ALLT är potentiella blogginlägg just nu. Jag går fram som en dammsugare i min vardag. Det blir bra att åka till Göteborg ett par dagar och få ner febern ett hack.

Vill för övrigt ta tillbaks allt fint jag nånsin sagt om hösten. För fy helvete, idag var det inte roligt.

Bis später.

SNÄLLA SVENSKA POSTKODLOTTERIET, NI KAN SLUTA HUGGA NER EN SKOG I VECKAN FÖR VÅR SKULL, VI TÄNKER INTE GÅ MED I ER JÄVLA SEKT. OKEJ?

Här kommer det utlovade slugget på Apoteket! Samt ett faktiskt nästan motsatt exempel.

a) Som jag tidigare nämnt så råder tämligen duster stämning på mitt lokala pillerhak. Det haaasas i birkenstocksen. Det svaras inte på tack eller varsågod eller andra lättare sociala övningar i betalningssituationen. Det går fan inte fort. Jag har räknat dom leenden jag mötts av där dom senaste åren och dom uppgår till fyra. Och då kan ett lika gärna ha varit en kvävd gäspning. 

När jag var där senast (det är alltså samma apoteksbesök som nu avhandlas i tredje inlägget. Aktiv vardag!) befann sig två farmaceuter framför en dataskärm mitt i lokalen. Nån slags katalogsystem eller FASS eller så får man förmoda. Så jag, som ju ska fråga om bara-D-droppar går dit och ställer mig och ser lite hej hallå ut. Den ena vitrocken tittar upp, tittar ner igen, dom pekar på skärmen och gruffar lite. Dom scrollar. Jag säger uhm...ursäkta, ingen säger nånting. På typ en minut. Sen tittar den andra upp och säger Ville du ha hjälp eller? Jag? Nej nej, jag står här bara för att kolla om det är smittsamt att vara en tröglori med tunnelseende.

b) Det Statoil där jag brukar hyra bil har alltid varit lite av en ungdomsgård. Mycket snajdiga killar i förortsslick och blonderade tjejer i personalen. Mycket bus och wöuw wöuw. Jag ringer dit för att kolla om det är möjligt att hämta hyrbilen lite tidigare än bokat den 14:e. Jag uppger mitt bokningsnummer.

Hon: Mm, okej jag ska kolla det häng kvar lite. MASSOUD, kan inte du snacka med Sandra i andra luren! Men kom igen nu då. MASSOUD! Fråga om hon vill jobba nyårsdagen istället för mig tolv till tjutvå. Du jag ska kolla om vi har motsvarande bil inne då för just den verkar vara...borta precis innan, fan vad rörigt det är här då. Hälsa henne att det är skitbra pröjs.

Jag: Öhm, du kan väl säga till när du pratar med mig.

Hon: Jamen jag gör det, jag gör det hela tiden (Pratar med mig? Säger till? Vem vet?) Men alltså den finns inne, eller inte den men motsvarande så det ska inte va nåt problem. Kunde hon det eller? Fast det blir lite dyrare om du ska hämta den vid halvtvå för det blir mer än två dygn.

Jag: Diffar det på mycket då?

Hon: Det diffar på så mycket som...Men tjata på henne Massoud! Nämen du det är weekend ser jag här så det blir samma eller förresten säg till att jag ringer henne sen och säg att det är skitbra pröjs. Bra men då är du välkommen.

Och vad gör jag? Ber att få prata med nåns chef? Avbokar? Släpper några giftigt vassa ironier? Nix. Jag:

a) säger: Ja tack jag skulle behöva lite hjälp

b) säger: Tack så mycket för hjälpen

Och i tinningarna bultar pulsen.

Jag har skitbra tänder. Vi snackar noll hål med bred marginal. Det hänger delvis ihop med vad min hygienist kallar "en gynnsam bakteriesammansättning i munnen", delvis med att mamma envisades med att borsta mina tänder tills jag var typ tolv. (Jag överdriver lite här, men inte så mycket som man skulle kunna tro)

Däremot har jag rätt fula tandborstskador på kindtänderna. Lååånga halsar, blottade rötter på både in- och utsida. Sånt man behöver sköta för att det inte ska bli värre. Det här är det enda som avbryter den allmänna har man nånsin SETT en så frisk mun-kören närt jag är hos tandläkaren vartannat år. Vad jag ska göra är följande: borsta lätt lätt lätt, krafs krafs, en tand i taget, hålla noga koll så att borsten inte är vinklad uppåt. Gärna med eltandborste.

Problemet är att det tar ju skitlång tid, och just ikväll är jag skittrött och flossat har jag ju gjort i alla fall. Eltandborsten blir man drägglig av och dessutom kliar det i näsan av vibrationerna. Och en gång hit eller dit kan väl inte göra nån skillnad, nu kör vi hela raden med friska tag här FRAKKA FRAKKA FRAKKA.

Och man har hyrt bil istället för att ta tåget nästnästa helg. Blev faktiskt billigare och mycket mindre bökigt. Och kanske vi trots allt ska ta flyget på semestern i sommar också. Blir ju ingen tid kvar annars, liksom.

Köpte på impuls Tigerbalsam när jag ändå var och skaffade gift-droppar på apoteket härom dagen (Jag impulshandlar på jävla apoteket. Hej medelåldern), för att linimenta min onda rygg.

Loppan applicerade förtjänstfullt på ömmande kotletter, allting blev ett dis av kamfer och menthol och plötsligt fick jag värsta flashbacken till farfars och farmors badrum när jag var liten. Rakborste och formgjuten tvål på en repstump och hela kittet. Det var det det luktade där - Tigerbalsam! Tres Proust, näspas? Luktminnet är sjuka grejer!

Sen kom insikten att jag alltså luktar gubb-liniment nu.

Blev en trevlig om än blöt och lite splittrad promenad med Leif (han är vimsig även i normala fall och gick nu på Tokyo-tid). Trollet rosig om kinderna, men varm och torr innanför overallen när vi kom hem. Loppan ringde, mellan jobbet och teatern hon skulle på, och hon längtade efter oss och vi längtade efter henne, och Trollet berättade och berättade i telefonen Babababa och pekade på tavlan han pekar på när mamma kommer hem. (Varje dag! Hej mamma, vad roligt att se dig! Här är för övrigt en tavla som hänger i vår hall. Varför då?)

Och för dom av er som undrar om stjärnögdheten verkligen inte känner NÅGRA gränser så kan jag meddela att det sen tämligen omedelbart blev en riktig skitkväll, med matvägran, häng i byxbenen och Monstret från den Svarta Lagunen tills det inte var ens lite charmigt längre - övertrötthet, ditt namn är Trollet.

 Helter Skelter. Från Du ger mitt liv mening till Oj var det där verkligen en impuls att kasta honom från balkongen? på en timme blankt.

Man vaknar av att Trollet klättrar över ens ansikte för att komma åt väckarklockan. Han har nästan inte hostat alls i natt, har dessutom tagit lite sovmorgon och är på ett strålande humör.

Man äter frukost, man läser en ny bilderbok, man kastar boll och hjälps åt att tömma diskmaskinen. Trollet kör lite Monstret från Svarta Lagunen ett tag när han ska sova förmiddag (precis när man tror han är nere reser han sig IGEN), men ingen fara. Vännen Leif är i stan över dagen, hör av sig - och det funkar att sy ihop en fika! Några man aldrig träffat har hittat in på bloggen och skrivit kommentarer. Fina Retro-Karin sms:ar och kallar Med en kniv! ett internetberoende.

Fetkatt har fått sina första konkret goda nyheter från vårdträsket på över ett år. Broppan har löst finasieringen för sin forskning i tre år till. Vännen J har fått en föreställning uttagen till teaterbiennalen i vår (vilket troligen inte är offentligt ännu, därav Den Mystiska Initialen). På lördag ska jag äntligen få se en pjäs som legat i en byrå sen jag skrev den för sex år sen få möta sin publik.

Ute är det skitmycket november. Men det gör liksom inget.

Hon berättade det för mig i telefon igår. Jag skulle rapportera lite Trollet-framsteg, och fick till svar att det visste hon väl redan. Broppan hade länkat i ett mail.

Och det är ju förstås svinbra att hon har hittat hit. Hon bor i andra ändan av Sverige (precis som Trollets farfar, mormor och morfar för övrigt) och om inte annat så är det ju ett fantastiskt sätt att hålla sig lite uppdaterad kring det underverk som är ett av våra stora gemensamma intressen på daglig basis. Jag tycker min morsa är både stark, rolig och klok, och har inga (större) hemligheter för henne. Detsamma gäller farsan, om nu även han skulle smyga runt i cyberbuskarna här.

Ändå rycker det till en aning i nån slags inre tonåring, som med fasa ser hur ens föräldrar tar sig friheten att interagera i ens civila liv. Lite som känslan när farsan nån gång kom tassande med ett knippe folkisar och undrade om det var okej att han satt med och kollade på film. Med följden att man ägnade filmen halva uppmärksamheten, och la resten på att kolla så inte han gjorde nåt skämmigt (typ andas eller så). Och ALLA andra hade föräldrar som man ju kunde ha i möblerade rum och så vidare och så vidare.

Det är väl så. Man är deras barn hela livet, det pratar dom ofta om. Men dom är även ens föräldrar hela livet. Den där styvnackade tonåringen lär fortsätta att få lite nippran emellanåt. Alltså:

Kejrå morsan, du får sitta med. Men vi tänker kolla på splatter-film och bara så du vet så svär vi hur jääääääla mycket vi vill.

Puss på dig!

Fem AD-droppar om dagen ska en knatte i Trollets ålder ha. Varje dag, ända upp till två års ålder. Skitaviktigt. Fast nej! Inte A-delen av AD-dropparna visar det sig! Inte lämpligt! Grav överdosering i samband med modern kost, ajajaj!

Precis veckan efter det här senaste högljudda larmet fick vi då slut på AD-droppar, och jag gav mig iväg till det glittrande tempel av hjälpsamhet och servicevilja som är mitt lokala apotek (skojar du att det blir en Ventilen nångång...). Och frågade då lite försynt om det fanns några Bara-D-droppar man kunde köpa. Nej dessvärre, det gör det inte. Rekommendationerna ändras från och med årsskiftet. Vill säga, det här kommer att vara klassat som grov barnmisshandel i januari, men tills dess rekommenderar vi att ni kör på. För det är ju jätteviktigt att man får i sig D-vitamin.

Så nu känner man sig som nåt slags Doktor Mabuse som häller upp en bubblande vätska ur en rykande e-kolv och serverar sitt barn. Som gapar hjärtskärande snällt. Dessutom kan man med störande tydlighet minnas hur man klippte av mammas man (Den Arketypiske Äldre Läkaren) i somras när han berättade att i Danmark, där har man gått ifrån det där med A-vitamintillskott för femogtyve år sedan! Jaha, men du dom vet nog vad dom gör serru. Hej och hå och oceaner med vatten på kvarnar.

Det här larmet är det tredje på ett år. Innan har det blåsts i basun över att det är för lite fett i barnmaten (Inte bra! Tillsätt en matsked bra olja till alla mål! Eller kanske till vartannat räcker! Eller ett mål om dagen! Nåt sånt!) samt att det är gift i ALLA plastnappflaskor utom en (som dom inte säljer NÅGONSTANS utom på ett enda ställe som Loppan råkade känna till).

Klart man lyder. Vad ska man göra, chansa? Man är slav under rekommendationer. Vi tillhör, har man förstått, en generation som bara av en ren slump överlevde att ligga på mage. Det är ett under att dom flesta av oss är läskunniga med tanke på all skit våra föräldrar tilläts stoppa i oss. Man vill vara sansad, men det är klart man lyssnar och lägger om sina rutiner, och kanske känner ett åtminstone litet styng av oro. Och förmodligen kommer det att fortsätta gå ett barnlarm i kvartalet tills det är dags att börja noja över den senaste partydrogen som vinner mark bland tonåringar.

Det är som om nån vill att man ska känna sig lite lite otillräcklig.

Trollet har dessutom lärt sig hur man ska trycka för att hans leksakståg ska låta. Nu tvingas jag lyssna på WooWoo DaDunk DaDunk DaDunk hundrafemti gånger om dagen. Härdar än så länge tappert ut, fast det skaver lite. Han tycker det är ren lycka.

Vågar dock knappt föreställa mig hur det är att jobba i leksaksaffär med WooWoo, plingelingelingeling och DESSUTOM Passa er alla skurkar, den nya Spiderman-flexi-trax-banan är här i ena örat och Mermaids vackra fenor blir till underbara hårspännen i det andra. Dag ut och dag in. Heeela tiden.

Ta på skyddsväst nästa gång du går till BR. Jag tror det är mer än en inre fiolsträng som är på bristningsgränsen där. Falling down-läge.

Har varit glest i ett par dagar. Inte för Trollets del, han har hållit sig minst sagt sysselsatt: lärt sig säga jacka, gunga och tack tack, härmat en dirigent på TV:n, dykt för första gången (utan kallsup och utan rädsla - babysim funkar fantamej!), börjat studsa och kasta bollar, lekt prata i telefon och nu ikväll - som den teknikskadade unge han då tydligen redan är - försökt byta motiv på lägenhetens alla tavlor med fjärrkontrollen.

Det är med andra ord jag som är bromsklossen här. Och även om jag inte är fullständigt säker på om jag har ätit en doughnut med jordgubbsströssel på förut, så kan jag ju för fan inte komma stickande med bakverk varenda gång. Tog alltså resolut tag i frågan under kvällens dusch och stoppade hela duschmunstycket i munnen. Det gick, men blev lätt paniskt ganska fort - en mun är inte så stor. Det blev lite av nässköljning bakifrån. Slutsatsen blir att det var fint att ha fått vara med om, men kanske inget jag kommer att ägna mig åt varje dag. Big surprise.

Det allra roligaste med att ha börjat blogga är...Nä. Nu skarvar jag. Det allra roligaste är att skriva inlägg. Men det näst roligaste är att läsa alla vänliga, skruvade, smarta, virriga, roliga kommentarer. Man har ett finfint nätverk, och det visste man ju, men det är skönt och skoj att bli påmind här i pappabubblan. Tack!

Farbro Knivens brevlåda blir en ny kategori, där jag kommenterar lite kommentarer. Dialog, liksom! Interaktivt, liksom! Mötesplats, liksom! (Har man inte läst inlägg och kommentarer kan man lugnt hoppa över.)

Ola skriver apropå blå och rosa bajspåsar: Påsens färg har inget med ditt barns kön att göra. Du väljer påse efter vilken färg resten av ditt skräp som regel har så att det inte ska behöva skära sig i soptunnan. Jajaaaa! DÅ fattar jag! Det här är anledningen till att du är ingenjör och inte jag. Tack för uppmuntrande tillrop i uppstartsfasen, superkamraten! Ses till helgen!

Fetkatt: Vad fin du är! Glad att du skaffat biljett och att även vi ses till helgen. Glad också att jag lyckades provocera fram lite inlägg på ditt plejs. Du är och förblir min bloggförebild.

Broppan ska allra först ha ett stort grattis till storslam från vetenskapsrådet! Gött att ryss-supporten äntligen gett dig ett ledigt IP-nummer och att British Telecom slutligen gick med på att du är du. Längtar efter dig.

Jocke skriver En man tittar, blir inte tittad på. Du har förstås helt rätt. Vilket ju är hela anldningen till att just det att någon glor på en är ett legitimt skäl att klippa till  - nån jävel försöker göra objekt av en. Ditt hurra värmde mycket och jag hoppas du hänger kvar!

Johan: Scheisse Maroni låter som ett klart fungerande kraftuttryck på ett lite Berthold Brechtskt sätt. Har för övrigt aldrig ätit rostade kastanjer - är det gott?

Tessan skriver om att hitta på sagor och sätta partnern på pottkanten. Vilket utmärkt slagträ! Nänä Trollet, du förstår din mamma hon kan INGA sagor.

Anna föreslår att man berättar Shakespeare-pjäser istället. Det är en strålande idé! Fast...hur många av dom kan man i detalj? Tre-fyra? Har för övrigt flera Annor som skulle kunna tänkas göra godnattsaga av Rickard den tredje. Vore roligt att vem vem av dom du är!

Stefan om att kommentera teaterföreställningen med nån initierad fråga. Jag försöker ibland med det, typ Hur kändes det ikväll? men det BLIR genomskinligt. Man kan stå där och konversera om dagsform, men ögonen tigger om förbehållslös hyllning. Glad att du tog dig hit!

Öhrn skriver Förmodar dock att du kommer kommentera att jag gör ett inlägg här under arbetstid.. Nix! Eftersom ditt inlägg är skrivet vid halv sex tänker jag istället undra om du inte har nåt hem att gå till ;-)

Linus: dig skulle jag aldrig våga köra över med vagnen. Polisaspirant med hemmagjorda yxor och fulfoulande basketarmbågar, tror du jag är galen???

Purran och Maria T - tack för fina ord!

Loppan: puss!

Frida skriver att hon är lite torsk på språkliga nybildningar. No kidding. Hade inte varit på din blogg en minut innan jag lärde mig ett nytt ord. Väldigt glad att ha dig här! Har du tid och lust så behöver vi för övrigt nån slags läkarutlåtande i kommentarerna till Jag infriar ett löfte till Birgit, 57.

Kram, alla!

Har bloggat varje dag i en heeel vecka nu, sprängt hundra-läsare-vallen, och är ju således lite av en luttrad veteran. Tänkte jag skulle dela med mig av mina mödosamt förvärvade insikter till dom av er som händelsevis inte spenderar två timmar om dagen med att kajka runt bland stickmönster, "tänkvärda ord" och swingers.

Alla bloggar. Det har tillkommit typ fyrtio bloggar om dagen på den här portalen bara sen jag började. Rätt många av dom består av två inlägg, nämligen Välkommen till min blogg! och Skit trist tisdag :(

Andra består av två miljarder inlägg (nej, jag är inte en av dom, ha HA...) i form av evighetslånga bildserier på hundar med lösöron eller sida upp och sida ner med nedladdade citat (Idag är första dagen på resten av ditt liv) mot bakgrunder av solnedgångar. Om någon läser bloggar är en mera öppen fråga.

Om man ska försöka kategorisera bloggarna hittar man följande huvudgrupper:

- Husdjursbloggar. Gärna skrivna i första person. Idag var jag med matte i skogen. Lite busig var jag, men efter att hon ropat en stund så bestämde jag mig för att komma trots allt. Man vill ju inte missa om det skulle bli nåt godis! Enorma mängder bilder.

- Kennelbloggar. Husdjursbloggar utan tjafset. Av och för en specialintresserad grupp. Skogsgläntans L-kull är nu avmaskad och klar. Alla valpar är sålda utom Lollo. Hon har en mindre anmärkning på bakre högra knäleden och får inte valpa, men vi hoppas förstås att även hon ska få ett bra hem. Mycket bilder.

- Bebisbloggar. Gärna skrivna i första person. Idag var jag med mamma i skogen. Lite busig var jag, men efter att hon ropat en stund så bestämde jag mig för att komma trots allt. Man vill ju inte missa om det skulle bli nåt godis! Bilder, såklart. Jag tangerar den här kategorien emellanåt.

- Tonårsbloggar. Skrivs i stort sett alltid av tjejer. Ibland svårbegripliga rent språkligt: Ja e hemma från skola redan fast att vi hade gumpa sista timmen men jag orka fan inte :-P ja meanr ORKA!!! sug gumpa med alla idioter i min klass. Förutom Jossa e de fan nite nån som inte är heeelt jävla CeP i min klass. Jossa luv u <3!!!!!! Men ofta, hos dom som skriver lite oftare och mer, ärliga och intressanta. Här hittas underkategorierna låtciterar-bloggar, modebloggar (Dagens outfit) och läskigt nog väldigt många pro-Ana-bloggar.

-Sportbloggar. Skrivs ofta av killar. Typiskt en blogg som rapporterar om hur det går för nåt innebandygäng i division fem för närmast sörjande. Kändes ju inte skitkul att ha åkt tio mil för och få stryk med sex-noll men men. Nästa söndag tar vi nya tag Gubbar!!!!! Få bilder.

-Esoteriska bloggar. Skrivs av medelålders eller äldre kvinnor och handlar om vardagen, husdjuren, barnen och vännerna. Men också om spöken, tarot-kort, kristaller och naturmedicin. Maken är oxe, och det är ju typiskt jordtecken att inte tro på astrologi. "Tänkvärda" citat en masse. Ofta väldigt många läsare.

- Bloggar av oklar anledning. Börjar med ett långt inlägg från i februari om var personen ifråga befinner sig i livet. Följs av ett inlägg i mars med ett recept på lasagne. Tredje inlägget är från oktober och är en hälsning från bloggaren att han bara ville se om nån hade varit där och läst.

- Sexbloggar. Skrivs av par eller tjejer (eller folk som utger sig för att vara tjejer). Porr är svårt, och det blir ofta ganska pinsamt. Åh fy helvete vad kåt jag är i min lilla murra just nu!!! Ojdå, den tar vi och stänger...

Och så resten då. Livet-i-allmänhet-på-allvar-men-gärna-med-nåt-slags-försök-till-humorisktisk-underton-bloggar, där man väl oftast hittar mig - vill jag tro. Och dom flesta bloggar som intresserat mig under denhär veckan. Frapperande många av dom bästa bloggarna jag hittat är skrivna av kvinnor mellan tjugo och fyrtio. Kanske för att det verkar vara mest kvinnor som bloggar, helt enkelt - bättre träffbild? Eller är det vana vid dagboksskrivning, kanske?

Förlåt, men det blir liiite mera blöjor och genus. Bara lite, jag lovar!

Vännen Linda väntar sin knatte vilken vecka som helst nu, och har påbörjat sin mammaledighet inför slutspurten. Enligt egen utsago "sitter hon i en sackosäck och odlar husmorskomplex", så efter gårdagens babysim åkte Trollet och jag hem till henne för att luncha. Efter falukorv och spenat (hennes Henrik är vego, så när han är på jobbet passar hon på att äta dom lägsta av köttprodukter) tog vi en sakta promenad. Linda hade ärenden på Baby Planet, ett av dom där ställena som kombinerar att vara allt-på-samma-ställe-praktiska och djupt obehagliga på ett stjärnögt sätt.

Bland det Linda och Henrik (som anslöt) tänkte införskaffa var ett kärl att slänga blöjor i, och ganska snart stod vi med gapande munnar och betraktade nåt slags autoklavliknande rymdskepp som stängde in dålig lukt i ett vakuum-system och allt vad det var. Nu var det dock inte monstret i sig som var det värsta utan det faktum att dom plastpåsar som skulle sitta i kom i blått eller rosa. För gud förbjude att lille Theos pojkbajs skulle behöva slängas i en, i en, i en...tjejpåse! Då vet man aldrig hur det går. Kan ju sluta precis hur som helst. (Det fanns i och för sig vita påsar också, för dom riktigt radikal-queera föräldrarna, fast dom låg halvgömda längst bak.)

Ska vi utnämna det här till dummast idag, eller vad säger ni?

Okej, är det nån som vet vilken dag det är som gäller för Halloween? Känns som att det är fritt fram för ungarna att köra bus eller godis från strax efter kräftpremiären till första advent. Jag accepterar att (den genomkommersiella, amerikanska blablabla) högtiden är här för att stanna, men jag behöver nån slags ramar här. Kan vi inte ta och komma överens om EN dag, hörni? Va?

Vi har dom sista fem åren blivit tagna på sängen varenda gång när det ringer på dörren (förslagsvis) måndagen i veckan före. Med följden att vi antingen är dom där som smyger och tittar i dörrspionen och låtsas att vi inte är hemma. Eller ÄNNU värre, dom där som kommer stickande med apelsiner och pepparkakor. Såna där vuxna som man hatade i djupet av sin svarta lilla själ när man gick påskkärring när man var liten. Såna där som verkligen förtjänar en påse hundskit i brevlådan (fast i ärlighetens namn verkar det vara sorgligt låg beredskap för bus-alternativet).

Men vi vill ju inte vara såna ju! Ge oss nåt slags hum! Välj en dag eller fan, välj en hel helg! Men ni kan inte begära att vi ska sitta med fyllda godisskålar hela hösten. Sån karaktär har vi inte. Vi har godis torsdag till och med måndag. Okej?