I detta nu har min gamla pjäs Där tågen aldrig stannar för nån timme sen avslutat sin urpremiär på teaterhögskolan i Göteborg. Det är bisarrt att sitta på distans och inte ha en jävla aning om hur det har gått. Kollar facebook var tionde minut i förhoppningen att nån som var med ska ha skrivit nåt. Fet chans. Dom dricker skumpa och känner sig lite tomma just nu.

Hade såklart gärna velat vara där ikväll, men just premiärfester är jag egentligen gärna utan. Dom är alltid sjukt konstiga. Alla är sköra och går runt och söker bekräftelse som svampar och det blir liksom aldrig tillräckligt. Nu sa hon visserligen att hon verkligen gillar pjäsen, men hon sa inte att det är det roligaste hon nånsin gjort. Hon sa inte att detta är den text mot vilken hon kommer att mäta allt hon gör som skådis i framtiden. Hon tycker att det var okej, typ. Hon hatar sin roll, jag vet det. Hon kommer att sky mina pjäser som pesten i framtiden. Jag behöver en öl till.

Jag ser föreställningen nästa helg istället. Det är egentligen bättre, då är den ordentligt inspelad och möter en publik som är betydligt mera representativ än premiärernas blandning av bransch och hejaklack. Fast just nu undrar jag som fan hur det var.

Det slår mig att en av dom stora utmaningarna med att blogga för mig kommer att vara att inte hålla på och pilla. Jag kan inte behandla bloggen som en pjäs, sitta och stryka och peta och ändra. Eller som mina mail, där jag närläser tre gånger för att inte bli missförstådd innan jag skickar... Då blir det inget. Till stor del kommer jag nog att skriva här medan Trollet sover förmiddag (vilket kan innebära allt från en halvtimme till två timmar). Snabba puckar alltså. Så får jag väl förtydliga mig i efterhand i värsta fall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...