En riktigt rolig grej med att vara ute i offentligen med Trollet är hur mycket kontakter han skapar. Man pratar med folk på tunnelbanan som tycker han är söt, han flirtar, leker tittut, pekar och drar i jackor högt och lågt, man trängs i hissar, man ber om hjälp nerför trappor och upp på bussar.

För det mesta är det trevligt. Men en kategori, som jag inbillar mig att man oftare träffar på som pappa än som mamma, är något äldre damer som är ohyggligt bekymrade över hur han har det, utlämnad åt sin säkert totalt puckade farsa.

Är han inte lite tunt klädd?

Blir han inte varm med mössa på sig?

Ska pappa åka hem med dig till mamma nu?

Och så gärna försöka etablera nåt slags bekymrat samförstånd med Trollet. JAG ser dig stackars liten. Jag blir fan helt vansinnig, men välmenande tanter kan man ju inte gå loss på. Värst av alla var kärringen som gjorde sig till tolk för Trollet. Vi var på hemväg, tråkigt att sitta när man vill stå upp, hunger på väg, lite gnälligt. Inte ledsen, men gnällig. Jag pratar, klappar, snart är vi hemma. Då hör jag hur nån med ledsen röst på barnspråk säger: Jag vill inte sitta i vangen för jag vill sitta i knät hos min pappa. Föståj inte han det? Nej det vill han inte. Det vill han aldrig. Han vill stå upp i vagnen. Kärringjävel. Sa jag då alltså inte. Utan ler lite sammanbitet som den ynkliga tönt jag är. Då tar hon hans hand och håller den. Jag är på din sida, och om bara din dumma pappa tillät så skulle du minsann få sitta i MITT knä. Hon håller Trollet i handen i typ fem stationer, härligt trygg och ömsint, medan han tittar förvirrat på henne. Och vad gör jag? Sparkar in löständerna på henne och skriker att hon ska ge faan i att kladda på mitt barn? Nix. Jag skriver ett blogginlägg.

Ventilen finns alltså för att hindra mitt huvud från att explodera. Med en kniv.

 

Ola

23 oktober 2008 09:06

6 blogginlägg på 1 timme och 10 minuter. BRA JOBBAT! Ser mycket fram emot att döda tid på den här adressen i framtiden.

För övrigt kan jag se en kokande ADO på tunnelbanan framför mig, nästan lika tydligt som om det vore i verkligheten.

 

Perra

23 oktober 2008 10:08

Kul med bloggen Anders! Skall läsa den med nöje - bara kärringen kontra barnen log jag åt;)
Men vad att göra, då dessa fosiler förstår bättre då De haft barn... vi män är ju Bara donator enligt dem...

 

Jocke

23 oktober 2008 12:17

Nästa gång går du på löständerna. Och rapporterar sedan här. Hurra för din blogg!

 

Tessan

23 oktober 2008 22:33

Ojoj även vi mammor drabbas av dessa "urmödrar". Min bästa är; Guldklimpen/"barnet som gud glömde" har skrikit konstant i nästan 3 dygn! Som god mor har jag naturligtvis testat allt,utom att slänga ut honom ifrån fönstret som jag hotade med för 1 timma sedan.
Svärmor på besök, första frågan
- Du har väl gett honom mat??...
Svar (från en ganska frustrerad mor)
- OOJ ska man göra det också!... (pucko)

Nästa gång, slå dom hårt och besinnigslöst... verbalt alltså.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...