Man har en bild av sig själv som Berättare. Man tänker sig att när Trollet bara blir tillräckligt stort, då jävlar ska han få svepas in i dom klassiska Sagorna och Myterna. Han ska få möta gudar, hjältar, hjältinnor och oknytt, odugliga tredjebarn som triumferar i slutet, troll, häxor och jättar. Och man ska läsa sagorna, jodå, men man ska också berätta fritt. Skapa spänning bara med rösten och en snygg röd tråd.

Fast kan man det då? Man kan så fan visar det sig! I somras roade Loppan och jag oss under en långpromenad med att försöka kolla vilka sagor vi faktiskt kunde från början till slut. Det var inte många det. Typ Rödluvan, Snövit och möjligen Askungen. Men Guldlock, ska det inte finnas en story där, eller är det bara ett tröstlöst jämförande av storlekar? Eller Elddonet, nåt med hundar med stora ögon, men mer? Den fula ankungen vet jag hur den börjar och slutar, men vad händer i mitten? Törnrosa då? Klart man kan Törnrosa! Eller?

Okej, det var en gång en kung och en drottning som fick en liten prinsessa, och då skulle dom ju döpa henne såklart. Och det fanns typ tre häxor i det här kungadömet, och dom bjöd två av dom på dopet, fast den tredje var väldigt elak så hon blev inte bjuden. Då blev hon väldigt arg och svor att hämnas. Jaha, och så döptes ungen till Törnrosa och sen växte hon upp och en födelsedag så hade den elaka häxan klätt ut sig till en gammal söt kärring och kom och lämnade en slända i present. Men när Törnrosa stack sig på den här sländan så somnade hon och alla andra i slottet och sov i hundra år. Och det växte upp törnbuskar runt hela slottet och alla glömde bort det. Men en dag kom det en prins och han visste (av nån anledning) att därinne låg det en väldigt fin prinsessa i koma. Så han högg sig igenom alla buskar och inne på slottet sov alla, och allt var precis som för hundra år sen. Så hittade han Törnrosa och kysste henne och då vaknade hela slottet och då gifte dom sig och levde lyckliga i alla sina dagar.

Det fattas några pusselbitar, va? Vem fan är prinsen? Varför har häxan väntat i arton år? Finns det nåt skäl till att det måste gå hundra år om det bara är att hacka sig igenom lite buskar?  

Eller var det sådär totalt dramaturgiskt låghalt? Är dom klassiska folksagorna i själva verket groteskt överskattade och fyrkantiga? Vilka sagor kan ni utantill?

 

Tessan

26 oktober 2008 18:54

Haha, jag hittade alltid på egna sagor vilket ställde till det för barnens pappa :(
- Berätta den där om pojken som blev instängd i grisstian!
- ???
Sagorna hade alltid någon sensmoral. Ja något skruvade kanske, men vi hade himla roligt.
Det bästa var alltid att läsa direkt ur en bok för akta dig om sagan inte berättades exakt likadant som förra gången!

 

Anna

27 oktober 2008 12:35

Men du, shakespearpjäser gör sig bra som sagor! Bara att berätta storyn rakt av. "Det var en gång en kung som bodde med sin drottningi ett stort slott, en dag träffade han tre häxor på vägen och de spådde hans framtid ..." Eller "det var en prins i danmark, hans pappa Kungen dog och prinsen var jätteledsen. Prinsens mamma Drottningen gifte snabbt om sig med Kungens bror och det tyckte prinsen var ganska konstigt. En natt fick prinsen se ett spöke och det var hans pappa Kungen!" Och så vidare i alla oändlighet. På köpet får du ett barn som verkar ohyggligt bildat redan i tvåårsåldern:-)

 

Julia

29 oktober 2008 12:09

Jag tror att det varit andra prinsar som försökt ta sig in också, som också de hamnat under förtrollningen, för att de inte var rätt prins?

http://juliaskott.wordpress.com

 

Anders

29 oktober 2008 22:29

Okej, låter vettigt. Men hjälper det? Jag gissar kallt på tre prinsar här. En slocknar på tröskeln, en i trappan. Och så Mr Luvva-Luvva. Det gör det ju bara marginellt lödigare. Och då förutsätter det dessutom att detta är insprängt i häxans förtrollning - nåt i stil med "du och alla andra kommer att sova oavsett hur många sopor som försöker hacka sig igenom buskarna. Först när nån du verkligen kommer att älska vid första ögonkastet dyker upp kommer det att ordna sig." Vad är det för lömig förbannelse? OM det inte är en komplex-faktor i sig förstås. Herregud, hur ska prinsessan Törnrosa, som ju har OMVITTNAT svårt för detta att bli kär vid första ögonkastet, ta sig ur det här? Då kan vi tänkas ha nåt.

(Jag är för övrigt medveten om att man kan googla det här och ha svaret inom en minut. Men vad är det för kul med det?)

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Julia

30 oktober 2008 11:55

Jag ska rota fram lite utgåvor av Feminist Fairytales och andra fina bilderböcker om prinsessor som klarar sig själva (både nya och gamla) så får ni nöta in dem utantill istället.

http://juliaskott.wordpress.com

 

Anders

30 oktober 2008 12:06

NÄHÄDU. I det här huset ligger prinsessorna i koma eller dylikt och väntar snällt på att bli räddade. Nån slags ordning får det vara.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Julia

30 oktober 2008 12:13

Inte mig emot, det här med förvärvsarbete är ganska jobbigt.

http://juliaskott.wordpress.com

 

dess

2 februari 2009 15:22

halkade in på din blogg via google. bra inlägg tycker jag.

http://dessthea.blogg.se

 

Anders

2 februari 2009 22:25

Oj, ända HÄR nere! Tack så mycket. Och välkommen hit!

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...