Trollet har idag gjort slut på sin första tub tandkräm.

Loppan ringde hem idag på sin lunch. Ni har det bra förstår jag, sa hon. Och det hade vi ju. Trollet sov lugnt, jag kokade pasta, preppade Troll-lunch och kollade mail. Fast vadå ni har det bra, FÖRSTÅR JAG? Vad betyder det?

Min listiga hustru kollar bloggen. Är det skitamycket text postat på förmiddagen kan hon lugnt dra slutsatsen att Trollet sovit förmiddag ordentligt, en bra början på en dag i fas.

Och i Göteborg fick jag massor av hälsningar med hem att hon var fin i håret. Jaa, men...hur vet ni det? undrade jag, ständigt ett steg efter och med munnen halvöppen. Det hade dom sett på bloggen, naturligtvis. IRL är för töntar.

Trollet är fortfarande hostig och skraltig och gör betydligt färre knop än vanligt. Babysim var inte att tänka på idag. Inte för att jag tror att han smittar längre, men han låter som om han hade hessiska pesten -med en kniv. Sånt där är vi småbarnsföräldrar känsliga för (Men varför snyter hon inte ungen? Nu har han geggat ner varenda leksak och Trollet som PRECIS blivit frisk!)

Det stoppar honom dock inte från framsteg. Dom sista dagarna har han associerat en islagen spik med hammare (ett av dom där orden han faktiskt uttalar), härmat en ko, en hund och en krokodil (som låter ksch-ksch-ksch ifall nån undrar. JAJA, jag blev tvungen att improvisera lite, okej?), lärt sig vad garderob betyder och börjat fasa ut krypandet på allvar till förmån för en snyggt knäande gång.

Idag, trött och klamrig, såg han sitt livs första film, mästerverket Teletubbies 10 year anniversary not for sale promotion only som vi fick när han föddes. Det var en rafflande historia (Dipsys hatt var försvunnen, brödrosten gick bärsärk, nån trampade i en vattenpöl...) som höll oss båda på helspänn i en timme. Helt ärligt tyckte han det var grymt att det äntligen hände nåt som intresserade honom i den där burken.

För egen del gjorde jag igår bokslut för mitt tolfte år som skrivare av noggrann läsedagbok. Tredje november var dagen då jag började, på den tid då dinosaurierna vandrade jorden. Och eftersom jag var sjätte år gör en slags statistisk översikt (varför vart sjätte? För att det var så länge min första läsedagbok räckte innan den var full) så kan den ivrige läsaren vänta sig det nördigaste blogg-inlägget någonsin inom en mycket snar framtid. Tag Warning!

Jag tillhör Anna-Johan-Maria-Anders-generationen. Vi heter samma sak allihop. Jag har varit Anders D bland klassens konstant åtminstone två andra Andersar hela min uppväxt. Det tror jag är ett av skälen till att folk i min ålder spenderar så mycket tid på att hitta det där speciella, fantastiska namnet till sitt barn. Och visst, namn hoppar oftast över två generationer och återkommer, och visst, det är mycket farfars- och mormorsnamn nu. Men det är också hitte-på-namn, film- och boknamn, ännu äldre namn, ett medvetet letande efter det unika. Det är inte med odelad glädje jag noterar att Elis (som då är Trollets riktiga namn) har tagit sig in på topp-hundra-listan. Visserligen nätt och jämnt, men ändå.

Ibland blir det nästan absurt. Vi träffade på en fest senaste nyår en kille som bodde i Danmark och hade en son med ett fint och ovanligt namn. Vi har alltså aldrig träffat den här snubben förut, eller hans son över huvud taget. Och dom bor inte ens i Sverige! Ändå, när vi pratade aldrig så löst om att om vi får en son till nån gång så kanske han skulle kunna heta... så kände vi nog bägge två att Nja. Det blir ju lite snott, liksom. Och hur många vet man inte som går runt och har VÄÄÄRLDENS finaste namn om vi skulle få en dotter nån gång - fast vägrar tala om vilket namn det är?

Därför kan man inte låta bli att småle när man inser att det absolut vanligaste namnet på Öppna Förskolan är Bruno! Det finns tre stycken, varav två dessutom gick i samma mammagrupp. Det hade nog inte Bruno U:s, Bruno G:s och Bruno L:s föräldrar räknat med, nej.

En lätt skrämmande tanke slår mig, för övrigt. Det finns, i enlighet med varannangenerationsregeln ovan, en stor risk att våra barnbarn kommer att heta Kjell, Barbro, Berit, Margareta och Bengt-Åke!