Alla inlägg den 6 november 2008

Av Anders - 6 november 2008 23:33

Var ute och rullade vagn med Kommunist-Johanna idag igen. Hon var lycklig över att vara klar med det tydligen inte sådär jätteroliga skriva-TV-serieblocket ("Formen där alla som jobbar är missnöjda") och har hittat nånstans att flytta och slipper därmed dealen Inneboende i en sovstad där tågen vänder, med ett konstant brajrökande par som rumskompisar - samt en skum lirare som kommer på besök och rotar i ens rum. Good for her!


Vi spelade snabb konversationspingis, precis som förra gången, över en fika och en slingrig promenad i innerstan, där Loppan såsmåningom anslöt och bidrog till samtalsflätan. Då gick det ännu fortare! Men huvudsyftet den här gången var att jag skulle ge lite tillbakabollning på senaste versionen av Johannas pjäs. Hon skriver bra, riktigt bra. Djupt originellt med ett skönt sinne för dialog och en slags avig undergångshumor. Men ett och annat i den där pjäsen behöver tas ett varv till, några darlings behöver dödas och en del val göras. Och uppenbarligen (vilket är den lätt viktigaste egenskapen hos ett bollplank) kan jag prata om pjäsen på ett sätt som Johanna får energi och pepp av.


Och herreje vad jag trivs i den situationen. Jag är ju aldrig dålig på att hålla låda precis, men ack! Att få vara Han Som Orerar, som Är Konstruktiv Och Generös, som Kommer Med Förlösande Frågor, Gör Skarpa Iakttagelser. Och dessutom Är Till Stor Hjälp.


Jag kommer att bli fullständigt totalt jävla outhärdlig som gammal farbror (om jag inte redan är det.) Händerna knäppta på ryggen, lite näsdropp och så en aldrig sinande ström av välmenande ordkaskader om hur det står till med precis ALLT.

Av Anders - 6 november 2008 14:05

Omständigheter i ens liv ändrar sig ju hela tiden. En del faktorer ökar, andra minskar. Man är sig inte riktigt lik från dag till dag. Panta Rei och prylar.


Som kulturarbetare får jag nu i den offentliga retoriken nu alltmer höra att jag måste bli bättre på entrepenörsskap och profilering. Jag är inte bara konstnär utan också ett varumärke. Jag tillhör den tärande sektorn och måste få en bättre förståelse för konkurrenssättning, inte bara hålla på med flum för att imponera på mina rödvinspimplande kompisar i kultureliten.


Dessutom är mina fonder på väg ner big time.


Som en övning i det här tänket introducerar jag idag en ny kategori på Med en kniv! Tendens är ett slags personlighetsindex som pekar på fluktuationer i yttre och inre faktorer som påverkar den helhet som är lilla jag.


Tendens, vecka 45:


PÅ VÄG UPP:

Läsare av bloggen

Antal människor i min närhet som är eller ska bli poliser

Förberedande kontakter med jobbet

Irritation över Marika Lagercrantz sätt att läsa in ljuböcker

Dåliga luncher i farten

Buffy säsong sju


OFÖRÄNDRAT:

Framsteg i pjäser under arbete (fortsatt noll)

Hösttrötthet

Bloggfeber

Kondition (en bit under vad man skulle önska)

Längtan till Arholma


PÅ VÄG NER:

Ekonomisk buffert och sparpengar

Cous-cous

Facebook

Kvällar Trollet somnar i egen säng


Osäkerhetsfaktor:

Just nu bara nio fingertoppar, efter ett smärre mishap med en fruktkniv.


Av Anders - 6 november 2008 12:48

Nu blir det en anings 08-specifikt här. Sorry.


I dagens DN På Stan (vilket är ungefär som en tjockare version av Aveny i GP som den såg ut förrförrförra vändan, för er på västkanten) var det en stor (eller nåja) intervju med min kompis Josefin Ljungman. Inte bekant? Hon är en 27-årig ärkegrym skådis utan scenskola som gått från klarhet till klarhet och nu är med i två succéer på Stockholms Stadsteater - samtidigt. Fin intervju och snygga bilder (ta en titt här), och tokvälförtjänt uppmärksamhet. I pappersupplagan har man också plockat ut några citat ur texten, som man lagt in i lite större och fetare stil - som ögonfångare liksom. Heter säkert nåt speciellt på fackspråk, men det kan inte jag. Ni fattar vad jag menar i alla fall. Och då har man, i en intervju som bland annat handlar om halleluja-stämning i publiken, Ingvar Hirdwalls hemstickade fingerdjur, att nästan bli bortadopterad samt teaterfolks föredragna festdagar, valt följande två citat:


"Jag tycker fortfarande att teater ofta är för långt och tråkigt"

samt

"Jag är alltid lite tveksam till klassiker"


Och jag blir så trött. För det är så typiskt. Vad är det som gör att media, så fort det ska lyftas fram någon som håller på med just teater, tycker att det är så jävla viktigt att vi ber om ursäkt för oss? Varför älskar dom att peka på Ja här har vi en ung person som är rätt cool som håller på med den där gamla dinosauriekonstformen, men kolla här, hon tycker liksom själv att den är mossig så det är okej varenda-enda-enda gång? Varför får filmskapare inte rubriker som Film är ju rätt sugigt för det mesta på sina intervjuer? Varför tvingas inte indie-band och rappare svara på svepande frågor typ Men visst görs det mycket dålig musik också? Ingen stor sak, kanske, men det retar mig.


Och: är det bara jag som tycker att Hanna Hellquist sparkar dom andra På Stan-krönikörernas stjärtar härifrån till Kungsholmen respektive Stureplan och borde få skriva jämt hela tiden?

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13
14
15
16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< November 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards