Pampers i storlek 4 var slut på konsum, så jag och Trollet gick idag till den andra och lite mera ledsamma av våra lokala matbutiker. Där hade väggen med smågodis bytt utseende sedan sist jag var där. Borta var Karamellkungen - nu distribueras gotterna istället av Godisprinsen. Loggan var intill förvillelse lik den förra: Liten, lyckligt leende person med stort huvud, mantel och kungakrona, och jag hann tänka ojdå, det här ser ju väldigt mycket ut som varumärkeskopiering innan jag plockade upp en påse - och på den fick läsa den sorgliga och inspirerande Sagan om Godisprinsen.

Godisprinsen är i själva verket son till Karamellkungen, fick jag veta, och han växte minsann upp i en glad värld av godis och omsorger om alla barn. Men när prinsen blev äldre märkte han till sin sorg att pappa Kungen inte längre främst var intresserad av att göra barnen glada! Nej, han ville istället bara tjäna pengar och fylla sina kassakistor. Måttet var rågat när Prinsens egna favoritsorter försvann ur Kungens sortiment för att dom var för dyra! Då fick Prinsen nog och startade eget. Stöd honom i hans uppror, för godisglädje mot den stygga överheten!

Jag för min del är väldigt glad att vi har fått en godisdistributör här i landet som bara har barnens glädje för ögonen - helt utan vinstintresse får man anta. Viva la revolucion.

Man stöter på sånt här emellanåt, företag som med en knuten näve i luften meddelar att dom har brutit sig ut ur nåt annat företag och nu presenterar sig som det subversiva alternativet. Jag minns för många år sen när tidningen Larson! , trött redan då, plötsligt i ett nummer meddelade att redaktionen hade bildat ett eget förlag för att Egmont inte tyckte att man hade råd med nån gästserie eller vad det var. Säg upp era prenumerationer på andra Egmont-tidningar! skrek insidan av omslaget, och jag och dom flesta andra klippte nog med ögonen och undrade stillsamt Vilka faan är Egmont? Det är lite gulligt när korridorspolitik plötsligt upphöjs till kamp och avgörande och angelägna ställningstaganden hos konsumenten. Att handla av Godisprinsen är en handling MOT Karamellkungs-hegemonin! När dom i köparens ögon ju bara är ännu ett företag som vill sälja produkter.

Fast poängen är förmodligen att uppror säljer. Konsumtion och kamp är troligen ett vinnande koncept. Nu är det slut med den där jädrans Karamell-imperialisten, stumpan. Vi är Prinsens stödtrupper nu! För egen del hade jag nog önskat att dom skulle våga gå längre. Hade Godisprinsen haft basker, marschkängor och tussiga Che-polisonger så hade jag nog köpt ett halvkilo plockgodis bara därför.

Trollet gjorde ett närmast poetiskt genombrott igår. Delvis på grund av en ihärdig vägran att sova förmiddag (vilket givetvis senare resulterade i att han somnade två minuter in i sin lunch, medan hans prövade pappa försökte sig på att vuxenresonera med allvarliga jamen där ser du hur det går) befann han sig i vilt och fritt tillstånd i sovrummet när förmiddagssolen föll in. Och fick syn på sin skugga mot ett lakan som hängde på tork. Häftigt att se nån upptäcka men shit det där är ju jag fast i svart för allra första gången. Mycket men om jag gör såhär då?

Själv gjorde jag upptäckten att jag kan göra ett grymmers helikopterljud om jag lutar huvudet åt sidan. Då får jag hjälp av både tänder och gravitation och det smattrar Apocalypse now-mäktigt. Aningen mera prosaiskt kanske än att inse att man kan synas även som en frånvaro - men Trollet tycker smattret är fränt. Och då är det väl så mycket värt.