Det är nog inte så vanligt med folk som kallas kort och gott Carlsson, som en karaktär i nån Strindberg-roman. För varför då, liksom? Ett smeknamn ska ju skilja ut en. Men jag känner en som kallas just så, och anledningen är faktiskt inte mera spektakulär än att han heter så i efternamn. Eller hette, för han bytte när han gifte sig. Carlsson blev dock kvar, och nu är hans smeknamn alltså ett übervanligt efternamn - som han inte ens bär längre. Det är nog ännu ovanligare, vid närmare eftertanke. 

Carlsson är en av mina äldsta kompisar, och jag tycker otroligt mycket om honom. Men Carlsson är också Mannen med propellern på ryggen. Carlsson är Kungen av Jidder. Nog för att mina och Loppans Göteborgs-resor ofta är illa planerade sociala gatlopp, men när Carlsson kommer på Stockholmsbesök, då är fem minuter framåt i tiden ungefär så mycket man kan vara säker på. Carlsson myntade en gång uttrycket Den som inte lever över sina tillgångar brister i fantasi. Och "framförhållning" har han knappt sett på TV ens.

Vi hade för ett par veckor sen pratat löst om att han skulle komma österut och hälsa på oss och lite andra kompisar. Kanske skulle han vilja hyra gästlägenheten i vår bostadsrättsförening. Okej, men vill du det då? Ska vi boka den? frågade jag, luttrad. Och Carlsson svarade med sitt eviga: Mm, vi får kika på det.

Sen skickar han i torsdags plötsligt ett sms som meddelar att han just lämnat Karlstad, och går det att få bo i den där gästlägenheten? Och jag ringer upp och säger att det nog är lite svårt att fixa på en femöring och att man inte kan vara säker på att den ledig heller. Och han säger att det är lugnt inatt för jag ska nog bo hos Markus - fast jag har inte fått tag på honom ännu - men imorgon? Och jag säger att det ordnar sig. Han får bo i Trollets rum i värsta fall. Ring när du vaknar, och hälsa Markus.

Fredag förmiddag dyker han upp. Markus har försökt dra med honom på en helnattssväng runt Stureplan för att presentera mig för "eliten" då tydligen, men Carlsson gick hem till Markus och sov istället. Eller sov och sov, Markus hade, slirigare och slirigare, ringt honom varje gång han har bytt ställe och kan du inte komma ner då, vi har tagit in en helt ÄXTRÄM magnumflaska som fan syns i hela lokalen. Carlsson får mig att skratta som nästan ingen annan. Hans storys är inte märkvärdiga, men han kan mjölka dom maximalt. Jag bjuder på frukost, Trollet vaknar och medan jag fixar hans lunch kollar Carlsson facebook, mailen och surfar efter nåt slags böjt rör som eventuellt ska gå att få tag på på Kungens Kurva. Vi glider i och ur samtal. Han läser DN. Plötsligt pratar vi djupt allvar en stund. Sen borde han nog trots allt ta en sväng förbi Kungens Kurva. Men då käkar du och sover här då eller? frågar jag, luttrad. Det verkar rimligt, säger han. Vi får kika på det.

Två timmar senare kommer han tillbaka, med ett kaminrör som borde kunna funka i nya huset, om man fipplar lite. Och jo, sen var det en grej. Lotta kan inte imorgon förmiddag, så jag kanske borde träffa henne ikväll ändå en sväng och bo över i stan. Hur långt är det till Eskilstuna?

Och sen kommer Loppan hem, och det är kramar och värme och världens bästa jävla kompis, och Lotta visar sig jobba på Söder numera, så han hinner äta i lugn och ro med oss, nästan. Och troligen sover han hos Markus igen. Sen fotar han Trollet och sveper iväg, man ser hur han stegar iväg med GPS:en i högsta hugg över bron. På parkeringen står ljuset på i hans bil, vilket jag messar honom om, och får några timmar senare ett Carlsson-svar om att Jag har nog kablar med tror jag, det ger sig imorgon.

Imorse var han här och lämnade ett lånat SL-kort och han hade sovit över hos Lotta ute i Nacka efter att Markus nog inte ville ha nattgäst trots allt, nåt med en tjej, och bilen gick att starta och så varma kramar igen och hejdå ses snart. Det sista jag hör av honom är ett felskickat sms med frågan Tid över? Snabb lunch? med oklar adressat. Och sen är han borta. Och jag vet inte om det låter konstigt när jag säger det, men jag längtar redan tills nästa gång vi ses.