Har promenerat en hel del i närområdet det sista halvåret. Jag kan mina kvarter och parker här i Stockholms södra förorter, om man säger så. Och en sak som har slagit mig många gånger är att parkbänkar ofta står väldigt konstigt placerade.

Jag antar att det på nåt vis är stipulerat hur långt det ska vara mellan bänkar i stadsmiljö. För folk med ömma ben och slikt ska det väl inte vara för långt mellan viloställena. Man vill ju inte riskera scenarion av typen: Jag kände mig så stark när jag med huvudet högt passerade den där sista bänken. Nu står jag här, med armarna darrande över rollatorn, och nästa bänk är först på andra sidan gångtunneln. Streta på eller vända? Eller segna ner här på stället? Ack, förbannelse över min hybris!

Nu är det alltså inte bänkarna längs med gångvägarna jag pratar om, utan dom där konstigt placerade bänkarna lite vid sidan om. Två bänkar vända bort från vägen, en meter framför ett albuskage. Två bänkar i rät vinkel uppe i en sly-dunge (utan ens en gångväg som leder dit) och med utsikt över tunnelbanespåren. Tre bänkar som bildar en grupp i kanten av en helt osmyckad grusplan bakom sista längan i villaområdet. Du har dom i ditt grannskap också, om du bara tittar.

Är det som det känns, att nån på stadsbyggnadskontoret suttit med ritningarna och sagt: Jamen det ser fint, det här nya området. Nu behöver vi bara lägga in några avsides ställen där A-laget kan hänga på dagtid och kidsen kan dricka häxa på helgkvällarna? För det kan väl inte vara en ren slump var bänkar råkar hamna? Eller?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...