Det blev scenario 3 - också det typiskt.

Bra inom ramen för fyratimmarsfönstret, cirka halv nio, kommer två gravallvarliga herrar (ingen av dom fastighetskötar-Jarmo by the way! Killen fortsätter att vara en ren trosfråga) i blåställ. Dom hälsar knappt innan dom börjar stolpa runt i lägenheten och ropa saker som Toalett, elva och Rum mot vägen, förskruvat till varann. Och jag förvandlas till den där töntige, oinsatte, inställsamme skrivbordsnisse från medelklassen-killen som svansar efter och försöker ha koll: Nämen dom där har vi inte ens rört sen vi flyttade hit, fastskruvade alltså tsk tsk.

Eller: Vi försöker ju göra rent i vädringsluckorna med jämna mellanrum. Kommer ju mycket skit och baggel från vägen.

Eller ett ängsligt: Men allt ser okej ut eller? som inte får nåt svar.

När den mest allvarlige (kanske ventilationskonsulten) rapporterar Badrum sjutton, kägla saknas ser mig föranledd att säga att den har jag skruvat ur och diskat av. Då får jag en är du helt dum i huvet-blick och en snabblektion i att dom där, dom är kalibrerade och om jag inte noterar exakt hur långt iskruvade dom är så gör jag bäst i att ta ur hela ventilenheten. Vilket jag såklart aldrig har vetat att man kan ens.

Att ta upp att vi nån gång har tyckt att det känts lite fuktigt i ett av rummen, det törs jag inte. Istället säger jag tack så mycket men dom är redan på väg ut, medan dom fyller i listor med rynkade pannor. Jag antar att det väl kommer nåt papper i brevlådan om hur det gick.

Satan vad långa mina inlägg blir jämt! Förlåt! Här är Läsa Lätt-versionen av dom senaste tre, för er som till exempel har ett jobb att sköta:

Smaka på det: OVK. Det ska komma hantverkare. Jag gnäller lite. Jag tycker att dom kommer för tidigt och på vardagar.

Oh, to be young in Laxå. Jag är medelålders. Jag har sett några ungdomar som drack sprit. Det tyckte jag var fint.

Vardagspremiärer 16:e november 08. Trollet har sagt farmor och lite andra ord. Jag har (nästan) bytt radiokanal.

Jag fattar ärligt talat inte riktigt varför det behövdes en förkortning över huvud taget. Framför allt inte som rubrik. Men på pappret som kom i brevlådan för ett par veckor sedan stod det

OVK

överst i gigantiska krigsbokstäver. Och därunder, inom parentes, ett särskrivet

(Obligatorisk Ventilations Kontroll)

Imorgon kommer dom, med vår närmast mytiske fastighetsskötare Jarmo i spetsen (Ska bli så spännande att se om han finns i verkligheten! Jag har aldrig ens lyckats få tag på honom på telefon.), nån gång mellan 07.30 och 11.30 "Om du inte kan vara hemma är det bra om du ger nyckeln till nån granne". Och nu är jag ju visserligen hemma, men sånt där förundrar mig alltid ändå. Hur man liksom bara förutsätter att folk kan vara på plats en förmiddag en vardag. Har folk i allmänhet jobb där man kan stega upp till chefen och säga Tjena. OVK hos mig på måndag va, så jag får ta förmiddan ledigt. Okej? Och chefen: Åfan OVK säger du, det är ju viktiga grejer. Ta du hela dan. Kan ju lätt spricka, såna där tidsscheman. Jag sätter Lotten på att ta dina patienter.

Och så tidsangivelsen: "någon gång mellan 07.30 och 11.30" Vad är det som gör att hantverkare och deras gelikar är helt oförmögna att dela in ett dygn i flera bitar än tre (förmiddag, eftermiddag samt jourtid)? Är det olagligt för dom att inneha kalendrar? Vi håller här alltså ett fyratimmarsfönster öppet för att dom ska kunna komma in och kolla min köksfläkt. Kom IGEN! Och trots detta fyratimarsfönster är jag beredd att satsa mina pengar på att ett av följande inträffar:

1: Det ringer på dörren klockan sex. Ja tjena det var OVK då. Inte ett ord om att dom kommer tidigt. Jag känner mig som en slö jävla idiot där jag står och blinkar i morgonrocken. Loppan försöker klä sig i räserfart inne på sovrummet.

2: Jag möter dom i dörren klockan tolv när jag och Trollet måste gå för att hinna till baby-simmet. Den är obligatorisk, ventilationskontrollen hära. Vi har flaggat för att vi skulle komma. Nä tyvärr, vi kan inte återkomma.

Rapport följer.

Personalen på Burger King-delen av Rastpunkten i Laxå består av en flock tonårstjejer. Dom är skitsnygga, blonderade, valpigt kaxiga under ett tunt lager av serviceminded-het. Dom har roligt därbakom, fast dom jobbar helgpass. Förmodligen är dom nåt eller några år äldre än grabbgänget som sitter och smygdricker medhavd öl och underligt blek cola i egna glas till sina Angus-burgare. Och kastar blickar under kepsskärmarna bortåt kassorna.

Rastpunkten ligger nån knapp mil utanför själva samhället. Grabbarna har inte gått hit. Och även om det här kanske är det enda multis-burgarhaket i Laxå så måste det finnas enklare sätt att få en hamburgare om det är det man är ute efter. Klart det inte är det dom är ute efter.

Och så är det nån av dom som flaggar lite för tydligt med prippsen. Och en av tjejerna, platinablond under Hej och välkommen vad kan jag göra för dig- mössan går lugnt bort till deras bord och ber dom gå. Och det gör dom, utan protester och utan brådska, ler snett rätt ut i luften när dom lämnar lokalen med ölen och den där misstänkt blaskiga colan i tydligt högsta hugg. Tjejen ler också, skakar på huvet åt dom andra bakom kassan, himlar litegrann.

Och jag har halvt väntat mig att få se grabbarna knö in sig i framsätet på en EPA, men åtminstone nån av dom är uppenbarligen arton och (får man hoppas) nykter, för dom glider iväg i en bil. Och pratar förmodligen om att det finns fan inget och göra och märker knappt att dom faktiskt har skitkul under tiden.

Det där, ungefär, var väl vi för femton år sen, fast vår stad inte ens var stor nog för ett Vägkrogs-BK. Och vi längtade bort och jag flyttade och skämdes och var så jävla urban ett tag. Och sen slöts cirkeln och här sitter jag och romantiserar.

Oh, to be young and drinking moonshine just to show off for some girl that probably won't ever kiss you anyway. In Laxå, no less.

Loppan och jag pratar om att flytta härifrån snart. Lämna Stockholm, bo i småstad igen. Men Trollet då? Vill jag verkligen att han ska få en hänga på Rastpunkten-uppväxt? Just idag svarar jag: Kan du ge dig fan på att jag vill. Med en kniv!

Beklagar, mormor, morfar och farfar! Det blev farmor som lyckades tajma in ett möte med Trollet i precis rättan tid för att få äran att bli den första att namnges i föräldrarnas föräldrageneration. Att hon spenderade hela helgen krypande på golvet med knatten spelade väl också roll. Han testade med ett försiktigt Baboo redan i fredags kväll, men hade redan till frukosten dagen därpå finslipat uttalet och landade nånstans i närheten av  farr-Mo med skorrande tungrots-r. Även morsans man fick nöjet att bli uttalad, men eftersom han heter Anker och Trollet har anka i vokabulären sen läääänge, så får man väl se det som halvfusk. Stor jävla anka dessutom.

Morsans hundar utsattes för en aldrig sinande entusiasm, med vilda utrop och pekningar så fort dom kom i närheten (Alltså kolla, det är ju hundar här! Har ni sett! Men ÖH, kollar ni eller?). Förra gången var det dom som hängde efter honom, nu letade dom förgäves efter nån vrå där dom fick vara ifred några minuter. Hundrädd är han inte, Trollet, och det känns ju bra.

För övrigt har vokabulären idag och igår berikats med arg (med tillhörande min, som han dessvärre måste slipa på om han väntar sig att nån ska ta den på allvar) och äta. Hammare förblir hans version av "Min röst ska nu komma från en annan plats i rummet." Ska det prövas nya ord testar han gärna några hammare först. För att kolla så systemet funkar, liksom.

Jag letade, för vad jag tror var första gången i mitt liv, efter en kommersiell radiostation i bilen. P1 körde nåt jävligt pretto och P3 nåt skrikigt och dumt (Vilket kändes som ett genomgående problem den här resan. Jag menar, Idag ska vi diskutera dagens dilemma. Några ungdomar längst bak i bussen tänder eld i en papperskorg. Vad gör du? Säger till? Gör ingenting? Går av? Ring in och berätta! Vad fan?)

Mix Megapol fanns förinställt på hyrbilens stereo, men frekvensen var för Stockholmsområdet. Det blev alltså brus istället, och kort därefter välsignad tystnad.