Beklagar, mormor, morfar och farfar! Det blev farmor som lyckades tajma in ett möte med Trollet i precis rättan tid för att få äran att bli den första att namnges i föräldrarnas föräldrageneration. Att hon spenderade hela helgen krypande på golvet med knatten spelade väl också roll. Han testade med ett försiktigt Baboo redan i fredags kväll, men hade redan till frukosten dagen därpå finslipat uttalet och landade nånstans i närheten av  farr-Mo med skorrande tungrots-r. Även morsans man fick nöjet att bli uttalad, men eftersom han heter Anker och Trollet har anka i vokabulären sen läääänge, så får man väl se det som halvfusk. Stor jävla anka dessutom.

Morsans hundar utsattes för en aldrig sinande entusiasm, med vilda utrop och pekningar så fort dom kom i närheten (Alltså kolla, det är ju hundar här! Har ni sett! Men ÖH, kollar ni eller?). Förra gången var det dom som hängde efter honom, nu letade dom förgäves efter nån vrå där dom fick vara ifred några minuter. Hundrädd är han inte, Trollet, och det känns ju bra.

För övrigt har vokabulären idag och igår berikats med arg (med tillhörande min, som han dessvärre måste slipa på om han väntar sig att nån ska ta den på allvar) och äta. Hammare förblir hans version av "Min röst ska nu komma från en annan plats i rummet." Ska det prövas nya ord testar han gärna några hammare först. För att kolla så systemet funkar, liksom.

Jag letade, för vad jag tror var första gången i mitt liv, efter en kommersiell radiostation i bilen. P1 körde nåt jävligt pretto och P3 nåt skrikigt och dumt (Vilket kändes som ett genomgående problem den här resan. Jag menar, Idag ska vi diskutera dagens dilemma. Några ungdomar längst bak i bussen tänder eld i en papperskorg. Vad gör du? Säger till? Gör ingenting? Går av? Ring in och berätta! Vad fan?)

Mix Megapol fanns förinställt på hyrbilens stereo, men frekvensen var för Stockholmsområdet. Det blev alltså brus istället, och kort därefter välsignad tystnad.

 

Julia

17 november 2008 20:31

Jag gillar action i bilder. Den här var väldigt fin.

http://juliaskott.wordpress.com

 

Anders

17 november 2008 21:36

Jag gillar suddigt. Längre har jag inte kommit i min fotografiska utveckling...

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Anders

17 november 2008 21:59

...Som i "rörelse" då. Inte oskapt i största allmänhet.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

MA

17 november 2008 23:08

Pöser av stolthet...men vill ändå påpeka att uttalet snarare var farrmooooooo! Med ett tryck på sista stavelsen alltså. Jätteroligt att ni var här och hälsade på, och det skulle väl vara attans om jag inte ägnade mig helhjärtat åt första och enda barnbarnet, då han väl kommer hit. Och för alla er som inte tror det (eller inte kommit dithän i livet än) så ÄR barnbarn hovdesserten. Man kan nämligen lämna igen dem! Kram Mamma och FARRMOOOOO!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...