Jag är en sån där som alltid har klocka på mig. Jag kollar klockan till och med under en skitbra film på bio eller en strålande teaterföreställning (i förhoppningen att hon ska vara så lite som möjligt). Nu har jag varit utan i över en månad. Den ligger på köksbänken och glor på mig. Nej, vilken fin bild av föräldraledighetens totala kravlöshet säger du. Nåja säger jag.

Det är ingen märkvärdig klocka, men jag gillar den. Jag har haft den i ett par tre år. Jag har av naturliga orsaker behövt byta armband på den en gång tidigare. Men dom verkliga problemen började i samband med att Trollet tuggade det andra armbandet till slemmigt klister med sina första små gaddar. Till sist var den inte okej att ha på sig längre, och vi for till Skärholmen för att byta band. Jag hittade ett jag gillade någorlunda (även om det, precis som med skosnören aldrig finns nåt som en liknar det man hade från början. Varför??), det monterades...och SEN upptäckte jag att det var för kort. Mitt fel, jag skulle ha kollat, bara att betala 140 spänn, klippa upp och välja ett nytt. Vid det här laget har Trollet fått nog av varma kläder inomhus, gny och sprattel, så valet av nytt nytt band går väldigt fort. Det monteras, jag går ut, tittar närmre på det och avskyr det. Det är tantigt och plastigt och för smalt.

Samma dag lossnar plötsligt siffran åtta på urtavlan, och ligger och skvalpar därinne. Så kan jag ju inte ha det, så nästa dag går jag till min lokala urmakare. Hundra spänn ska det kosta att limma fast den lilla jävla siffran, och i samma veva måste jag bara köpa ett nytt armband, för jag står inte ut. Och det blir gjort och det blir snyggt och det kostar sammanlagt nästan trehundra spänn.

Två dagar senare tappar Trollet klockan i golvet när han leker med den. Fyran lossnar. OCH kilar fast sig på sekundvisaren. Nu står klockjäveln alltså dessutom still.

Jag har lagt i runda slängar sexhundra spänn på den här klockan dom sista veckorna, klart mer än den kostade från början. Hur ska jag göra nu? Löpa linan ut, spendera en hundring till på att limma fast den förrymda fyran? Eller köpa en ny?

Och för att det här inte ska framstå som det trivialaste inlägget någonsin tänker jag sluta med en vag parallell: Och sådär är det ju med så mycket i livet. Ska man pumpa in lite mer energi och kraft i till exempel ett jobb man satsat på som kanske inte funkar sådär jättebra, eller ska man bryta ny mark? Titta vad allmängiltigt och klokt det blev!

 

Bror

18 november 2008 13:52

Det är omöjligt att veta när det är rationellt att växla spår i en sån här situation. Jag röstar dock på att byta. Obeaktat yttre våld verkar det som om klockan börjat kompostera en aning.

 

Ola

18 november 2008 15:45

När man skall besluta om ett projekt skall läggas ner börjar man med att försöka uppskatta hur mycket det kommer att kosta att få klart projektet från och med nu (gamla utgifter måste du glömma dom pengarna är borta oavsett om projektet avslutas eller inte). Sen får man försöka gissa hur mycket du tjänar på att avsluta projektet. Förtjänst-Kostnad=Resultat, om resultatet är positivt bör du inte lägga ner projektet ÄVEN om det suger och du är trött på det så att du kan spy. (I ditt fall skulle jag gissa på typ F-T=300-200=100.)

 

Bror

18 november 2008 17:41

@Ola: problemet är ju att man inte vet om projektet kommer att fortsätta att krångla. Enligt sedvanlig cost-benefit-kalkyl torde ju Hallandsåsen länge (ex ante) framstått som värd att bygga klart, medan det nu (ex post) verkar rimligt att kalla projketet för en massiv nettokostnad, även efter att vi borträknat redan gjorda förluster. Mitt tips ar att en klocka som börjat krångla kommer att fortsätta krångla och äta upp dina pengar. Men det är bara en gissning, precis som motsatsen.

 

Linus

18 november 2008 20:16

Släng skiten, det kommer ju kosta ytterligare 1100 spänn bara att få siffrorna att sitta fast om det ska fortsätta såhär. Själv försöker jag vänja mig igen vid att ha klocka efter att varit utan i tio år, så jobbigt att trixa fram mobilen när man ska fastställa tiden som man belagt någon med handfängsel:)

 

Johan

18 november 2008 22:29

Efter ett antal tidiga försök med allt från tygarmband och plast till läder kan jag bara konstatera att dessa stinker...i bokstavlig bemärkelse. Nu för tiden använder jag bara metallänkar. Resultat: Inga illaluktade, krackelaade eller spruckna armband och klockan ser myckt bra ut!

 

Anders

18 november 2008 23:31

Ola, Broppan och LInus - ni driver alla starka case här. Men jag lutar åt att ge klockeländet EN chans till trots allt. Jag är som en alkoholisthustru.

Johan - fast metallarmband fastnar i mina håriga armar. Det gör sketaont. Och hindrar ett metallarmband verkligen nuffrorna att ramla av?

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Johan

20 november 2008 06:42

Se det såhär...om ett par veckor har håren nötts av till lagom fastnar-icke-längd. Vill man bli fin får man lida pin! Det är inte värre än silkipeel.
Dina nufferproblem tillskriver ja en kass klocka. Det är ungefär som när Magnus köpte en ny klocka för fem dollar av en kille på gatan i New York. Den gick i cirka 20 minuter sen började visarna sakta in när det var uppförsback till kl 12 för att sen gå de trettio sekunderna i nerförsbacke på 2 sek blankt. Sensmoralen här är att man får liksom det man betlar för. ;-) Köp en ny! Med metallarmband!

 

Anders

20 november 2008 22:15

Johan, nu är ju inte silkipeel nåt jag ägnar mig åt sådär hejdlöst ofta, men jag förstår din poäng. Mutter mutter.

Vill dock understryka att det inte är nån skitklocka, utan en tämligen ordinär Moretime med garanti (som iofs har gått ut) och grejer. Din New York-analogi är alltså, ehuru rolig, grym och orättvis.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Anders

20 november 2008 22:17

Eller ja, i PRAKTIKEN är det ju en skitklocka, men inte i teorin. Om du fattar vad jag menar. Som en Rolls med ständigt krånglande förgasare. Eller kanske snarare en Golf.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...