Jag har gråa hår. I öronen.

Är det nån mer än jag som lagt märke till att en handfull reklamfilmer på sista tiden börjat svänga sig med nåt slags holistiskt inget blir sig nånsin mera likt, och då menar vi globalt-perspektiv? Vi snackar überhybris här. Gillettes nya lika-många-vassa-blad-som-andra-korståget kör nåt i stil med:

FÖRESTÄLL DIG EN VÄRLD DÄR DU FÅR DEN NÄRMASTE RAKNINGEN NÅGONSIN!

Oj. Ja jösses, hur skulle en sån värld se ut? Tanken svindlar. Det vore ju...nä, jag blir yr här.

Är det här maxläget för utopier numera? Är det här idealet vi strävar efter? För på dystopisidan rullar det ju på, om man säger. Stora läskiga katastrofer lurar, bara några ynkans värmegrader bort. Tre grader varmare? Jösses grabben, föreställ dig en värld där polerna har smält. Och den konstruktiva motbild vi har att sikta mot är....en batteridriven rakhyvel?

Ärligt talat, det är så mycket som måste göras. Och jag vet inte, men jag tror att vi måste ha nåt bättre som pepp än i bästa fall, om vi ändrar vårt beteende, så tuffar det på ungefär som vanligt. Jag tror vi måste börja skissa på det globala ekologiska paradiset, som dröm om inte annat. Fundera på nästa steg. För jag köper inte jiddret om att mänsklighetens politiska historia är färdigskriven, det har visat sig att ett marknadsekonomiskt system på alla sätt är överlägset bla bla bla. Jag tror vi måste börja våga drömma igen. Vad tror ni?

I över fyra år har jag hållit min senaste mailadress helt spam-fri. Som ett fält av kritvit snö har den varit, ren och vacker.

Sen skickade en bekant i USA ett mail om att hennes son inte kan vara med på fotbollsträningen till fel mailinglista, och nån skrev att det var väl synd och hoppas han kryar på sig och tryckte på svara alla. 

Igår hade jag plötsligt vunnit 700000 euro, en nigeriansk prins behövde min hjälp och nån undrade om jag, handen på hjärtat, inte tycker min kuk är lite för liten?

Jag blir faktiskt ledsen på riktigt.

"Jag läser mycket och att få pesta min omgivning med svepande utlåtanden kring särskilt böcker ser jag larvigt mycket fram emot" skröt jag i ett av mina första inlägg, det som presenterade kategorierna. Jaha, och hur var det där då? skulle bli ett stolt flaggskepp i bloggen var det tänkt.

Sen har det inte blivit mycket läst, nej.

Nöjesläsande står i direkt omvänd proportion till bloggandet, tycks det, och den sista månaden har bloggandet vunnit hands down. Undantaget är dom ljudböcker jag lyssnar på under mina och Trollets barnvagnspromenader. Och här är den senaste:

Förnuft och känsla av Jane Austen.

Jaha, och hur var det där då? Jag inser att jag som 33-årig man inte riktigt är målgruppen för romantiska komedier om tonårsflickor i det tidiga 1800-talets England. Men eftersom jag, som jag redan varit inne på, strävar efter att läsa jämställt, så är jag tämligen utlämnad åt det spretiga urval som erbjuds på mitt lokala bibliotek. Ljudbokslandskapet i allmänhet förtjänar ett eget inlägg såsmåningom! Tills vidare nöjer jag mig med att konstatera att jag faktiskt hade stor behållning av Stolthet och fördom tidigare i höst. Austen skriver mysigt och charmigt, med en gnutta godmodig satir, och det gav faktiskt lite mersmak.

Det är en intressant värld man får möta. Ingen jobbar (förutom en och annan präst och officer), alla lever på räntor och arv. Austen har ett klockrent klassperspektiv, men gränsen går mellan dom som har råd med tjänstefolk och fyrspann och dom som (med en årlig ränta på kanske bara tvåhundra pund) inte har det. Dom lägre klasserna lyser, med undantag för nån oäkting som arbetar som hushållerska nånstans (mest inkluderad för att visa på karaktärslösheten hos nån karlslok), med sin frånvaro. Dock ligger Austens solidaritet alltid hos dom mindre bemedlade av dom mera bemedlade. Det värsta hon vet tycks vara matriarker som står i vägen för kärleken på grund av sociala streber-ambitioner för sina barn.

Det som hindrade Stolthet och fördom från att kännas helt floopy var att det kanske inte suuuuperdramatiska skeendet balanserades med en skarp blick för karaktärer och en road blick på konvenans (med en knivsudd snäll elakhet). Austen är hård mot sina karaktärer, även hjältinnorna, och tvekar inte att raljera lite med deras sämre sidor. Tyvärr är det mindre av den varan i Förnuft och känsla, vilket gör den blaskigare.

Som lyssnare på ljudböcker är man också utlämnad åt en inläsare. Här var det Marika Lagercrantz, och hennes sätt att betona varje ord i varje mening som om det vore på liv och död, gör mig bara yr i mössan. Om hon så beskriver en tesalong tar hon i så inihelvete att man halvt väntar sig att golvet plötsligt ska sluka sällskapet. Man tappar helt kollen på vad som faktiskt är viktigt och halkar mest omkring. Mycket spola tillbaka blir det. Och en del Nu är jag inte med men skit samma dåväl också. Tyvärr.

Jag misstänker att jag inte är ensam om att misstänka att min unge är Ovanligt Begåvad. Skillnaden är att min misstanke faktiskt är befogad. Rent objektivt. Helt ofärgad av eventuella emotioner. Japp.

Men allvarligt talat så svindlar det ibland. Som dom sista dagarna, när Trollet med hjälp av Vertigo-planschen i köket börjat intressera sig för bokstäver. Bokstäver. Ungen är fjorton månader. "I" kan han redan, pekar och ljudar. Dom andra pekar han på och tittar uppfordrande på mig. Som lydigt och imponerat ljudar med.

Jag var tidig med läsandet (om jag inte tar upp det själv här, så kommer min mamma att göra det i en pösstolt kommentar. Jag känner dig, morsan!). Satt tydligen på pottan och läste is och ros och far som treåring, och den troligen aningen friserade sanningen är att jag knäckte läskoden HELT SJÄLV UTAN NÅN HJÄLP. Och mamma fick sura miner på BVC och kommentarer om att man ska inte pressa små barn.

Som det känns just nu kommer även Trollet att läsa på pottan, fast ord som kondensationspolymerisation och könsmaktsordningsproblematiserande. Jag ser det framför mig medan han på allt stadigare ben stolpar in till sitt rum.

Sen fastnar han med fingret i ryggen på en pekbok och ylar förorättat i högan sky, utan att fatta att det är det faktum att han försöker stänga boken som är problemet. Som en ren reality-check.