Musikmuseum är ett extremt skäggigt och vänligt museum som ligger på en kullerstensgullig bakgård i närheten av Dramaten. Där finns en hemlig skatt för småbarn och deras föräldrar. Den heter Klåink, och jag hade aldrig hört talas om den om inte Måns, på väg ut ur sin pappaledighet i våras, hade tipsat mig.

Klåink är ett musikrum för barn. Tänk er en källare full med harpor, trummor, uppmickade stålfjädrar, mässingspipor, marimbor och en tryckluftsorgel - där det är fritt fram att spela på precis allting. Spännande, stavas det för ett fjortonmånaders kaostroll och hans far.

Ännu bättre är att det som sagt är lite hemligt. Det är sällan särskilt mycket folk där, även om ryska bussturister av nån anledning tycks ha det som ett obligatoriskt stopp på sina Stockholmsbesök. Då är rummet fyllt av vuxna ryssar som hamrar på allt av hjärtnas lust, men oftast är det alltså mindre kakafoniskt än man skulle kunna tänka sig.

Igår var Trollet och jag emellertid helt ensamma där, och då blir det nästan lite konstigt. Jag upptäcker att vi rör oss liksom försiktigt bägge två, att Trollet slår fjärilslätt på mässingspiporna, att jag halvviskar och Trollet pratar mindre än vanligt. Lite stifft nästan. Som om det inte är riktigt okej att ha ett lekrum i offentligheten helt för oss själva. Som om det inte går att ha riktigt skoj utanför hemmet utan att någon tittar på. Märkligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...