Blir ni som jag plötsligt förälskade i nåt ord, och kommer på er själva med att använda det i alla möjliga sammanhang? Jag har nästan alltid något (fint) ord som förekommer lite för ofta för sitt eget bästa i mitt dagliga tal.

Runt nyår var det potentiell (Nationella dramaturgiatet är ett potentiellt vettigt forum eller Jag tror ärligt talat att det är ett potentiellt problem att dom smäller upp ett Lidl här)

Lite senare på våren var det proaktiv (Vi har just nu kapaciteten att vara ett hyggligt fungerande reaktivt dramaturgiat. Däremot hinner vi inte med att vara det proaktiva, idégenererande forum vi skulle vilja eller Det här är ett rent proaktivt blöjbyte)

Och sen navigera (Det är inte det lättaste att navigera i den här virriga kulturdebatten eller Sen vi fick barn har jag lärt mig navigera genom stans tunnelbanestationer på ett helt nytt sätt)

Och nu är det eklektiskt jag plötsligt hittar nya användningsområden för överallt hela tiden, på ett tröttsamt och fånigt vis.

Vår bokhylla känns eklektisk på ett ärligt sätt

Skuggutredningen verkar, om man tittar på inskickade förslag, bli en tämligen eklektisk historia

Jag har så jävla eklektisk musiksmak!

Jag har bara udda strumpor rena, så idag får det blir lite eklektiskt sådär

Jag försöker inte göra mig märkvärdig, jag lovar! Det är som nån slags jävla etymologisk förkylning, med ett förlopp som bara inte går att snabba på. Eklektiskt sitter där i pannloben helt enkelt. Punkt slut, och inga C-vitaminer i världen tycks hjälpa. Tills det plötsligt är klart, och den avlöses av nåt nytt pretto-ord. Hej sug.

Tendens, för eventuella nytillkomna läsare, är ett slags personlighetsindex. För mig som en del av den girigt bidragsberoende parasiten på samhällskroppen som kallas offentligt finansierad kultur är det en nyttig övning i att även ett själsliv enkelt låter sig beskrivas i kvantitativa termer. Allt detta ingår i min masterplan för börsintroduktion av The Anders Duus Dramatic Writing And Event Extravaganza Corporation år 2011, eftersom jag vid det laget räknar med att dra in ohyggliga stålar på mina enaktare för mellanstadiebarn och paranoida konspirationsfantasier på dialekt på en öppen maknad.

Tendens, vecka 47:

PÅ VÄG UPP:

Vikt (fa-aan!)

Vinterglädje

Förväntningar på Klungans nya show, efter ännu en vimmelkantig saknar-ord-hyllning i DN

Antal bloggar jag följer på daglig basis

Insikten att pappaledigheten faktiskt snart är slut. (mindre än två månader kvar!)

Lust till villa (hänger ihop med att snön täcker jobbiga gräsmattor och oräfsade löv)

Pervers och hemlig längtan efter en bil

ÖIS!

OFÖRÄNDRAT:

Framsteg i pjäser under arbete (fortsatt noll)

Insikten att jag saknar vettiga vinterskor (men vad gör jag åt det?)

Trehundra pizzor att välja på slutar ändå alltid med en Quattro eller en Marco Polo

PÅ VÄG NER:

Bloggfeber (till en hanterbar nivå)

Facebook (nu nära noll igen)

Mina jeans (aldrig ens tvättade, ändå är det trådslitet i grenen. Morr)

Koll på vad som händer i den roman jag nu somnat ifrån i en månads tid

Osäkerhetsfaktor:

Toalettbesök tillåts ta allt mindre och mindre tid, eftersom Trollet nu tenderar att stå utanför och banka på dörren under uppfordrande rop.