Direktlänk till inlägg 26 november 2008

Nära så fjärran

Av Anders - 26 november 2008 11:23

Sen jag gav mig in i det här bloggäventyret så har jag hittat ett drygt tiotal bloggar som jag följer på daglig basis. Och nu dom sista dagarna så har det råkat bli så att flera av dessa bloggare samtidigt har det tufft på olika sätt. Det händer jobbiga saker i deras eller deras närståendes liv. Det finns allvar och smärta i inläggen.


Och då blir det märkliga i att följa någons liv på nätet så uppenbart. För trots att det här är människor som jag spenderat mer tid med än många av mina vänner den sista månaden, så är det människor jag aldrig har träffat, och som jag faktiskt aldrig ens haft en konversation med (att kommentera varandras inlägg räknas trots allt inte riktigt). Ändå upptäcker jag att jag känner med dom, att deras sorg och spleen och depp tar tag i mig.


Ta det lugnt, det här är inte ett inlägg som hyllar min fantastiska förmåga till empati. Eller nåt högstämt om hur internet i sina finaste stunder för människor samman (med OB-tillägg till oboeisten). Vad jag vill komma fram till är bara att när en relation (eller knappt det) som bygger på uppmuntrande tillrop och skojsiga kommentarer på skojsiga inlägg plötsligt möter ett stort allvar, då har jag svårt att veta hur jag ska förhålla mig. Ska jag lita på att det är nåt värt att en fullständig främling försöker säger nåt snällt och medkännande? Eller ska jag ta ett respektfullt steg tillbaka och låta personens riktiga vänner ta över?


Det går liksom bortom blogg-vett-och-etikett. Det handlar om vad en ren bloggrelation är värd. Det är som nåt slags första test.

 
 
Mia

Mia

26 november 2008 11:45

Jag har också tänkt på det där.. Jag kan bli livrädd, mest för att trampa i klaveret och säga (skriva) fel grejer när det handlar om svåra saker. Dock tror jag att man som bloggare söker respons, vare sig man är glad eller ledsen. Speciellt söker man respons från dem som är trogna läsare, de som på ett eller annat sätt har engagerat sig i ens liv.

http://miahellstrom.driftig.nu

 
Anders

Anders

26 november 2008 11:57

Du har nog rätt. Tack!

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
Tant Grön

Tant Grön

26 november 2008 14:27

Jag tror att den som skriver om en personlig och tråkig händelse på sin blogg inte har något emot kommentarer även då, i annat fall så skulle nog inte bloggaren skriva om det. Men den som är osäker behöver ju givetvis inte kommentera just dessa inlägg.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 
Sofia

Sofia

26 november 2008 16:22

Jag har ingen erfarenhet av det här. Men min mamma har. Hon har träffat massa folk genom bloggvärlden som hon idag kallar sina bästa vänner. Man får genom den här välrden lära känna varandra på ett helt annat sätt och det är lättare att verkligen "välja sina vänner" här.

http://sofiasko.bloggagratis.se

 
Frida

Frida

26 november 2008 19:32

Jag tycker gott att man kan kommentera om man känner att man vill. Om man tycker att det känns konstigt är det lika okej att låta bli. Det var en fin kommentar som du gjorde i min blogg i alla fall, och det är ju som alla här säger, vill man inte ha kommentarer så kanske man inte ska skriva sorgliga saker i bloggen från början. Jag ogillar att censurera för mycket. Man bör ju välja sina ord när vem som helst kan läsa, men jag vill i alla fall att min blogg ska spegla mitt liv från alla möjliga vinklar, inte bara de glada och glättiga.

http://vad-frida-sa.bloggagratis.se

 
Anders

Anders

26 november 2008 22:24

Frida - tack. Och du och jag har ju nån slags relation vid det här laget i alla fall. Skulle inte ge mig in och kommentera hos Elin, även om jag känner för henne.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
Artemis

Artemis

27 november 2008 08:01

Jag bloggar om mina ätstörningar och de kval som medföljer. Det gör jag för att skriva av mej och eventuellt ge andra stöd med mina ord. Också tanken på att nån läser är trygg; i vårt samhälle är det ju inte så populärt att prata om de riktigt jävliga sakerna och visa sin svaghet och sin kanske evighetslånga kamp.
Om det kommer en kommentar så blir jag glad, för att någon blivit engagerad i mitt liv och kanske speglat sig själv. Huvudsyftet med mitt bloggande är ändå att vara tydlig med mig själv och att sprida hopp om att ingenting är hopplöst när det gäller att sluta droga sej - det är missbruket självt som är det hopplösa. Ansvaret för vårt eget liv ligger hos oss själva. Om vi tar det har vi automatiskt tagit ett ansvar för världen, det är stort som attan.

http://www.ansvar.bloggagratis.se

 
Anders

Anders

27 november 2008 10:39

Artemis - väl talat. Och vad roligt att du hittat hit på nåt sätt (hur?). Välkommen!

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anders - 26 maj 2009 22:25

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Av Anders - 24 maj 2009 23:59

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Av Anders - 23 maj 2009 22:52

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Av Anders - 23 maj 2009 22:40

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

Av Anders - 20 maj 2009 00:39

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13
14
15
16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< November 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards