Mitt i all mailkollaps-vrede som inte riktigt vet vart den ska ta vägen, så måste det, som sagt, tilläggas att dom sista dagarna varit ett riktigt delikat socialt smörgåsbord.

I torsdags rullade jag vagn och hängde på Rum för barn (stans högsta koncentration av snoriga barnnäsor och ett elddop för vilket immunförsvar som helst, men mysigt ändå!) med fina kollegan och vännen Anna. Ännu en sån där person som man känner att samtal kan vara som en dans med.

I fredags tog sig hela familjen till Tanto för att för första gången säga hej till Siri, Lindas och Henriks nykomna under. En sån liten fin tjej! Och bisarrt förstås att påminnas om att Trollet också var sådär liten alldeles nyss, och man tyckte att det var tungt att gå och vyssja fyra kilo. Nu framstod hans tassar som rena smedlabbarna jämfört med Siris pyttesmå. Och fast Trollet var lite förvirrat bekymrad över att koncepten mamma och pappa sträckte sig bortom hans egen sfär (han pekade lite oroligt på Henrik och sa pappa? med en blick som skvallrade om att han tänkte nu har det hänt nåt som kommer förändra hela skiten här) så var han så fin och försiktig med lill-tösen. Klappade snällt snällt, pekade och log och var sitt allra charmigaste.

Och igår träffade vi pappa och faster och Broppan och grannarna på landet, först över en fika och sen på resturang. Och ikväll är det Residents-konsert med Ulf och Helen och framåt aftonen kommer världens bästa lillebror och bor över (hurra!)  och sen är Gianina, en dramatiker från Rumänien som jag känner, på Stockholmsbesök i veckan, liksom Leif från likaledes exotiska Malmö, och Jakob, som jag inte sett sen i somras vill gärna komma och hälsa på före jul och...

Har tidigare pratat om att det ibland känns hopplöst att få till nånting utan fem veckors varsel i den här stan. Sen kommer en sån här period när det är ett snärj att få ihop allting, och jag inser att jag nog mitt i all min sociala undernäring är lite av en soffpotatis också. För lite lite ser jag redan fram emot att lunken bara ska bli lunkig igen...

Fast om två veckor sitter jag väl igen och lipar om att vi inte har nån som kan komma över på glögg fast jag minsann sms:at tio minuter innan jag satte glöggen på spisen och allt. Hå hå jaja.

 

Julia

1 december 2008 00:39

Jag vill ha glögg! =)

http://juliaskott.wordpress.com

 

Anders

1 december 2008 22:06

Det är vidareboefordrat till frua! Jamenvisst vore det väl skoj att ses på riktigt (fast tänk om vi tycker vi är sketatråkiga live?)!

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...