Det blev scenario 3 - också det typiskt.

Bra inom ramen för fyratimmarsfönstret, cirka halv nio, kommer två gravallvarliga herrar (ingen av dom fastighetskötar-Jarmo by the way! Killen fortsätter att vara en ren trosfråga) i blåställ. Dom hälsar knappt innan dom börjar stolpa runt i lägenheten och ropa saker som Toalett, elva och Rum mot vägen, förskruvat till varann. Och jag förvandlas till den där töntige, oinsatte, inställsamme skrivbordsnisse från medelklassen-killen som svansar efter och försöker ha koll: Nämen dom där har vi inte ens rört sen vi flyttade hit, fastskruvade alltså tsk tsk.

Eller: Vi försöker ju göra rent i vädringsluckorna med jämna mellanrum. Kommer ju mycket skit och baggel från vägen.

Eller ett ängsligt: Men allt ser okej ut eller? som inte får nåt svar.

När den mest allvarlige (kanske ventilationskonsulten) rapporterar Badrum sjutton, kägla saknas ser mig föranledd att säga att den har jag skruvat ur och diskat av. Då får jag en är du helt dum i huvet-blick och en snabblektion i att dom där, dom är kalibrerade och om jag inte noterar exakt hur långt iskruvade dom är så gör jag bäst i att ta ur hela ventilenheten. Vilket jag såklart aldrig har vetat att man kan ens.

Att ta upp att vi nån gång har tyckt att det känts lite fuktigt i ett av rummen, det törs jag inte. Istället säger jag tack så mycket men dom är redan på väg ut, medan dom fyller i listor med rynkade pannor. Jag antar att det väl kommer nåt papper i brevlådan om hur det gick.

Satan vad långa mina inlägg blir jämt! Förlåt! Här är Läsa Lätt-versionen av dom senaste tre, för er som till exempel har ett jobb att sköta:

Smaka på det: OVK. Det ska komma hantverkare. Jag gnäller lite. Jag tycker att dom kommer för tidigt och på vardagar.

Oh, to be young in Laxå. Jag är medelålders. Jag har sett några ungdomar som drack sprit. Det tyckte jag var fint.

Vardagspremiärer 16:e november 08. Trollet har sagt farmor och lite andra ord. Jag har (nästan) bytt radiokanal.

Jag fattar ärligt talat inte riktigt varför det behövdes en förkortning över huvud taget. Framför allt inte som rubrik. Men på pappret som kom i brevlådan för ett par veckor sedan stod det

OVK

överst i gigantiska krigsbokstäver. Och därunder, inom parentes, ett särskrivet

(Obligatorisk Ventilations Kontroll)

Imorgon kommer dom, med vår närmast mytiske fastighetsskötare Jarmo i spetsen (Ska bli så spännande att se om han finns i verkligheten! Jag har aldrig ens lyckats få tag på honom på telefon.), nån gång mellan 07.30 och 11.30 "Om du inte kan vara hemma är det bra om du ger nyckeln till nån granne". Och nu är jag ju visserligen hemma, men sånt där förundrar mig alltid ändå. Hur man liksom bara förutsätter att folk kan vara på plats en förmiddag en vardag. Har folk i allmänhet jobb där man kan stega upp till chefen och säga Tjena. OVK hos mig på måndag va, så jag får ta förmiddan ledigt. Okej? Och chefen: Åfan OVK säger du, det är ju viktiga grejer. Ta du hela dan. Kan ju lätt spricka, såna där tidsscheman. Jag sätter Lotten på att ta dina patienter.

Och så tidsangivelsen: "någon gång mellan 07.30 och 11.30" Vad är det som gör att hantverkare och deras gelikar är helt oförmögna att dela in ett dygn i flera bitar än tre (förmiddag, eftermiddag samt jourtid)? Är det olagligt för dom att inneha kalendrar? Vi håller här alltså ett fyratimmarsfönster öppet för att dom ska kunna komma in och kolla min köksfläkt. Kom IGEN! Och trots detta fyratimarsfönster är jag beredd att satsa mina pengar på att ett av följande inträffar:

1: Det ringer på dörren klockan sex. Ja tjena det var OVK då. Inte ett ord om att dom kommer tidigt. Jag känner mig som en slö jävla idiot där jag står och blinkar i morgonrocken. Loppan försöker klä sig i räserfart inne på sovrummet.

2: Jag möter dom i dörren klockan tolv när jag och Trollet måste gå för att hinna till baby-simmet. Den är obligatorisk, ventilationskontrollen hära. Vi har flaggat för att vi skulle komma. Nä tyvärr, vi kan inte återkomma.

Rapport följer.

Personalen på Burger King-delen av Rastpunkten i Laxå består av en flock tonårstjejer. Dom är skitsnygga, blonderade, valpigt kaxiga under ett tunt lager av serviceminded-het. Dom har roligt därbakom, fast dom jobbar helgpass. Förmodligen är dom nåt eller några år äldre än grabbgänget som sitter och smygdricker medhavd öl och underligt blek cola i egna glas till sina Angus-burgare. Och kastar blickar under kepsskärmarna bortåt kassorna.

Rastpunkten ligger nån knapp mil utanför själva samhället. Grabbarna har inte gått hit. Och även om det här kanske är det enda multis-burgarhaket i Laxå så måste det finnas enklare sätt att få en hamburgare om det är det man är ute efter. Klart det inte är det dom är ute efter.

Och så är det nån av dom som flaggar lite för tydligt med prippsen. Och en av tjejerna, platinablond under Hej och välkommen vad kan jag göra för dig- mössan går lugnt bort till deras bord och ber dom gå. Och det gör dom, utan protester och utan brådska, ler snett rätt ut i luften när dom lämnar lokalen med ölen och den där misstänkt blaskiga colan i tydligt högsta hugg. Tjejen ler också, skakar på huvet åt dom andra bakom kassan, himlar litegrann.

Och jag har halvt väntat mig att få se grabbarna knö in sig i framsätet på en EPA, men åtminstone nån av dom är uppenbarligen arton och (får man hoppas) nykter, för dom glider iväg i en bil. Och pratar förmodligen om att det finns fan inget och göra och märker knappt att dom faktiskt har skitkul under tiden.

Det där, ungefär, var väl vi för femton år sen, fast vår stad inte ens var stor nog för ett Vägkrogs-BK. Och vi längtade bort och jag flyttade och skämdes och var så jävla urban ett tag. Och sen slöts cirkeln och här sitter jag och romantiserar.

Oh, to be young and drinking moonshine just to show off for some girl that probably won't ever kiss you anyway. In Laxå, no less.

Loppan och jag pratar om att flytta härifrån snart. Lämna Stockholm, bo i småstad igen. Men Trollet då? Vill jag verkligen att han ska få en hänga på Rastpunkten-uppväxt? Just idag svarar jag: Kan du ge dig fan på att jag vill. Med en kniv!

Beklagar, mormor, morfar och farfar! Det blev farmor som lyckades tajma in ett möte med Trollet i precis rättan tid för att få äran att bli den första att namnges i föräldrarnas föräldrageneration. Att hon spenderade hela helgen krypande på golvet med knatten spelade väl också roll. Han testade med ett försiktigt Baboo redan i fredags kväll, men hade redan till frukosten dagen därpå finslipat uttalet och landade nånstans i närheten av  farr-Mo med skorrande tungrots-r. Även morsans man fick nöjet att bli uttalad, men eftersom han heter Anker och Trollet har anka i vokabulären sen läääänge, så får man väl se det som halvfusk. Stor jävla anka dessutom.

Morsans hundar utsattes för en aldrig sinande entusiasm, med vilda utrop och pekningar så fort dom kom i närheten (Alltså kolla, det är ju hundar här! Har ni sett! Men ÖH, kollar ni eller?). Förra gången var det dom som hängde efter honom, nu letade dom förgäves efter nån vrå där dom fick vara ifred några minuter. Hundrädd är han inte, Trollet, och det känns ju bra.

För övrigt har vokabulären idag och igår berikats med arg (med tillhörande min, som han dessvärre måste slipa på om han väntar sig att nån ska ta den på allvar) och äta. Hammare förblir hans version av "Min röst ska nu komma från en annan plats i rummet." Ska det prövas nya ord testar han gärna några hammare först. För att kolla så systemet funkar, liksom.

Jag letade, för vad jag tror var första gången i mitt liv, efter en kommersiell radiostation i bilen. P1 körde nåt jävligt pretto och P3 nåt skrikigt och dumt (Vilket kändes som ett genomgående problem den här resan. Jag menar, Idag ska vi diskutera dagens dilemma. Några ungdomar längst bak i bussen tänder eld i en papperskorg. Vad gör du? Säger till? Gör ingenting? Går av? Ring in och berätta! Vad fan?)

Mix Megapol fanns förinställt på hyrbilens stereo, men frekvensen var för Stockholmsområdet. Det blev alltså brus istället, och kort därefter välsignad tystnad.

Smakis (som är en Festis-klon för er Evian-drickare därute) har kloka och tänkvärda ord på sidan, har ni sett det? På min idag stod det Sann framgång är att besegra rädslan för misslyckande.

Snyggt försök, Smakis. Men som alla andra i den här stan så VET jag att sann framgång är Hennessey i glaset, en tramsigt stor SUV, lantställe på Södra Gotland och en fet bostadsrätt i innerstan. Snullet för dig då.

Här backstage på bloggen finns en del spännande funktioner, kan jag meddela er som inte är med blogg själva. Till exempel kan jag se från vilka sidor folk som kommit hit genom att klicka på länkar (och alltså inte själva skrivit adressen på adressrade) har kommit. Det rör sig om gästböcker jag har skrivit i och min facebook-sida, men också en del googlingar. Dom flesta har uppenbarligen letat efter just det här stället och googlat "medenkniv" eller "kniv+blogg", men några har irrat hit på andra sätt.

En person googlade sexblogg, och tyckte uppenbarligen (läskigt nog!) att en sexblogg som hette Med en kniv! verkade läckert. Han/hon hamnade i mitt inlägg Anders i Underlandet om olika sorters bloggar och blev nog grymt besviken.

En person har kommit till bloggen via googlingen Vad har Guldlock för sensmoral och hamnade i sagoinlägget. En annan har av oklar anledning googlat feta+amerikanskor och av ännu mera oklar anledning hamnat här. Ska vi gissa att han/hon kryssade i Var är jag?-alternativet i omröstningen?

Slutligen har en, föreställer jag mig, desperat person hamrat in postkodlotteriet+avboka och snyftande följt en träff hit. Jag tror vi har en potentiell folkrörelse på gång, pipel...

Världens finaste Fetkatt meddelade igår på sin blogg att hon släcker ner. Bloggen har tappat sin funktion för henne, och hon känner inte att hon har tid längre. Buhu, säger jag (även om hon har lovat att skriva ett brev på papper till mig. Minns ni dom? Alltså i kuvert utan fönster!). Jag tar bort länken nästa vecka. Passa på att titta in i ett av webbens mest vardagsaggressiva och roliga och varmhjärtade hörn. Snart är det för sent!

Och så hänger jag upp skylten med STÄNGT. STRAX TILLBAKA. Loppan, Trollet och jag åker till mamma för att fira hennes födelsedag. Får se om det blir nåt bloggat från Vänerkusten. Annars får ni ha en skön helg!

Trollet har fått dagisplats! Och det känns förstås fantastiskt på ett sätt som man nog inte kan relatera till om man inte stått i kö själv - med skräckhistorier av typen Våran Viggo fick gå ett halvår hos en galen katt-tant i Värtahamnen ringande i öronen. Samtidigt känns det förstås lite svindlande magsvidigt klump-i-halsen-konstigt att Trollet om bara några futtiga månader kommer att ha en egen vardag. Med människor han kommer att känna mycket bättre än vi känner dom, med andra armar som tröstar när han blir ledsen och med andra rutiner.

Fast bra kommer det bli såklart. Jag märker ju hur han trivs med stojet på Öppna förskolan och hur kul han tycker det är att komma dit. Den 27:e januari börjar inskolningen, på ett fint, hederligt pärlspont- och furudagis med uteprofil, bara tre minuter från vår port.

Ändå måste jag säga att det är liite konstigt att vi får besked först nu. Här där vi bor byggs det massor med hus och (fiffigt nog) också mycket dagis. Och dagis går visst fortare att bygga än hus, för i höst har rentav stått platser tomma, till exempel där Trollet ska börja. Vilket hon på Stadsdelen sa redan när jag ringde första gången. Det var i september typ, började bli läge att höra av sig till jobbet och tala om när man tänkte komma tillbaks. Det ser väldigt ljust ut på ert förstahandsval, sa hon på Stadsdelen, boka ni in er för ett studiebesök. Så jag ringde till jobbet och sa Det ser ljust ut. Vi ska på studiebesök, och återkommer så snart vi fått beked. Och så gick vi på studiebesök och det var ju fint och trevligt och såg ljust ut där med. För vår del är det inga problem alls, så det kommer besked när som helst skulle jag tro.

Sen hände ingenting på tre veckor, så jag ringde till jobbet och sa att Det ser ljust ut säger dom, men jag har inget besked riktigt ännu och sen ringde jag till Stadsdelsnämnden som sa att jodå, på ert förstahandsval har det ju stått ett par platser tomma rentav, så det ser väldigt ljust ut.

-Då kan jag räkna med det här då? sa jag.

- Nja, räkna med kan du ju inte göra förrän du får ett beslut, sa hon.

-Okej.När blir det då? Börjar ju bli lite läge att höra av sig till Bruket liksom, ha ha.

-Det tar nog nån månad till.

Okej. Men...Varför då, exakt? Sa jag inte, utan tackade och hörde av mig till jobbet och lät dom veta att det ser så ini HELVETE ljust ut nu, men tyvärr har jag inget besked ännu.

Och så kom beslutet härom dagen, och förstahandsval och systemet funkar och no hard feelings egentligen. Fast lite sugen är man ju, när det står på papprena att man MÅSTE tacka ja SENAST på måndag för att inte förlora sin plats, att höra av sig och säga Alltså det ser ljust ut, men du vet, vi måste ju köpa ett frimärke och räkna ut hushållets månadsinkomst och allt möjligt. Du ska nog räkna med nån månad till.

Fast så roligt ska vi inte ha.