Alla inlägg under december 2008

Av Anders - 31 december 2008 12:59

Jag går faktiskt ut ur 2008 med årets nyårslöfte obrutet. Och det är dessutom ett av dom klassiska överbord redan klockan fyra på nyårsnatten-löftena. I slutet på april slutade jag snusa. Gjorde det på allvar den här gången, med en lång avgiftning med hjälp av plåster i fallande styrka och hård dosering av placebo-snus. Har inte rört tobak av något som helst slag sen dess - inte ett enda återfall! Jag är faktiskt nästan larvigt stolt.


Det enda andra (men även det rätt så tunga) exemplet på ett hållet löfte är det som jag implicit avgav när jag friade till Loppan strax nedanför Karlsbron vid Donaus strand i Prag nyårsnatten 2005. Och ja, jag vet att det teoretiskt hade varit ännu mera romantiskt att göra det bron. Men om ni varit i Prag på nyår så vet ni att det är en oas för fulla italienska sjuttonåringar som skriker i falsett, och att alla dom ska upp på bron vid tolv. Tro mig, det var mysigare på strandpromenaden.


Och ja, när ringarna väl var köpta så var vi såklart tvungna att ta oss till själva platsen igen och föreviga. Det är när den här bilden tas ungefär två timmar tills planet går. Vi har ganska bråttom...


Utöver dessa två tunga undantag har jag inte mycket att skryta med på hålla nyårslöftes-fronten, nej. Sluta med tobak blev väl typ sjunde gången gillt. Börja träna igen gjorde jag till slut helt frikopplat från champagne-relaterad dödsångest. 2004:s fiffiga Skriva mera brev resulterade i ett (1) brev till Retro-Karin såvitt jag minns. 2006:s likaledes originella Se mera bildkonst blev ett pliktigt besök på Moderna när året var nästan slut. I år kör jag på ett tämligen ogenomtänkt Ha mera tålamod med tekniska prylar som jag nog knappt tror på själv...


Min favorit bland förflugna nyårslöften stod dock vännen Ola för för en massa år sen. Vi stod som traditionen då bjöd längst uppe på Johanneberget i Göteborg, hemmaraketerna ven patetiskt men livsfarligt runt våra huvuden. Och Ola höjde en knuten näve i triumf och skrek:


Ola: Och jag ska skaffa en tatuering!

Hans dåvarande flickvän E (i förfäran): Nej!

Ola: PÅ HALSEN!


Olas hals lyser fortfarande orört snövit, det behöver väl knappt nämnas?

GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!

ANNONS
Av Anders - 31 december 2008 09:47

Tittar på dom senaste inläggen och inser att jag framstår som en manodepressiv jojo på en stygg cocktail av tvättmedelsstruket uppåt- och nedåttjack. Och som en bräcklig, lipig sopa när det gäller allt tekniskt.


Grejen är att jag tror inte jag är sämre än dom flesta på tekniska prylar. Verkligen inte bättre, och givetvis fett mycket sämre med en kniv än alla mina ingenjörskompisar. Men inte totalt handfallen ändå. Vad jag däremot är sämre än dom flesta på är att hantera när teknik inte omedelbart funkar som det är tänkt. Min irritation, ilska och förtvivlan är helt oproportionerlig.


Jag menar, kolla Ventilen 14 härnedan och jämför med Ventilen 11. Det är i stort sett samma inlägg. Nåt på datorn skiter sig, jag försöker desperat styra upp det genom att göra som man ska enligt instruktionerna (exakt samma sak åtta gånger i rad), misslyckas skändligen och vill sen döda hela världen. Framstår väldigt friskt och sunt.


Jag tror det finns två förklaringar. För det första har jag svårt att i min vardag tillåta mig att bli arg. Som jag skriver i ett av mina första inlägg så är det ju hela skälet till att kategorien Ventilen finns. I verkligheten har, tror jag, dumma dumma jävla tekniska prylar blivit en av ganska få tillåtna kanaler för att få väsa otidligheter och planera massmord.


För det andra är jag bortskämd med att ha lätt för saker. Jag tenderar att fatta snabbt och ligga i lite framkant. Men när det gäller datorer saknar jag hela grunden (10 print "Kuk" 20 goto 10 räknas inte), samtidigt som jag håller på med renoveringsarbeten på åttonde våning. Som upplagt för Mömömö jag fattar iiiiingenting juuuu helvete helvete helvete fosterställning.


Min vana trogen är jag dock bra på att identifiera problem och tro att det är en lösning i sig. Det är det inte. Det här är nåt man behöver Jobba På. Kanske blir det (och här kommer TUNGA artilleriet) nyårslöftet för 2009?


Fortsatt Gott Slut!


(Och för dom av er som av nån anledning inte är experter på engelsk väveri-industriell historia och undrar vafan en luddit är, finns förklaringen till exempel här)



ANNONS
Av Anders - 31 december 2008 08:46

Kim, på Apples datasupport! Kim, min klippa, mitt ankare, mitt hjärtas trösterika suck i världen! Att klockan åtta en nyårsaftonsmorgon (när jag i ärlighetens namn faktiskt mest räknade med att få reda på öppettiderna av en telefonsvarare) efter bara några ynka pip i luren få hamna hos dig! Att med båda mina snövita poet-tassar skälvande få greppa din ludna cybernäve! Att utan omsvep få erkänna att jag är helt jävla värdo på sånt här och sedan bara låta mig ledas genom dunkla landskap vid din sida! Utan rädsla, utan ångest, utan vrede och (nästan) utan skam. Att få vara ett tillitsfullt och snorigt barn vid din sida, Kim! Att få höra din lugna näsvisslande andhämtning i luren tysta minuter i sträck medan installationsprogrammet lååångsamt tickar på som det ska. Att när alltihop faktiskt fan verkar gå vägen (när man uppdaterar via den sen tidigare installerade versionen och inte via hemsidan) ändå få höra att jag hänger kvar tills den är insynkad och klar.


Kim på Apples datasupport, min gårdagskväll blev så jävla sugig. Nu är jag så frejdig och glad och trygg igen. Hör mitt pärlande, livsbejakande ungsven-skratt AHAHAHAHA! Kim, jag är så lättad! Jag vill krypa upp i din famn i en långärmad och långbent pyjamas och alltid alltid höra din knappt ur målbrottet-stämma brumma att det kan bli sådär ibland med vissa säkerhetsprogram, tanka hem uppdateringar via programmet även i fortsättningen. Kim på Apples datasupport, jag vill inte skrämma dig på nåt sätt, men om du skulle vilja adoptera mig så är det helt okej med mig.

Av Anders - 31 december 2008 01:43

Jag hade stora planer för kvällens bloggning. Jag skulle skriva en jätterolig grej på nyårslöften, presentera en fin utmärkelse som jag minsann gick och fick redan före jul och dessutom såklart kommentera era som vanligt roliga och smarta kommentarer. Så blev det alltså inte, dårå.


Och visst, jag skulle kunna sätta mig och skriva gladheter nu klockan kvart i två på natten, men det vore synd att påstå att jag känner nån sån där brinnande iver. Och även om jag ju är ett proffs och således skulle kunna fejka en fryntlig frejdighet, fast jag skrev den med aldrig så krampaktigt sammanbitna käkar, så skulle ett par glada skojsigheter direkt ovanpå förra inlägget nog trots allt få mig att framstå som mer än lovligt bipolär.


Går alltså och drar nåt gammalt över mig och hoppas återkomma innan nollåtta blir nollnio. Gott slut.

Av Anders - 31 december 2008 01:07

Har just ägnat hela fucking jävla kvällen åt att försöka tanka hem senaste versionen av iTunes för att mitt tjusigt nyinköpta 8 gigabyte-helvete till Nano ska kunna utföra nånting mera avancerat än att visa en bild på ett par pilar som skojsigt snurrar runtruntrunt. Lögn i helvete, kan jag meddela. Varje tjugominuters nedladdningsförsök slutade på samma sätt: "Stopping services, verify that you are atuthorised to make changes on this computer" Jag är fan admin! När det gäller den här datorn är jag Ludvig den jävla fjortonde, okej? Monterar tillfälligt ner brandväggar, kollar att det är jag som är inloggad som användare, dubbelkollar alla inställningar, försöker tappert navigera på Apples ack så pedagogiska hjälpsida, som pöser av egenkär förträfflighet men kapitalt misslyckas med att adressera just mitt problem. Fortsatt lögn i helvete. Har begått dödssynden att rycka ut stackars lilla Nano ur USB-porten oberedd och olovandes två gånger. Annars hade dom små pilarna snurrat ännu.


VARFÖR KAN INGET NÅNSIN FUNKA SOM DET ÄR TÄNKT NÅN ENDA JÄVLA GÅNG FÖR?


Jag hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar tekniska prylar som inte funkar som dom ska. Särskilt på datorn. Hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar att känna mig värdelös och dum. Hatar hatar hatar hatar att sån här skit får förstöra vad som hade kunnat bli en bra kväll ändå, om jag bara hade haft nån slags förmåga att skaka av mig saker och ting. Jag hatar alltså mig själv också litegrann. Eller ganska mycket just ikväll.


(Vill helst inte ha några försök till datasupport bland kommentarerna. Jag kommer inte att kunna hantera dom på det trevliga och konstruktiva sätt dom förtjänar. Tack på förhand.)



Av Anders - 29 december 2008 22:34

Placera mig på rygg och jag är fullständigt hjälplös. Jag slocknar på två bokstavliga röda. Aldrig varit med om något liknande. Här läses inga tunga volymer i januari kan jag meddela. Risk för brott på (det redan tämligen digra) näsbenet när jag kravallsomnar och tappar boken handlöst.

Av Anders - 29 december 2008 22:05

Adjö: Idag satte Trollet och jag världens bästa farbror/bror/gudfar på tåget till Göteborg. Under den här senaste veckan har Trollet, bland uppsjön av släktingar med framskjutna platser i hans stora hjärta, fått sitt livs första stora idol. Varenda morgon har han stått och kvittrat ba-ba (på ytterligare ett nytt sätt, med en mycket kort andra stavelse) och krafsat på dörren till sitt rum, där hjälten sovit. Och, när Broppan sömngrusigt öppnat, resolut greppat närmaste bilderbok och krupit upp till honom i sängen. Bropp har visat ett fantastiskt lugn och tålamod och ömhet i massor. Trollet har å sin sida stått med gränslös beundran. Ingen, säger ingen kan vara lika skojig som Farbror Göran med en mjukisboll, den saken är klar. Imorgon bitti kommer Trollet att leta efter honom, det är jag övertygad om.


Goddag: Vännen Tango-Johan sprang idag ett kortare socialt gatlopp i Ståkkålm och Broppan, Trollet och jag hann hugga honom i flykten en timme. Han återfinns annars i Seattle till vardags. Raringen hade för övrigt när han läste om min sorg och saknad efter sista Buffy-avsnittet på bloggen resolut gått och huggit första Omnibusen av Buffy som tecknad serie, stoppat i ett kuvert och postat. Den kom fram idag. Det portot hade han således kunnat spara på. Hemskt snällt var det i alla fall!


Adjö: Alla små korvsnuttar och skinkskalkar. Inte ens som smörgåsmat. Nu är det fan bra, tack. (Fårfiolen får stanna sålänge. Bara för att den är så jämrans stor.)


Goddag: Första löprundan efter jul. Minus fem grader och således russinlunga, men annars överraskande mycket spänst. Eller nåja, men ni fattar.


Adjö: Dom kom och hämtade soporna idag. Och tog grissäcken. Sophämtare är fina människor som borde få en staty nånstans.


Goddag, adjö, goddag, adjö och goddag: För oss barnvagnsrullare i söderort är T-centralen åt Centralen till en legendarisk flaskhals. Här finns nämligen ingen nedåtgående rulltrappa till vår perrong. Vi är helt utlämnade åt hissen. Såhär års dessutom i svår konkurrens med allehanda luggare av väldans stora rullväskor. Långa köer blir det, och idag var inget undantag.


Således ingen jättebra dag för ett jättegammalt jätteäldre par som inte lyckades öppna hissdörren när dom kom upp. Man riktigt såg hur deras vita testar darrade av förvirring när dom försökte trycka på alla möjliga knappar - innan hissen försvann neråt igen. Någon minut senare kom den tillbaka upp. Skuggan av ett nervöst ursäktande leende från lilla tanten genom rutan, fippel med nån dörröppnarknapp får man förmoda, bump bump av desperata knuffar på dörren men för sent. För nu var hissen redan på väg ner igen! Några i kön började muttrande avlägsna sig med sina enorma rullväskor. Ytterligare nån minut senare kom hissen ännu en gång, och nu lyckades dom ta sig ut! Lilla tanten hockeytacklade dörren med nåt vilt i blicken. Dom tittade inte på någon i kön när dom stapplade därifrån. Man riktigt såg hur det här var det mesta dom legat nån till last någonsin.


Goddag: Min fina lilla familj. Gott att få se er i ögonen ordentligt och i lugn och ro efter en stökig, kaosig och rolig vecka.

Av Anders - 28 december 2008 21:44

Dom mest populära bloggarna på den här portalen läses uppenbarligen främst av väldigt väldigt ensamma och julhatande människor. Antalet besökare som krävs för att kvalificera sig på topp hundra-listan har nämligen i stort sett fördubblats den senaste veckan. Där fick jag för att jag var glad över 40 själar på julafton. En fullständigt hjärndöd idag hare typ inte hänt ett skit-blogg jag slumpvis ramlade in på hade 281...


Således: mina läsare är harmoniska människor som njuter i fulla drag av ledighet med släkt och vänner och verkligen inte har tid med att sitta och läsa några jävla bloggar inte. Jag är glad för det. Verkligen jätteglad. Superduperglad med en kniv. Men, ehm, jag är fortfarande fyra dagar efter jul nere på knappt hälften av vad jag snittade på innan. Så, öhm, jag ville egentligen bara kolla...ehm...


Ni kommer väl tillbaks va? Jag saknar er lite. Jag har fårfiol om ni vil ha.


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< December 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Med en kniv! med Blogkeen
Följ Med en kniv! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se