Tripletmama

3 december 2008 02:12

Men vilken fin bok. Den skulle jag vilja ha. Var kan man inhandla den?

Mia

3 december 2008 11:50

Jamen vad härligt! Stort grattis!

Anders

3 december 2008 11:54

Malena - det ska undersökas dom närmaste dagarna! Tills vidare är hemsidan www.ungscen.nu mitt bästa tips.

Mia - tack snälla! Kommer rippa idén till din onsdagskrönika från idag till ett inlägg.

Sofia

3 december 2008 15:10

Grattis! :)

Bloggblad

3 december 2008 22:25

Grattis! Det finns inte mycket som slår glädjen av att bli utgiven. Delar av mina verk (som jag ibland har lust att stava med ä) tangerar ditt - jag har skrivit några barnmusikaler som finns utgivna och är uppsatta - i skolor - med publik som är dittvingad enligt Svea Rikes Lag... Förresten, du sysslar ju med teater... vet du vad som är skillnaden mellan en skådis och en lärare? Jo, det vet du förstås... En skådis har samma show med ny publik varje dag. En lärare har ny show varje dag - med samma publik. (Och här, om inte förr, förstår du vilken kategori jag tillhör...)

Om jag ska bli lite filosofisk också, så tröstar jag mig med, de gånger då jag blir refuserad, att de utgivna "verken" ganska fort slutar att göra vågor på vattnet... Bitter? Nej då, jag lever loppan när jag får royalties och stimpengar, brukar festa om med ett paket glass... och ett glas vin om pengarna räcker.

Anders

4 december 2008 22:39

Bloggblad - man får dock inte glömma lärarkategorien "samma show med samma publik varje dag", som dessvärre också förekommer. Samt "ny show varje dag, oavsett publik" låter dom hälsa som försökt spela teater mot notoriske textsliraren Sven-Bertil Taube...

Tack och lov så är royalties från försäljningen av böcker ingen del av min näring! Men roligt är det ändå, särskilt som så väldigt lite dramatik trycks i det här landet.

Bloggblad

5 december 2008 17:15

Oj, tänkte inte på det...
Det enda jag vet om dramatik "på rikt" är att hört i tv att det är mest män som skriver om män för män... Jag har inte varit på teater sen jag somnade tre gånger under första halvan av Måsen eller nej, Onkel Vanja var det! Min man skämdes över att jag ideligen föll ner över hans axel så han ville hem i pausen.

Det jag har gjort är i alla fall så långt därifrån man kan komma, kvinna som skriver om barn för barn... Finns inget som gör mig så glad som när vuxna f.d elever säger att det var så himla kul att vi spelade så mycket teater i skolan.

Anders

6 december 2008 22:52

Bloggblad, den där kommentaren känner jag faktiskt att jag vill svara på på allvarligt allvar.

Av män om män för män är tyvärr en tämligen riktig analys av läget (fast det i salongen sitter mest kvinnor). Vill understryka att det är en struktur jag tar avstånd från och inte vill ingå i. Jag försöker att alltid förhålla mig aktivt till genus när jag skriver, både på ett rent jämställdhetssätt (det behövs rätt många bra kvinnoroller för att väga upp tvåtusen år av patriakal teater) och i ett kritiskt öga på vilken sorts berättelser jag berättar. Jag har ingen som helst längtan att ingå i några manliga genikotterier. Som alla dom skarpaste pennorna i min generation skriver jag för både barn, unga och vuxna och tycker att barnteatern ofta är den roligaste - just för att det är högre i tak, ett mera öppet klimat och för att publiken är så spännande.

Om du visste hur många "oj, vad jag har haft tårkigt på teatern"-berättelser jag har hört. Och jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara. Känns som att det förväntas av mig att jag ska be om ursäkt eller nåt - "förlåt så mycket för att jag värdigas hålla på med nåt så urbota mossigt". Men varför ska jag behöva förhålla mig till att nån har sett en tråkig teaterföreställning? Har skrivit ett blgginlägg om precis det här tidigare (http://medenkniv.bloggagratis.se/2008/11/06/1085738-forlat-att-vi-finns/) Kan tänka mig att det är samma känsla man som lärare kan få när folk, så fort man berättar vad man gör, börjar mässa om vilka hopplösa lärare dom minsann hade på gymnasiet.

Med detta sagt vill jag också säga hur grymt det låter att du låtit teater ta så stor del i din undervisning. Jag tror att det är två väldigt olika saker att uppleva (professionell) kultur och att utöva (amatör)kultur. Till skillnad från sittande regering som ser det som utbytbara begrepp. Däremot är jag övertygad om att lustmekanismerna hänger ihop och att båda sakerna är absolut nödvändiga för ett samhälle.