För en och en halv vecka sedan plockade jag ängsligt upp ett kedjebrev kastat på mig från Uppsalatrakten, svarade på det och spred det ännu ängsligare vidare till sju andra bloggare med tillkämpat gladkäcka tillrop i folks kommentarsrutor. Kedjebrev är, som jag redan varit inne på, ett fenomen som för folk i allmänhet tycks drypa av lågstadieångest-dåligt-samvete med en kniv, och det känner man liksom av i alla led. Fast själva mailet i själva verket bara var ett bra och enkelt uppslag till ett blogginlägg.

En skillnad jämfört med forna tiders kedjebrev är ju emellertid att man faktiskt kan se vad som händer i föregående och efterföljande led. Här kan man minsann inte hävda att man skickade det till tio kompisar som jag har där min mormor bor eller dylika fordom vattentäta bedrägerier.

Nu ett antal dagar efter denna kallsvettsövning har jag således facit till vad min lilla länk i kedjan betytt:

Av dom sju personer som utmanades av mig valde två att bryta kedjan. En redogjorde ganska ingående för hur mycket ångest hon fick av kedjebrev. En bad om ursäkt väldigt väldigt mycket, troligen som skämt, men möjligen också som en manifestation av hur jobbigt det är att bryta kedjebrev.

En herre har hittills gjort varken bu eller bä. Jag misstänker att han tror att han slunkit under radarn.

Fyra personer presenterade pliktskyldigt och väldigt underhållande sju saker om sig själva på sina bloggar. Av dessa fyra valde tre dock att inte sprida brevet vidare, antingen genom att gällt hojta jag utmanar alla som känner sig manade eller genom att sätta ner foten och väsa jag vägrar sprida kedjebrev. Av detta kan vi alltså empiriskt fastslå att folk i allmänhet tycker att det är jobbigare att sprida kedjebrev än att få dom. (Så tror jag inom parentes sagt inte att det var när vi var små. Då var det, i alla fall mitt fall, utsikten att behöva skriva samma brev en massa gånger OCH komma på vem man skulle skicka till för att inte bryta kedjan som var det värsta. Hänger detta ihop med att själva spridandet blivit enklare att genomföra, samtidigt som det finns en tydlig medvetenhet om det ökade flöde av bajs vi utsätts för i våra dagliga liv? Ett bajs man gärna undviker att vara en del av?)

Endast en av mina sju utmanade personer har både svarat och spridit vidare till sju nya personer (fast hon är en uttalad kedjebrevshatare!). Det är med andra ord som om min länk i den här kedjan över huvud taget inte funnits. No Världens-längsta-brevkedja-som-startades-av-en-trekvartsförlamad-flicka-i-Göttingen-påsken-1972-och-som-världsapromiss-kommer-med-i-Guiness-rekordbok-nästa-år for you. Hade det här varit för tjugofem år sen så hade jag suttit förgäves och väntat på mina sjutusen utlovade jävla tuggummin.

 

Sofia

8 december 2008 00:27

Jag säger det igen, mycket underhållande läsning hittar man här!

http://sofiasko.bloggagratis.se

 

Håkan (hakke)

8 december 2008 08:09

Under radarn? Nähä, han är bara långsam. Först var han sjuk, sedan tog han hand om sjuka frun och dottern. Under tiden försökte han förgäves komma på sju någorlunda intressanta fakta, sedan hade han plötsligt tio att välja på och måste sovra. Och till råga på allt sänkte Riksbanken räntan så att allt blev ännu mer förvirrat.
Hav alltså ganska liten men ändå förtröstan. Kanske.

http://hakkesnack.blogsome.com

 

Mia

8 december 2008 08:24

Jag spred det vidare till en istället för sju, men det verkar ha gått åt helvete. Sorry.

http://miahellstrom.driftig.nu

 

Frida

8 december 2008 12:05

Du Knivas! Jag tror att problemet ligger i att du började presentera det som just kedjebrev. Blotta ordet kedjebrev väcker traumatiska flashbacks från ens låg- och mellanstadietid och det blir svårt att motsätta sig denna aversion trots ett kuligt uppdrag! Liksom, vem vill inte framhäva 7 saker om SIG SJÄLV? Det är väl egentligen varje bloggares våta dröm. Märk att denna 7-punktsgrej allt som oftast benämns som "utmaning", det finns nog en psykologisk tanke med detta!

http://vad-frida-sa.bloggagratis.se

 

brallan

8 december 2008 16:15

Åh gud va jobbigt med kedjebrev,
cred ska du ha för att du faktiskt sände det vidare. Håller däremot med förgående talare, "utmaning" låter lättare på nåt sätt.

För att kommentera din kommentar; Jag förvånades även jag av att rubriken var vacker. Nästan lite för vacker för att komma från mig...? Men jag skrev du DIG... Vem menade jag?

En annan sak, är din bror singel...?

http://brallan.bloggagratis.se

 

Anders

8 december 2008 18:25

Sofia - vad du är gullig jämt! Tack!

Hakke - jag säger som han fyllot/byoriginalet med plojsolbrillorna och rollatorn hemmavid: "I är som gråsparvera. I bare lôver å lôver".

Mia (och Hakke) - Ni ser! Kallsvetten tar liksom aldrig slut. Ursäkter och bortförklaringar. Och här MÅSTE den läggas till för säkerhets skull: ;-)

Frida - kan gott tänkas. Jag försökte slå två flugor i en smäll - både göra en kul utmaning och mjölka barndomsminne/socialt fenomen. Men troligen trillade jag dit på just terminologin. Attans. Jag vill också understryka att jag tycker det har varit kul, inklusive det här efterspelet. Hur gick det för DINA övriga epigoner?

Brallan Malin - Vad kul att du hittat hit, välkommen! Min bror är singel, ja. Och, om jag känner honom rätt, förtjust, förvirrad och generad över uppmärksamheten.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Julia

8 december 2008 21:51

Jag skickar typ aldrig såna utmaningar vidare. Men syrran verkade bli inspirerad?

http://juliaskott.wordpress.com

 

Anders

8 december 2008 23:13

Ett, två, ett, två, testar. Öhm. Alla fattar väl att jag inte är bekymrad över att ni inte fört kedjan vidare på riktigt va?

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Tripletmama

8 december 2008 23:22

Nu onskar jag nastan att jag svarat pa det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...