Vad fan är det med grabbar i dom tidiga tonåren och spott?

Stod och väntade på tunnelbanan bredvid en trio trettonåringar som försökte se ut lite som tuffa skejtrockers, men som mest kändes Lidingö i sina Canada Goose-jackor. Dom satt på den där bänken i max fem minuter innan deras tåg kom. Ändå hann dom peppra hela golvet runtomkring sig med åtminstone tjugo små loskor.

Jag vill understryka här att ingen av dom snusade. Ingen av dom sög på något starkt eller löddrande eller surt. Vi pratar om den allra torraste sortens loskor, såna där som kommer från allra längst fram i mun och bara består av lite skum.

Vad försökte dom uppnå? (Vad försökte vi uppnå, för visst kan jag om jag ska vara ärlig minnas sommarkvällar i mina allra fjunigaste pubertetsår då asfalten runt bänken där vi hängde var våt av gisch. Spottade jag? Det måste jag väl ha gjort?) Som försök till fuck the rules-rebellhandling är det ju vanvettigt lamt, faktiskt. Har tonårsgrabbar månne en överdriven salivproduktion som en del av sin pubertet?

Min arbetshypotes är att det är som hanhundars skvättande. Man pissar in ett revir, helt enkelt. Till spottet, men fan inte längre. Men borde det inte ligga i deras intresse att i så fall hocka riktiga snorlobbor? Varför detta strutiga fjuttande? Jag är sociologiskt, behavourisitiskt och etnografiskt förbryllad.

Loppan tycker detta med återlämningsdatum till biblioteket är lite approximativt sådär, och idag skulle jag lämna tillbaka en trave ljudböcker åt henne. Stod alltså i bankomatkö på Sveavägen för att äntra Stadsbibblan förberedd på böter och onda ögat. Och båda två som stod före mig fick nobben på första försöket! Riktigt så tät ÄR du inte raring-lapp, dyster huvudskakning, och så det det förnedrande att behöva le ett ursäktande leende mot kön och stoppa in kortet igen.

Så ser krisen ut i gatuplanet tänkte jag och började omedelbart slipa på ett blogginlägg. Sen var det min tur. Sen fick JAG nobben. Hoppsan. Och blev så chockad att jag faktiskt inte försökte en andra gång. Vafan? Vi tar det lugnt med julklappar i år - och menar det. Och visserligen var novemberräkningarna ett härke i vanlig ordning, men nere under tusenlappen den elfte???

Ingen panik, det finns pengar på gemensamma kontot, ingen soppjul på Frälsis på gång. Men det är värt att nämna igen - det märks att den som tjänar mest i det här hushållet har varit föräldraledig i strax över sju månader. Best money I ever spent.

Skulden uppgick till modesta femton buck, och det kändes ju bra i sammanhanget.