Direktlänk till inlägg 16 december 2008
Min bisarraste källa till julstress (bland den uppsjö som finns att välja på hos eder heroiske bloggare) är den där konstiga känslan att man borde hinna träffa sina vänner innan jul. Styrande vagnen med ena handen genom ljusblinkande villagator och flåsiga stadskvarter (på väg till mitt förlag som jag ju måste besöka innan jul, eller Öppna förskolan sista dagen innan dom stänger för jul) skickar jag sms till höger och vänster som säger: Hej! Hur ser det ut för er framöver? Det vore ju väldigt roligt att ses nåt innan jul! Varför i helvete då för?
Eller så menar jag ju inte. Att träffa sina vänner är ju alltid roligt. Men varför är det så viktigt att försöka knö in hela byket i det spandextajta nu attan har vi en del att styra upp-regemente som råder just precis nu? Annars kan det ju lätt gå både en och två månader mellan varven utan att det känns särskilt konstigt. Och jag verkar inte vara ensam om den här hysterin heller. Det bjuds in till glöggmys högt och lågt. Middagsinbjudningar haglar (eller haglar gör dom väl inte, men förekommer i alla fall). Och planerade besöket från vännen Jakob i söndags, inställt på grund av våra raketspyor, gjordes det ett i alla fall teoretiskt försök att hitta en ny lucka för före jul. Vilket i praktiken innebär att det fanns fem skitöverbelamrade dagar att välja på (innan släkten brakar in här hemma kommande måndag). Och det gick ju såklart inte. Medan det på andra sidan nyår finns ungefär tusen miljarder dagar.
Är det för att ingen har köpt kalender för 2009 ännu som det verkar helt omöjligt att förlägga några som helst planer till januari? Är det nån slags rest av barndomens jullov med jag får inte träffa mina kompisar på en måååånad-ågren? Eller går vi i smyg omkring och räknar med att efter nyårsnattens högtidliga löften och årets i allmänhet mest överhypade fest så kommer inget mera vara sig likt, och kanske kan man inte ens ha kvar samma bekantskapskrets, vem vet?
Jag menar, i själva verket är inte ens den mest förhärdade familjemysare och mellandagsfundamentalist borta från vardagen i mer än en dryg vecka. Sen är saker och ting som vanligt igen. Har du jättemånga vänner som börjar ifrågasätta er vänskaps relevans om ni inte ses på en vecka? Det har inte vi. Faktiskt inte.
På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...
Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen. Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...
Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...
Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...
För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade. Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 | 28 | |||
29 | 30 |
31 | |||||||
|