MA

4 januari 2009 22:49

Åh hjälp! Jag har skrattat så tårarna trillar över det senaste inlägget om tår. Minns precis mina egna funderingar då du var i den åldern och intresserade dig för just tår, minns också din farmors ramsa, som vi roade och så envetet (och medgörligt och artigt) anammade. Det blev mycket av "tåtilla och smaka fru" o s v hemma hos oss också då det begav sig. Tänk att du kommer ihåg min vän!
Ja som sagt, tack för ett välgörande gapskratt med en gnutta nostalgi i kväll. Kram från Mamma

Sofia

4 januari 2009 22:52

Tårna har inga särskilda namn, även om den största brukar kallas stortå och den minsta brukar kallas lilltå. Inom anatomin har man i stället givit dem nummer från ett till fem, så att stortån är den "första tån" och lilltån den femte.

Man lär sig något nytt varje dag :D Tack wikipedia!

Anders

4 januari 2009 23:10

Kram tillbaks morsan! Jodå, den där ramsan sitter som berget. Undrar om den är vanligt förekommande?

Sofia - åkej, då har man från officiellt håll istället dissat ALLA tår. Numrering ett till fem är inte respekt i min bok. Och problemet kvarstår: om nu nåt slags folkligt uppror ändå har satt namn på stortån och lilltån, varför stannade man där? Varför förtjänar dom stackars två till och med fyra inte smeknamn i folkdjupen? (Wiki är fan fantastiskt)

Sofia igen

4 januari 2009 23:13

Hahahaha, jag vet inte vad jag ska komma med nu. Varför skulle man orka bry sig egentligen? Vi kan bara vara rörande överens om att wiki är det bästa som hänt världen på länge!

Mia

5 januari 2009 12:02

Som du redan vet är jag rädd och har fobier för en massa märkliga saker... Små "saker" bland annat. En annan grej är fötter. Speciellt håriga mansfötter. HJÄLP! Så tossingarna får förbli odöpta i min ordbok. Tyvärr.

/Mia

Anders

5 januari 2009 13:34

Sofia - jag visste inte heller att jag brydde mig förrän igår. Nu är jag sjukt engagerad.

Mia - kanske man kan köra med såna där Noa-namn som dom hade förr. Alltså att man satte söta namn på sånt man var rädd för, för att inte åkalla det. Så blev varg Gråben eller Tasse, björn Nalle, åskan Gudfar och så vidare. I så fall får väl tårna heta typ Glasspinne, Kramis, Gullspira, Kattunge och Världsfred. Vad tror du om det?

Ola

5 januari 2009 14:24

Det här temat är helt klart stulet härifrån http://hakkesnack.blogsome.com/2008/02/05/taramsor

Jag och Mia har bestämt oss för att ägna resten av dan åt att syna dina gamla inlägg och jämföra dem med andra bloggar. Vi återkommer...

Anders

5 januari 2009 14:48

Men jävlar vad Ebba Witt-Brattström jag fick känna mig nu då! "Jag är oskyldig! Det är en slump! Ynk!" Fan, tänk om ALLA småbarnsföräldrar har skrivit ett blogginlägg om det här? Hela min blogg kanske är gammel jävla skåpmat utan att jag vet om det!

Nästa tanke blir att om det här är nånting varenda förälder sliter sitt hår (och bloggar) över - varför händer det inget! VAR är den Statliga Tåutredningen?

För övrigt är jag jätteglad att kunna stå till tjänst med lite meningsfull fritid åt er.

Anders

5 januari 2009 14:54

Har kollat Hakkes inlägg. Frapperande, fan. Till och med en mamma som faktiskt kan peka med pektån förekommer i en kommentar.

"En miljon apor som hamrar på skrivmaskiner kommer förr eller senare att prestera två väldigt snarlika blogginlägg om tår." brukar man ju säga.

Eller så är jag en simpel tjyv, som nu blir alltmer desperat och därmed farlig.

fetkatt

5 januari 2009 21:52

Tårna ska du inte bekymra dig över hjärtat! VI hade inga namn på våra "mellantår" när vi var små och vi blev väl rätt normala ändå? Nu har ordet "snippa" gjort sitt intåg däremot, vilket kanske lyfter lite ångest för en eller annan rådvill mor/far.

Dina funderingar över barn är nog inte så särskilt unika, men det kan ju helt jävla kvitta, för de är ju helt nya för DIG! Du är förresten den enda småbarnsförälder JAG känner som ens skulle DRÖMMA om att sätta sig på T-banan med en unge som just drattat på skallen, för att ta sig till sjukan. De flesta neurotiska småbarnspäron skulle ringt taxi omedelbums, innan de ens TÄNKT på sjukvårdsrådgivningen.

Jag känner till och med en tjej som är helt övertygad om att bebisar GARANTERAT fryser ihjäl om de är utomhus mer än 10 minuter, när det är minusgrader... (Jo, om du lägger ungen näck i snön utan mössa förstås). Ingen idé att argumentera emot dock, för då får man en skopa ovett över sig.

Om upprepningar förresten: Det sägs att det bara finns 20 romaner. 20 berättelser som berättas om och om igen, men inte fan slutar vi läsa böcker för det?! Så skriv du på om dina och Trollets tår och allt annat! Skitsamma om det finns fler bloggar, för jag läser bara din. : )

Fast jag håller väl på sätt och vis med "Mia": tår är rätt så äckliga. Åtminstone manstår med hår...

ullrika

5 januari 2009 22:07

jag pekar med min pektå.
så det så.

Anders

5 januari 2009 22:18

Fetkatt - Snippa är faktiskt jävligt bra. Angående T-banan så var ju ungen helt som vanligt efter sin lilla avtuppning, och inåkningen var ju en säkerhetspryl. Hade läget varit skarpt är det klart det hade blivit taxi! Fast det kan fan ta en halvtimme att få hit en bil med barnstol också, för den delen. Du har hört högt vad gäller antalet berättelser. Jag har hört en föreläsning som räknade till sju styck (som också gick att invertera, så fjorton). Och jag kunde då inte hitta på nåt som inte passade i nån av dom mallarna. Extremvarianten är EN (1) story, fast då blir det ganska allmänt: "To enter into a closed enspace and emerge from it".

Ullrika - Det gör Hakkes och Olas mammma med, tydligen.

Anders

5 januari 2009 22:58

"To enter into an enclosed space..." ska det såklart vara. Annars blir det inte bara allmänt utan också helt jävla obegripligt.

fetkatt

6 januari 2009 08:30

; ) Så taxi FANNS bland alternativen då?
Jag gissar också att du faktiskt HADE panik en stund, men poängen är att trots allt ditt småbarnsbabbel här på bloggen, så tycks du mig vara en ganska sansad och sund pappa. Till skillnad från tjejen med minusgraderna... Suck.

Måste berätta om en annan cool pappa. De har en son född 15 v för tidigt (sååå miniliten var han!), så när jag var på besök (då var ungen hyfsat färdig och hemma sen några månader), så var jag skiiiitnoga med att tvätta händerna innan jag närmade mig korgen innehållande barn.
När jag kom tillbaka med nytvättade händer låg där... en hund! DEN hade just varit ute på gatan och trampat i smuts, men de tyckte hunden satt bra i barnsängen. Gulp!

Kan dock tilläggas att ungens päron faktiskt tvättade händerna fantastiskt noga de första månaderna...

Tant Grön

6 januari 2009 22:17

Det är ju banne mig skandal! Skam på torra land!!