Tendens är Med en kniv!:s personlighetsindex, fluktuerande flyktigt och ängsligt marknadsberoende. Och precis som i världskapitalismen är det alltid kris nånstans i lilla jag.

PÅ VÄG UPP:

-Vrede över Israels jävla mördarpolitik. Igen! (Och nä, jag är ingen Hamas-kramare heller, men man kan inte för sitt liv försöka presentera det här som en konflikt mellan jämbördiga parter).

-Antal kassa vantar inköpta till Trollet (Till sist blev det ett par Hestra, efter tips från Mallan Brallan. Tack igen!)

-Förberedande jobbjidder.

-Lust och ork för pappersläsning. Mys!

-Modet att stå för att jag tamefan gillar, och i smyg alltid har gillat Sugababes. Tankade hem singelsamlingen från iTunes och nu snurrar Freak like me varrrrrm härhemma.

-Markus Krunegård. Först nu fattar jag på allvar.

-Friend Request-ar på Facebook jag är osäker på vilka i helvete dom är.

-Bröllop under 2009 (hittills bara en spikad inbjudan, men det känns som ett sånt år!)

OFÖRÄNDRAT:

-Framsteg i pjäser under arbete (fortsatt noll).

-Lättare sömnbrist.

-Pjäser jag borde läsa av alla möjliga.

-Oparade strumpor (drivor).

PÅ VÄG NER:

-Samtliga barr på granhelvetet.

-Antal pappaledigdagar (vart tog dom vägen?)

-Ljudböcker (Har jag bökat över halva skivsamlingen i pådden så har jag!)

 -Godis. Nu får det fan vara nog. Julen är ööööver.

-Koll på vad som händer i världen. Måste börja läsa ettan i DN igen. Julen är ööööver.

Osäkerhetsfaktor:

Äger fortfarande ingen kalender för 2009! Redan på torsdag kan läget mycket väl bli akut.

 

fetkatt

6 januari 2009 08:49

Vilken lista!
Framförallt gillar jag din kombination av Israel-irritation och oparade strumpor. De små och stora problemen liksom sida vid sida, precis som livet ser ut! : )

Och där de oparade sockarna (tragiskt nog), orsakar en mer besvär än vad det första gör...

Tänker inte fördjupa mig i Israel/Palestina-frågan NÅT ALLS (och hoppas ditt inlägg inte föranleder en blogg-diskussion om det heller..), men ibland funderar man över hur man egentligen GÖR när man vill ha ett litet landområde liksom helt för sig själv?
Jag menar rent PRAKTISKT?

Går man runt och knackar dörr och säger: "uschäkkta, men ni får änna flô er, för vi ska bo hära". Eller?

 

Julia

6 januari 2009 12:03

Parade strumpor... då får man små bebistrumpor!

http://juliaskott.wordpress.com

 

Sofia

6 januari 2009 14:45

Kunde inte ha sagt det bättre än fetkatt!

http://sofiasko.bloggagratis.se

 

Anders

6 januari 2009 23:56

Nädå, tanken var väl inte att dra igång en debatt om Israel/Palestina. Finns andra och bättre forum för sånt. Blir bara så jävla upprörd.

Angående dörrknackningen så tror jag du är rätt ute om du lägger till en bulldozer strax bakom talarens vänstra axel..

Julia - tack för tipset! Strumpor till Trollet är en ständig bristvara.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...