Direktlänk till inlägg 8 januari 2009
Och eftersom jag (ibland, när det känns roligt eller oundvikligt - sällan samtidigt) tillhör den första kategorien börjar inlägget såhär:
Det finns två sorters människor. Dels finns det såna som min älskade Loppan. Hon har väldigt ofta lite ont nånstans på ett konstigt vis och blir småbekymrad över det. Om det inte går över blir hon lite mer bekymrad och tror i allmänhet att det nog är ganska farligt innerst inne. Jättefarligt kanske, och ärligt talat, det liknar ingenting jag har känt förut. Då ringer hon till sjukvårdsrådgivningen. Tack gode gud för sjukvårdsrådgivningen (som jag har hyllat förut), annars skulle Loppan lätt spendera ett par dygn om året i väntrum på Vårdcentralen. Och så är det nån klok distrikta som talar om för henne att hon nog troligen inte är döende. Och ibland att hon nog kanske ändå skulle kolla upp det för säkerhets skull. Då gör Loppan det. Nästa dag, om inte förr. Och blir lugnad och normaliserad och trygg och så är saken ur världen.
Dels finns det såna som jag. Som också hittar konstiga knölar och smärtor emellanåt (fast uppriktigt sagt inte hälften så ofta). Men till skillnad från Loppan gör jag absolut ingenting, framför allt inte pratar med nån med vårdutbildning. För då finns ju risken att det faktiskt visar sig vara något som inte är som det ska. Sen går jag runt och småoroar mig lågintensivt istället, gärna årsvis. Jag hade till exempel testikelcancer i ett par tre år, tills jag slutligen kollade upp knölen och den visade sig vara en ofarlig cysta. Just nu har jag förmodligen navelbråck sen en tre-fyra månader tillbaka. Varenda dusch står jag och petar på naveln som fan buktar ut lite på ett sätt den inte gjort förut, visst gör den? Och ändå är jag troligen månader, kanske år, ifrån att faktiskt ta mig till en Vårdcentral.
Därför var det inte utan att jag drog mig lite för att gå till BVC med Trollet idag. Vi har inte vägt och mätt honom sen i november, och då hade han inte vuxit alls på längden sen gången innan. Vilket inte var nåt problem den gången eftersom han ökade bra i vikt. Men nu har han ju dessutom haft två maginfluensor, samt en period av matkinkighet. Inte bra.
I mitt sinne målades glåmiga bilder upp av ett Troll som fortfarande stod på 80 centimeter prick, och en bekymrad BVC-syrra som bokade tid för akut utredning för ett barn som uppenbart håller på att stanna i växten på grund av någon lömsk genetisk defekt i kombination med undernäring. Men domen faller ju inte förrän den där mätningen faktiskt sker, och kanske skulle man trots allt vänta nån vecka och han börjar ju faktiskt äta bättre igen nu och...
Trollet har vuxit tre centimeter sen november. Tack och jävla lov. Han har också gått ner lite i vikt. Inte riktigt lika mycket tack och lov. Förståeligt efter flunsor och diarréer, jodå. Men inte optimalt.
Operation Sum meat on dem bones alltså inledd. Vi ska fanemig varje mål hitta nåt du kan tänka dig att stoppa i dig, lilla envetne racksing. Kvällens strategi blev pannkakor med blåbär och det gick ner så det stod ut genom öronen, kan jag meddela.
Och nu kan jag dessutom sluta oroa mig för att han blir dvärg. Det är ett rätt bra facit för en dag.
På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...
Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen. Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...
Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...
Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...
För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade. Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|