Läste i DN idag att gamle Stooges-gitarristen Ron Asheton har dött. Och bara härom dagen somnade den danska poeten Inger Christensen in - utan att ha fått det där Nobelpriset det glunkats om i ett decennium snart.

Stooges första platta på min lynniga CD-bandare, och dubbelvolymen Alfabet/Brev i april i en jävligt ful kartonnage-utgåva. Se där två saker som för mig är intimt förknippade med en rätt fjunig nätt-och-jämnt-ur-tonåren-tid, när mina kulturella pretentioner endast överträffades av storleken på mina polisonger. Jag bodde i en studentkorridor i Masthugget i Göteborg. Där bodde också flera av mina vänner. Korridorerna i Masthugget var en slags hemlig skatt. Hon som hade hand om rummen hade telefonskräck och hörde alltså aldrig av sig till folk som stod i kö. Så om man bara dök upp på hennes kontor och pratade med henne live så fanns det alltid rum. Jaa, nu hade du allt tur, sa hon med ett lättat leende, vi har preciiiis fått ett ledigt här!

På mitt studentrum tände jag rökelse (och cigarretter ibland, fast det var förbjudet). Jag hade tillverkat (eller nåja) en egen lampskärm till taklampan, en hiskelig tub i rött tyg som gick ända ner till golvet och blev till nån slags pelare av ljus på ett murrigt och porrigt sätt. Fråga mig inte hur jag tänkte där. I bokhyllan trängdes det som skulle komma att bli väldigt mycket böcker, första vågen av antikvariat-råttade volymer. Från en vägg stirrade Woolf, Beckett, Burroughs och Majakovskij på mig, med den textade skylten Har du fått något gjort idag? under, som ett ständigt dåligt samvete. Min Clockwork Orange-affisch, för tung och styv för häftmassan, föll i golvet varenda jävla natt. Jag hade ännu nätt och jämnt träffat Loppan. Jag skrev mina första pjäser på caféer i svarta vaxdukshäften. Ack och ja. Sturm und drang.

Hade Ron och Inger dött då, på den tiden, så hade jag garanterat tagit det till ursäkt för att gå ut och dricka massa sprit på ett poetiskt vis. Nu bestämmer jag mig för att ladda över Funhouse i pådden, så jag kan lyssna på den när jag tar middagsdisken imorgon. Och ikväll får det nog bli Alfabet/Brev i april i en jävligt ful kartonnage-utgåva som tappas på näsan när jag slocknar efter fyra minuter i sängen. Tiden går. Och det känns faktiskt mer än okej.

 

Huskorset

9 januari 2009 00:05

Fasen vad fint. Precis så är det. Var det.
Men mer än okej är det sannerligen att tiden går och livet kommer, verkligen. Vill inte bo svart i rivningskåk med toa på gården igen.

Damn, fortsätter du såhär blir du rik en vacker dag. Finns inget som drar kosing som nostalgi. Fråga Hollywoodarna.

http://huskorsetshemligaliv.blogspot.com

 

Anders

9 januari 2009 11:47

It's all part of the masterplan.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Fetkatt

9 januari 2009 16:27

Obildad jävel som man är, har man inte hört talas om nån av de där. Jo, Woolf och Becket förstås då...

Hur som helst undrar jag om jag besökte ditt korridorrum ngn gång, eller om du jävlar är sådär skitbra på att beskriva miljöer att det känns som om jag faktiskt varit DÄR?!

 

Anders

9 januari 2009 22:13

Fetkatt - Stooges sångare hette Iggy Pop. Majakovskij skrev revolutionär kärlekspoesi om moln i byxor och hade en obesvarad kärleksaffär med det tidiga Sovjet. Burroughs är mest känd för Den nakna lunchen, samt för att ha knarkat nåt rent jävulskt och ändå lyckas bli nittio år. Och Inger Christensen var då alltså en dansk tant med stora brillor som skrev finfin lyrik.

Du VAR faktiskt aldrig i mitt studentrum, så då är det väl jag som är en jävel på att beskriva. Förmodligen har du dock varit inne i humptiarton exakt likadana studentrum (med undantag för den där urlöjliga jävla lampskärmen).

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Håkan (hakke)

12 januari 2009 13:16

Plötsligt får jag en flashback till studentkorridoren på Lidingö Folkhögskola anno 1983. I källaren ordnades bokauktioner och 90% av alla volymer ropades in av killen som hade rummet mittemot mitt. Hela rummet var en labyrint av boktravar från golv till tak. Taklampan såg man inte ens. Om jag inte minns fel var killen uppväxt i Göteborg, kanske var det i trakterna kring Masthugget?

http://hakkesnack.blogsome.com

 

Anders

13 januari 2009 10:21

För en sån där råtta som jag, som har svårt att gå förbi en biblioteksgallring utanatt få med mig några tummade volymer hem, är det alltid trösterikt att höra att det finns folk som är värre. Tack!

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...