Mia

9 januari 2009 12:45

Var glad så länge det varar. Snart förvandlas de stora klossarna till små, förrädiska och överjävliga legobitar som kan gömma sig precis var som helst. De borrar sig djupt in i huden. Jag har fortfarande ett ärr under ena foten...

Översättarhelena

9 januari 2009 12:54

Oj, vilket kort inlägg!

Anders

9 januari 2009 12:57

Översättarhelena - Så högg jag mig i benet med en säkerhetsnål hela tiden jag skrev det också

Anders

9 januari 2009 13:00

Mia - jag tänker mig att det möjligen kompenseras av att jag när jag såsmåningom trampar på dessa inte lika ofta bär på tolv kilo nyvaken unge. Men jag är den görsta att erkänna att den kalkylen är taskigt genomtänkt.

Anders

9 januari 2009 13:01

Och inte nog med att jag är den görsta: jag är dessutom den FÖRSTA att erkänna att den kalkylen är taskigt genomtänkt.

Frida

9 januari 2009 13:22

Det är förstås bara ännu ett exempel på termodtnamikens 2:a lag, d v s universums strävan lägsta möjliga energi och ökad oordning!

Frida

9 januari 2009 13:22

Strävan efter, alltså.

Ola

9 januari 2009 14:59

Det är inte så sällan fysiska lagar kan kopplas till småbarns beteende. När min fysikföreläsare skulle förklara Lenz lag gjorde han det såhär: "Inducerade strömmar motverkar alltid orsaken till sin egen uppkomst, detta gäller även för småbarn."

Fetkatt

9 januari 2009 16:31

: )
Underbart beskrivet igen!

Lego och Duplo och allt vad det heter är uppfunna av en sadistisk jävel för att nån stackare en dag ska trampa foten så jävla sönder att det hörs ända in på skaparens lilla SM-kammare i Köpenhamn.

Bloggblad

9 januari 2009 16:45

Har man tur, så flyttar ungarna ur boet efter ca 20 år. Men innan dess hinner man flytta undan (alt.tjata bort)några stycken smutsiga fotbollsstrumpor... tidningar... Äsch, jag har förträngt vad det var mer.

Har man otur får man bumerangbarn... som ideligen flyttar hem mellan olika skolgångar/jobb... när man just tömt rummet och inrett det till gästrum.

Oj, det här blev visst ett eget inlägg.... törs inte skriva så hos mig, eftersom min vuxna bumerang är en av mina flitigaste läsare....

Huskorset

9 januari 2009 18:37

1 Precis som Mia m.fl säger jag HA-haha-haaa! Duplo SER man iallafall. Och förresten, du kan inte vara säker på att inte DU då väger 12 kilo mer än du gör nu. Konstigare saker har hänt. ;)
2 Åh, Översättarhelena kan man alltid lita på!
3 Olas fysikföreläsare verkar vara en kul typ.
4 Sist undrar jag om det inte också kan vara så att kanylen är slaskigt genomdränkt?

Kommunist-Johanna

9 januari 2009 18:49

Kanske det underligaste sättet ALL TIME att svara på en middagsinvit - som en kommentar på din blogg! Är luspank på mobilen hela kvällen och vägrar att ta mig ut i kylan! Tack snälla Anders för inviten, tyvärr jag har lovat bort mig på en avskedsfest hela halva dagen i morgon. Absolut gärna en annan gång :)
Hoppas du ser detta bland vimlet av massa inlägg... Ja, popis råder det ingen tvekan om att du är.

Anders

9 januari 2009 22:02

Frida - jamen exakt! Jag har skrivit om Trollets strävan (och stävan) efter kaos i ett tidigt inlägg (http://medenkniv.bloggagratis.se/2008/10/27/1057450-oavlonat-barnarbete/). Att nu dessutom få läkarutlåtande på det gör ju att teorin är biff.

Ola - hahaha! Var det Wickström eller han med triangelelen? Eller kanske Högre Studier rentav.

Fetkatt - ja och nej skulle jag säga. Visst gör det ont att trampa på, men amtidigt måste understrykas att lego ju är grymt. Det är den enda leksak jag vet som verkligen varenda jävel gillar, stor som liten (och den enda av Trollets leksaker jag har roligt med bortom att det är roligt när han har roligt). Lego är det givna svaret jag aldrig kommer på när jag får frågor om "vilken uppfinning jag hade velat komma på".

Bloggblad - här gnälls det ibland friskt, som du säkert märkt! Så du är mer än välkommen att komma hit och vråla av dig om du behöver, särskilt på sånt där underhållande vis. Hela konceptet att flytta hem igen om än temporärt känns för övrigt totalt yttre rymden-främmande i min kropp. Händer helt enkelt inte. Fast det kanske är en småstadsgrej? Är man utflyttad så är man, liksom.

Huskorset - din punkt fyra tog mig en halvtimme att fatta. "Vadå för kanyl? Är det säkerhetsnålen hon menar? Genomdränkt med vadå?" Ordvitsar är inte min starkaste gren...

Kommunist-Johanna - halva sms:et kom fram innan din mobil tydligen tackade för sig. No worries, vi ses ju på tisdag.

Bloggblad

10 januari 2009 11:59

Å, en får tacke som di sär här!
Från början hade jag tänkt att ha en riktigt anonym gnällblogg, men det var inget kul att vara hemlig, och nu när hela släkten och halva bekantskapskretsen och kören läser, gäller det att vakta de tankar som går ut genom fingrarna...
Det är nog bara singlar som mellanlandar med sitt pick och pack som min gör... fast å andra sidan kommer dottern ofta hit med sin dotter när hon vill sova ut. Alltså, den lilla sover aldrig ut... hon håller igång oss medan modern snarkar...
Men maken har påmint mig om att vi gjorde så i det trötthetsdimmiga småbarnstiden också... det har jag förträngt.

Jag tycker det är kul att läsa killbloggar som inte handlar om sport och politik utan om Livet på närmare håll som både du och Hakke skriver om.

Anders

11 januari 2009 22:17

Bloggblad - åh vad jag önskar att vi hade Trollets mor- och farföräldrar på så nära håll att det skulle vara värt att åka dit och sova ut...