Jag vill inte påstå att jag är nån brevduva, men det är inget större fel på mitt lokalsinne. Jag har oftast hygglig koll på vilket håll som är rätt håll (även om jag kan tappa bäringen bland till exempel Mälarhöjdens förrädiskt kantrande villagator), och i och med mina orienterarår är jag hyggligt stadig med en karta i näven.

Däremot är jag skitdålig med en kniv på att hitta grejer härhemma. Jag är den där killen som kan krafsa runt i lådan där saken jag söker faktiskt finns fyra gånger utan att hitta den. Jag är expert på att snabbt bläddra igenom pappersbuntar och missa det enda gröna kuvertet, om det är det jag letar efter. Jag är för slarvig och har för taskig uthållighet, så enkelt är det. Och som nåt slags ytterligt lågtstående toffeldjur är jag uppenbarligen totalt oförmögen att lära mig att man inte kan fräsa Jag kollade i byrån som du sa men där fanns den INTE om man inte gått igenom sagda byrå med nån slags jävla systematik. Det räcker inte att bara vispa runt lite.

Som om detta inte vore nog är jag dessutom sjukt disträ när jag håller på med nånting, vad som helst. Den där berömda Manliga Bristen På Simultankapacitet? Jag är dess Louis XIV. Loppan kan alltså, när hon har ett plockryck, berätta för mig vart hon lägger undan nånting, höra mig säga Bra okej, då vet jag, inte nöja sig med det utan be mig upprepa, höra mig i lätt förorättad ton upprepa vad hon sagt - och ändå har jag inte en jävla aning tio minuter senare.

I mitt föräldrahem var det pappa man skamset gick till när det var nåt man inte hittade. Varken min bror eller jag var några fenor på att hitta grejer, precis. Farsan dök däremot alltid några minuter senare upp, viftande med det eftersökta, och gnolande sin försmädliga tonlösa skrytvisa Familjens bäste letare, familjens bäste letare. Numera går jag till Loppan, och hon har ingen skytsång och ett mycket stort tålamod. Inte ens när jag emellanåt - åh patetiska patetik - ringer henne på jobbet för att irriterat fråga variHELVETE hon har gömt Trollets vantar/min mobilladdare/numret till förskolan/BVC-journalen/nåt-annat-som-behövs-för-att-vi-ska-kunna-lämna-lägenheten, så ber hon mig dra åt helvete. Hon kommer lugnt med ett ytterligt konstruktivt förslag. Oftast det första stället jag letade på och som jag sedan, likt en störd djurparksbjörn, återvänt till gång på gång på gång, stirrande tomt. Och där finns det (nästan) alltid.

Det är tur att jag inte lever på stenåldern. I ett jägar-samlarsamhälle hade jag varit så jävla rökt. Nötterna som vi samlade i Sabeltands-dalen igår? Öhm, få se nu... Jag hade klubbats till döds för stammens bästa. Möjligen med ett trubbigt föremål misstänkt likt en fårfiol.

Hej hej. Jag håller på och rotar och möblerar om lite här i det trevna bloggpörtet - igen. Ursäkta röran. Nej, pilla inte på den där!

Först och främst har jag stött på en frågeställning som jag garanterat är den enda som bryr mig om. Men som icke desto mindre ger mig skavsår innanför öronen. En ljudbok som jag lyssnade ut redan i mitten av december har ännu inte "recenserats" under Jaha, och hur var det där då? Jag har helt enkelt haft för mycket annat att skriva om. Och sen dess har jag läst ut min första bok i pappersform sen fan oktober, och är hemskt sugen på att få presentera den för er. Jaha, säger den tålmodige läsaren. Och problemet är...? Tja, helt enkelt min komplettistiska läggning skulle jag tro. Ska jag skriva om sånt jag har läst så ska jag väl skriva om allt jag har läst? Men, säger den tålmodiga läsaren, du för ju förihelvete läsdagbok. Det räcker väl? Jamen, jag tänker bara att om det står i den så ska det väl stå här också. Rätt ska väl vara rätt. Skärp dig nu för faaan säger den inte längre fullt så tålmodige läsaren. Kejrå. Nu vet ni i alla fall. Det kan alltså hända att till exempel en bok jag har läst inte tas upp här på bloggen. Jag litar på att ni överlever.

Presenterar också två sprillans nya kategorier. Tretal ligger redan uppe, som den örnögde besökaren kanske har sett. Här hamnar mina Tre exempel på ett eller annat-inlägg. Dom tenderar att vara korta, spretiga och kanske lite kul.

Den andra nya kategorien heter Aftonstunden och hämtar förstås sitt namn från tidskriften med samma titel. Denna kan man ibland kan stöta på i väntrum, ett litet magasin på grovt papper som är fyllt av långa insändardiskussioner om hur kalla krigsvintrarna egentligen var och vilket kaffe-surr som smakade bäst. Aftonstunden blir således Med en kniv!:s lilla hörna för reminicenser och aggressiv nostalgi. Inlägget Ron och Inger i Masthugget är ett typiskt exempel. Väl bekomme!

(Trollet demonstrerar - i ett ansträngt försök att hitta en användning för en gullig bild - hur nya kategorier kan ge helt nya perspektiv. Ahem.)

...vill jag citera sorgligt underskattade Hamell on Trial. Don't kill heter låten, och den som sjunger är ingen mindre än Gud:

Once again you didn't understand me

or you disobeyed from what I can detect

From what I remember I did more than ask you

I commanded it, from what I recollect

What part of "Thou shalt not kill" don't you understand?

(...)

You say it's me that you worship

All you christians, all you muslims, all you jews

I'm going to say it one more time: DON'T KILL YOUR NEIGHBOR

Jesus Christ, this shouldn't be news!

I thought I etched this shit in stone?

Och i samma veva vill jag länka till ett otäckt och tänkvärt inlägg hos Hakke.

Med anledning av närmast föregående inlägg så slår det mig att Loppan och jag må vara ett välmatchat par - just nu är vi dock framför allt ett drillat team.

Så fort Trollet har somnat plockar vi upp alla leksaker och DVD:er som ligger i drivor över lägenheten, hänger upp kläder, tar sista disken och fixar en kopp kaffe och en termos te. Det går på tio miuter. Max. Vi behöver inte ens prata med varann, vi vet vad vi ska göra. Vi skapar fartvind. Vi är som en väloljad maskin.

Om det behövs sitter vi så vid köksbordet och reder ut saker och ting över te och kaffe. Planerar. Utvärderar. Plussar. Stöttar. Ventilerar farhågor. Kloka samtal mellan kloka människor med ett stort gemensamt ansvar.

Sen kraschar vi unisont. I allra bästa fall orkar vi nojsa lite. I näst bästa fall orkar vi se ett avsnitt av Lost. Men troligen slocknar vi lite till mans. Jag vegeterar framför min blogg-runda eller somnar med en bok, Loppan klipper med ögonen framför ett avsnitt av Morden i Midsomer. I sängen pussar vi varandra godnatt, redan på väg in i sömnen. Nära, ömt, varmt. Men på ett trött och lojt vis.

Make no mistake: passionen pyr därunder. Men ofta, som ikväll, ligger det flera lager av Team Trollet och trött, loj, luddig bomull ovanpå.