Jag vill inte påstå att jag är nån brevduva, men det är inget större fel på mitt lokalsinne. Jag har oftast hygglig koll på vilket håll som är rätt håll (även om jag kan tappa bäringen bland till exempel Mälarhöjdens förrädiskt kantrande villagator), och i och med mina orienterarår är jag hyggligt stadig med en karta i näven.

Däremot är jag skitdålig med en kniv på att hitta grejer härhemma. Jag är den där killen som kan krafsa runt i lådan där saken jag söker faktiskt finns fyra gånger utan att hitta den. Jag är expert på att snabbt bläddra igenom pappersbuntar och missa det enda gröna kuvertet, om det är det jag letar efter. Jag är för slarvig och har för taskig uthållighet, så enkelt är det. Och som nåt slags ytterligt lågtstående toffeldjur är jag uppenbarligen totalt oförmögen att lära mig att man inte kan fräsa Jag kollade i byrån som du sa men där fanns den INTE om man inte gått igenom sagda byrå med nån slags jävla systematik. Det räcker inte att bara vispa runt lite.

Som om detta inte vore nog är jag dessutom sjukt disträ när jag håller på med nånting, vad som helst. Den där berömda Manliga Bristen På Simultankapacitet? Jag är dess Louis XIV. Loppan kan alltså, när hon har ett plockryck, berätta för mig vart hon lägger undan nånting, höra mig säga Bra okej, då vet jag, inte nöja sig med det utan be mig upprepa, höra mig i lätt förorättad ton upprepa vad hon sagt - och ändå har jag inte en jävla aning tio minuter senare.

I mitt föräldrahem var det pappa man skamset gick till när det var nåt man inte hittade. Varken min bror eller jag var några fenor på att hitta grejer, precis. Farsan dök däremot alltid några minuter senare upp, viftande med det eftersökta, och gnolande sin försmädliga tonlösa skrytvisa Familjens bäste letare, familjens bäste letare. Numera går jag till Loppan, och hon har ingen skytsång och ett mycket stort tålamod. Inte ens när jag emellanåt - åh patetiska patetik - ringer henne på jobbet för att irriterat fråga variHELVETE hon har gömt Trollets vantar/min mobilladdare/numret till förskolan/BVC-journalen/nåt-annat-som-behövs-för-att-vi-ska-kunna-lämna-lägenheten, så ber hon mig dra åt helvete. Hon kommer lugnt med ett ytterligt konstruktivt förslag. Oftast det första stället jag letade på och som jag sedan, likt en störd djurparksbjörn, återvänt till gång på gång på gång, stirrande tomt. Och där finns det (nästan) alltid.

Det är tur att jag inte lever på stenåldern. I ett jägar-samlarsamhälle hade jag varit så jävla rökt. Nötterna som vi samlade i Sabeltands-dalen igår? Öhm, få se nu... Jag hade klubbats till döds för stammens bästa. Möjligen med ett trubbigt föremål misstänkt likt en fårfiol.

 

Tripletmama

13 januari 2009 02:01

Loppan ar nog varldens basta loppa for sa dar talmodig ar inte jag med min make. Kan du inte bara lagga allt pa ett och samma stalle ryter jag till.

 

Översättarhelena

13 januari 2009 08:24

Här i familjen är vi tyvärr fem dåliga letare (av fem möjliga). Men vi har kommit på ett knep! Det är nämligen så att samtliga är bättre på att hitta andras saker än sina egna! Så nu letar vi åt varandra. Och det bästa är att alla får triumfera!

http://oversattarbloggen.blogspot.com

 

Anders

13 januari 2009 13:57

Tripletmama - Loppan ÄR världens bästa Loppa! Men sen ska det i ärlighetens namn sägas att hon är rätt bra på att gömma undan grejer på halvsvåra ställen också, när hon får plockryck.

Översättarhelena - bra tips! Fast hur funkar det när det är bårdis? Har ni en strikt "släpp vad du har för händer när nån behöver ha nåt hittat"-policy inarbetad?

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Monica

19 januari 2009 09:03

På säkert avstånd låter det (konstigt nog?) ganska charmigt med en störd djurparksbjörn som står handfallen i hallen och vispar runt efter vantar med sina stora tassar. :-)
Jag har lyckats slarva bort min bilnyckel TVÅ gånger, under längre tidsrymder. Vi talar månader tyvärr. Och jag har bägge gångerna varit säker på att det -egentligen-var Hå som slarvat bort min nyckel. Första gången hittade jag den inne i en vinterkänga i klädkammaren. Andra gången i en liten ryggsäck jag använder ytterst sporadiskt. Minns att jag tänkte, emedan jag valde att inte plocka upp nyckeln ur ryggsäcken, att det här skulle kunna vara ett ställe som jag skulle kunna glömma nyckeln på. Eh. Efter några månaders fåfäng jakt i allehanda fickor och jackor slöt sig mina fingrar om bilnyckeln i den lilla svarta ryggan. Lyckligt återseende.

 

Anders

19 januari 2009 12:08

Monica - Det sämsta med det där är ju at du har fått ett såkallat "stissmandat". När du, som en normal människa ju gör ett par gånger om dagen, rotar efter nycklar/mobil/plånbok/busskort/whatever i fickor och väskor, så kommer du nu alltid att påminnas om dom där gångerna när nycklarna FAKTISKT var borta. Vatten på helt fel kvarnar.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Monica

20 januari 2009 12:08

"stissmandat", vilket bra ord. Det stämmer faktiskt exakt. På jobbet har jag fått ett (oförtjänt) rykte om att stup i kvarten förlägga min plånbok och mobil här och där. (Fast i morse kl 4.48 var jag lagom glad när jag skulle betala taxin och glömt plånboken hemma, samt passerkort till jobbet. Inga inbetalningskort så jag fick lämna min bilnyckel i pant och fick hans mobilnummer. Jäkla typ.)

 

Anders

21 januari 2009 00:33

Monica - snälla, säg att du inte tappade bort hans mobilnummer!

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Monica

21 januari 2009 13:09

Hur var nu det där med stissmandat? "Tappat bort hans mobilnummer!" Tsss. Det hela löste sig galant i dag, jag ringde från Liljeholmen och då råkade han vara i Hornstull. Tio minuter senare höll jag min bilnyckel i handen och hade betalat räkningen. Ganska trevlig typ egentligen.

 

Anders

23 januari 2009 22:50

Åh! Solskenshistoria!

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...