Vi sitter med våra kalendrar och planerar veckan efter Trollets inskolning, den då en förälder ska finnas på snabbt utryckningsavstånd om det blir kris:

-Okej, då jobbar jag hemifrån måndag, onsdag eftermiddag och fredag.

-Preliminärt. Jag måste ringa Gustav imorgon och stämma av så det inte är nåt sånt där obligatoriskt-för-alla-på-teatern som händer den veckan bara.

-Den enda dagen jag inte kan rucka på är tisdag. Då MÅSTE jag vara på plats.

-Jag skriver upp det, för säkerhets skull.

Och plötsligt börjar vi fnissa. För det känns så extremt mycket som om vi sitter och låtsas. Leker affär, liksom. Undrar hur länge det dröjer innan man bottnar i att sitta och lägga upp ett hämta-lämna-vem-vabbar-om-det-ska-vabbas-schema?

 

Översättarhelena

14 januari 2009 07:35

Länge! Mina ungar är tjugo, sjutton och femton, och jag kan fortfarande tycka att det är en helt surrealistisk tanke att jag skulle vara mamma till dem. Lilla jag?! Som bara är tjugoåtta ungefär?!

http://oversattarbloggen.blogspot.com

 

Ola

14 januari 2009 07:43

Så kände jag typ de första 5 åren på jobbet. Man väntar bara på att någon ska hoppa in på kontoret och skrika "HA! Avslöjad! Vi har kommit på att du bara spelar vuxen, nu får du sitta i skamvrån."

 

Anders

14 januari 2009 15:06

Översättarhelena - tycker nog att jag bottnat ganska bra i föräldrarollen per se. Men den här dagisförälder/livspusslet-grejen käns helt absurd.

Ola - jamen precis! Och just när man liksom börjat känna att man nog fan har rätt att vara där, och kanske till och med få betalt, då dyker det plötsligt upp nya faktorer! Jag menar, VAB? Ser jag ut som nån som vabbar?

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Sofia

14 januari 2009 15:36

Jag har sagt det förr, men ni verkar vara så otroligt söta. Vilket superteam!

http://sofiasko.bloggagratis.se

 

Fetkatt

14 januari 2009 18:36

: )
För jävla roligt faktiskt att ni båda sitter där och är nåt slags vuxna plötsligt!

Hur omåttligt redan bra eller lovande (fortfarande rätt ung, om än ej längre "anmärkningsvärt") du än är, så sitter du där och matar gröt, sjunger Imse-Vimse vilsen i planet-jäveln, trampar på Duplo-klossar och skriver VAB-schema i din kalender. Tihi!

På MITT jobb förresten, börjar jag ana ett mönster. På vissa kollegors små meddelandetavlor vid dörren står det "VAB" anmärkningsvärt många måndagar och fredagar...

 

Anders

14 januari 2009 23:53

Sofia - jag vet faktiskt inte om du har sagt just det förr. Och har du det så får du gärna säga det igen ;-)

Fetkatt - inled oss icke i frestelse.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...