En riktigt bra dag. Egentligen är det bara en enda sak som skaver i minnet:

Under vårt studiebesök på dagis pågick en rytmik-stund i rummet intill. Trollet var inne och hötte med en boll en stund, och babygungade fyra gånger, men är ännu inte inte superintresserad.

Vad dom dansade till? Ja, det var just det. Teeny weeny string bikini med Günther. Ryyys.

Det är inte Tittmyran ungen börjar på, direkt.

En väldigt händelserik dag för Trollet! Han har:

-Besökt den dagisavdelning som han alldeles strax ska börja på. Fann sig väl tillrätta, upptäckte, åt ett päron och körde klokt nog stora charmoffensiven och lindade fröknarna runt lillfingret. Han är enda ungen som ska skolas in i en, vad det verkar, väl fungerande växa-upp-grupp (se nedan) som i och med detta blir full. Känns ju bra.

-Läst sönder sitt livs första bok. Den högt älskade (av föräldrarna dock tämligen...tja, lågt älskade. Den handlar om däckdjup och höbalar i jösse namn!) Tuffa traktorer som han fick i julklapp av farfar (tillsammans med flera andra, mindre testosteronstinna böcker, ska tilläggas!) tackade idag för sig. En bilderbokens motsvarighet till ett rock'n'roll-liv.

-Behållit en hemlis. Under kvällens lek och stoj låg jag och tryckte under ett bord. Och arslet stack visserligen ut på andra sidan, men i teorin var jag gömd. Och när Loppan frågade Men Elis, var är pappa nånstans? gjorde jag hysch hysch under bordet. Elis tittade från Loppan till mig tillbaka till Loppan, men pekade ickot!

-Skrämts! Tamefan det sötaste man sett, ungen smyger över köksgolvet (och syns såklart hur väl som helst, men det hör inte hit) med pekfingret på läpparna schhhhh och bryter så ut i ett Waaaahhh! Skrattar ihjäl sig när mamma blir hemskt rädd. Igen och igen.

-Uppfunnit leken Jag bär två bollar på en gång, som utfördes under en hel halvtimme under enorm koncentration. Balansakt i den högre skolan, försök själv med armar på typ trettifem centimeter!

Jag har också haft en händelserik dag, minsann! Jag har:

-Blivit irriterad på min sons barnomsorg för första gången, i samband med att jag idag fick besked om att inskolning senarelagts en vecka, hoppsan Kerstin. På goda skäl, men är det inte lite väl sent att komma stickande med det två veckor innan? Som tur är gick det smidigt att lösa. Loppan tar ut ett par föräldradagar, jag trixar med lite innestående komp. Tur att vi har flexibla och kloka arbetsgivare. Känns lite som en initiationsrit, dessutom. Först när man muttrat över dagis är man förälder på riktigt, typ.

-Lärt mig ordet växa upp-grupp (förskolegrupp som hålls ihop ända till dom börjar sexårs, och alltså inte efter hand flyttar upp i storbarnsavdelning, eftersom jag vet att ni brinner att få veta).

-Loppan tog min igårkväll luftade längtan efter nåt annat att glida i framåt aftonen än dagens slim-fittade, styva jeans på allvar. Idag presangterade hon mig med mitt vuxna livs första utpräglade mysbyxor! Ni anar inte vad skönt och luftigt dom smeker mina bloggande lår!

(Så! Jävla! Modeblogg!)

Visst har jag sålt av en och annan skiva genom åren, särskilt under studenttiden. Då handlade det om skivor som var sönderlyssnade bortom all räddning (jag blev trött i hela kroppen av att ens se jävla Levelling the land i hyllan), dåligt genomtänkta inköp som visade sig suga dåktigt, eller i enstaka fall skivor som jag bedömde inte vara tillräckligt coola för min coola skivsamling (I den sistnämnda kategorien hittar man dom få plattor jag önskar att jag inte hade sålt). Men generellt är jag en sån som sparar skivorna och lite generöst tänker på dom som tidsdokument.

När Trollet sover middag, som nu, sitter jag emellanåt och tankar över allt som överhuvudtaget har nån som helst hållbar omlyssningspotential till mitt svarta hål till åtta giggs-pådd. Det innebär att jag för första gången på länge verkligen går igenom igenom skivsamlingen i sin helhet. Och hittar ju ett och annat som inte gått sådär jättevarmt precis...Se här tre exempel som hänger löst om jag nån gång behöver gå till Satisfaction för att få ihop till kurslitteratur igen:

Yeah Yeah Yeahs - Fever to tell. Jag har ett vagt minne att jag gick igång på en video, och köpte skivan efter att bara ha sett sagda video nån enstaka gång. Dessutom troligen i en packe med andra, mer angelägna skivor. Jag är rätt säker på att jag inte ens lyssnat igenom den här. Om du så hotade att döda mig skulle jag inte kunna nynna på en enda låt.

Kraftwerk - Tour de France 2003 (maxisingel). Sällan har nånting kraschat med en sånt brak som när dom tyska electro-eleganterna kom tillbaka efter tio års tystnad och lät som ett gäng lönnfeta löm-house-jockeys på Ibiza. Gränslös besvikelse. Var inte ens nära att köpa fullängdaren.

FM Einheit och Caspar Brötzmann - Merry Christmas. Under ett antal år var jag stammis på Skivhuggets På gränsen-avdelning, och allt som ståtade med nån medlem i Einstürzende Neubauten på omslaget högg jag som en iller. Ibland blev det mindre bra. Det här är nittio minuter gnisslig ljudmatta utan tillstymmelse till låtstrukturer. Man märker inte ens när det byter spår. Jag har aldrig orkat lyssna igenom hela, fast jag har försökt vid några tappra tillfällen. Om du så hotade att döda mig skulle jag inte kunna nynna på en enda låt - av helt andra skäl än ovan.

Hur många flera Extreme Body Modification-dokumentärer kan trean,fyran och femman visa innan dom har intervjuat samtliga teflonimplanterade köttkroksentusiaster i hela världen? Det måste börja närma sig nu.