Jag tar och plockar ner succé-omröstningen om nyårslöften nu. Servern kan inte riktigt hantera dom oceaner av ivriga svar som strömmar in. Gråt inte, det måste bli såhär. Vi vissta alla att en omrösting som, i och med att den är så klumpigt formulerad, per definition blev inaktuell sex dagar efter nyårsafton, till sist skulle behöva släckas.

Jag kan meddela att min glada läsekrets, om dom trettio ynkans röstarna är nåt att gå på, är ett cyniskt gäng. Hälften avger inga löften alls, i brutal självinsikt. Och lika många kallar sig för nihilister som tror att dom kommer att hålla sina löften in i februari.

Ny omröstning, med bättre hållbarhet, kommer inom kort.

Samma dag som jag slår besöksrekord (117, med en kniv!) bestämmer sig min käcka bredbands- och IP-telefonioperatör att slå till och permanenta dom senaste dagarnas fläckvisa brist på koppling. Knäpp tyst i luren, tji uppkoppling nätet i sisådär 32 timmar. Inte första gången heller, nej.

Och visserligen tycker jag det är fint och solidariskt att vi i Ståkkålm får känna på hur det kan vara i norra Norrlands fjälltrakter när snöstormarna slagit till. Men, efter att ha köat i tjugfem minuter för att komma fram till en kundtjänst som likgiltigt ger beskedet att vi har en störning, ja, kan ta allt mellan nån timme och nåt dygn att fixa, så jag kan ändå inte låta bli att försynt fråga:

Är det nåt över huvud jävla taget som har blivit bättre i och med privatiseringen och utförsäljningen av telefoni? El? Pensionssystem? Inrikesflyg? Och då menar jag inte hurra jag tjänar fyrtio spänn i månaden på det nya abonnemanget. För du kan inte på allvar påstå att den lilla slant du sparar på att skutta från tuva till tuva som en galning i jakt på det som just nu är billigast kompenserar för alla telefontrakasserier, spam-sms, påhopp i shoppingcentra (med häpna frågor som Vadå, vill du inte spara pengar eller?), adresserad direktreklam, driftstörningar, dolda avgifter, evighetsköer till kundtjänst, fan, fans mormor, med mera. Den timpenningen, min vän, är värre än på kommunens det-är-väl-bättre-än-att-gå-och-dra-sommarjobb för ungdomar.

Jag har sagt det förut: Valfrihet är troligen jordens mest överskattade begrepp.

Inte alltid (nej, jag vill inte ha det som i Sovjet), men dom saker jag vill ha absolut självbestämmande om är dom saker som räknas, som betyder nåt. Att presentera valfrihet som en automatisk kvalitet i sig är bara trams. Att tvingas härja runt i bredbandsleverantörträsket till exempel, är en valfrihet som bara tar tid och kraft. Den hade jag väldigt gärna varit utan, på samma sätt som jag inte vill välja hårstrå för hårstrå som ska klippas hos frisören. 

Sen är jag fullt medveten om att det går att fucka upp statliga monopol nåt alldeles väldigt också, innan nån kommer med den invändningen. Hej SJ.