narnigrin

19 januari 2009 12:48

Välkommen till kategorin "dagens antiklimax".

Eller är saker och ting vackrare när man inte vet vad de består av?

Mia

19 januari 2009 13:10

Tack för ditt bidrag. Kommentaren är nu (efter godkännande från mig) publicerad.

fetkatt

19 januari 2009 19:02

Lätt fylla har sin skönhet det också (TUNG fylla luktar väl däremot inte riktigt lika mycket sött äventyr och möjligheter kanske... Mest bara ångest kräks och huvudvärk).

Lätt fylla däremot. Luktar lite öl (eller vitt vin, aldrig rött). Bengtsforsparken och redigt usla (men på den tiden hyfsatkända), band på scenen. Mäktigt hångel i skogen bakom parkeringen. Tallbarr i håret och söt ölsmak från grabbens mjuka läppar.

Inte ett skit urbant, men oerhört Proust-ögonblickligt... Mmmm.

Tant Grön

19 januari 2009 22:25

Hmmm...

Tant Grön

19 januari 2009 22:44

Vad heter de där inläggen där du kortar ner tidigare inlägg? Jag behöver ett sånt nu, har inte alls hunnit med på sistonde, jag är ju strängt upptagen med projekt piffing här hemma.

Anders

20 januari 2009 00:34

Narnigrin - jag tror dessbättre att jag inte skulle få ihop till ett bloggvärt antiklimax om dagen, så den kategorien lägger jag tills vidare på is, tack och lov. Jag tror det ofta är så att saker är vackrare innan man vet vari dom består. Det är med andra ord synd att man ska vara en sån nyfiken jävel. Roligt att du hittat hit, välkommen!

Mia - Du får gärna skriva den kommentaren ett par tre gånger till (så det jämnar ut sig, menar jag).

Fetkatt - Ha! För en gångs skull är jag gnälligare än du. Du lyckades fan hitta en gnutta mystik även i en avslöjad fylledoft. Underbart! Jag fick aldrig hångla i Bengtsforsparken, jag får skylla på det.

Tant Grön - i förrförrförra inlägget visar det sig att dom senaste fyrtio inläggen bara har varit en dröm. Så läget är nog ungefär som när du tittade in sist ;-) Skämt åsido har det tillkommit ett par nya kategorier, Tre saker och Aftonstunden, och egentligen är inget av dom senaste dagarnas inlägg omistligt. Däremot får du inte missa inredningsbloggen senare den här veckan. Nu är bilderna tagna!

ullrika

25 januari 2009 00:00

i över tjugo år gick jag omkring om halvmindes hur det luktade utanför vår lilla lägenhet i segeltorp när jag typ hur liten som helst. det var ingen god lukt, och minnet är inte klart, men Proust förklarr det perfekt. och du med. förresten, att jag överhuvudtaget minns nåt är rätt underligt eftersom vi flyttade därifrån när jag var typ tre. nå. nångång då och då kände jag lukten igen. vilket var väldigt märkligt för efter tjugo och nåt år fick jag veta vad lukten kom ifrån. delicatos fabrik låg precis över gatan.

jag har väldigt svårt att äta gröna dammsugare efter det här. det luktade ju illa? kanske kan man säga att punchrullen är min madelénkaka. fast inte lika angenäm.

Anders

25 januari 2009 21:44

Haha, vad lustigt! Jag bor inte så särskilt långt därifrån i Fruängen och passerar ibland på barnvagnsstråt eller på väg till Kungens Kurva. Grejen är att vägg i vägg med Delicato-fabriken ligger nu en chark-fabrik, så när man passerar slår det emot en en odör av smör, socker och prickekorv i en ohelig blandning. Jag och Loppan har ofta tittat på husen på andra sidan gatan och undrat om dom som bor där NÅNSIN kan känna hunger.

ullrika

13 mars 2009 13:50

nämen! jag missade att du svarat på min kommentar. sorry!

och tänka sig, i ett av dom där husen bodde jag. på översta våningen i ett litet vindkyffe. förresten i det hus där ett av sveriges allra första invandrafientliga angrepp gjordes - många år efter att vi flyttat. några galna nassar brände ett stort kors i trädgården. ofattbart.

Anders

14 mars 2009 22:10

Sambandet med lukten borde undersökas!

ullrika

15 mars 2009 23:09

jag förstår hur du menar men det blidde nog fatalt galet för det var inga nassar som bodde i huset, det var dom som korsbrände. dom som bodde i huset var invandrade...

Anders

16 mars 2009 21:50

Ullrika - Det borde jag ju ha kunnat räkna ut tycker man. Att dom inte brände kors på sin egen gård. Hej begåvningsreserven.