När man står och föreläser för femtio lärare och det inte riktigt stämmer, då är det inte roligt. Då är det inte roligt i två timmar, faktiskt. Ramlösan som man druckit i tystaderna där det brukar komma skratt är slut redan innan bensträckaren, man slår huvet i sitt eget upplägg, gör klumpiga övergångar, och bristen på snärt mellan mig på scenen och dom stumma i salongen växer hela tiden.
Att föreläsa är ganska mycket som att spela teater, och en sån här dag är en praktisk övning i klyschan att publiken är medskapande i föreställningen i ett samspel mellan scen och salong. När det är pingis mellan mig och dom, då blir jag roligare, smartare, mera välformulerad, mera (törs jag säga det?) inspirerande. Idag var det pingis med en klump deg. Och påverkan går åt båda hållen.
Ola
21 januari 2009 07:06
00:48 tänker jag och funderar på att dra något knastertorrt skämt om att du allafall kan vara glad som avslutar din arbetsdag mindre än en timme efter midnatt.
Fast du slipper det. Istället kan jag uppmuntra dig med att det finns folk som på riktigt hoppas på att föreläsningssalen skall träffas av en mettior så det blir slut på eländet i princip varje gång dom håller ett föredrag.
lastbilstanten
21 januari 2009 10:35
Kan det ha att göra med yrkeskategorin du föreläste inför? Det är väl ett välkänt faktum att det inte är speciellt roligt att bjuda hem bagarn på hembakt... Situationen gör att man kräver mer av sig själv vilket säkert som amen i kyrkan gör att man trampar rätt i klaveret...
http://www.lastbilstanten.bloggagratis.se
Anders
21 januari 2009 12:37
Ola - jag vet hur du känner inför sånt där. Inlägget skrevs för övrigt efter en hemresa per tåg, en middag, en nattning och två avsnitt av Lost. Så riktigt så illa som det ser ut vad det inte - den här gången. Jag noterar å min sida att din kommentar är skriven (från jobbet?) 07:06. Huu.
Lastbilstanten - Fast det är i stort sett alltid lärare jag föreläser för, så den teorin spricker. Jag tror mer på att det faktiskt var tio månader sedan jag var ute sist med påföljande extra nervositet, en lite darrig inledning och därefter en spiral. Känner jag mitt ältande själv rätt så var det troligen dessutom flera hack bättre än vad det känns som i efterhand. Men den där superkontakten som man haft ibland - den var inte där igår.
http://medenkniv.bloggagratis.se
Lajnus från länge sedan
21 januari 2009 14:59
Föreläser du i västra Sverige nån gång så ska jag dyka upp och vara en bra publik. Så lärare jag är!
Linus
21 januari 2009 18:51
Altså, jag som ju har dokumenterad Hybris förstår inte varför du utan att blinka är rolig, smart och välformulerad men sen börjar skaka lite i knäna när det kommer till inspirerande? Plus i kanten för metaforen, den var talande som en död matematiker. ( ja jag skäms, den var långsökt och dålig)
brallan
21 januari 2009 21:12
Det är exakt det där jag fasar för den dagen jag går tillbaka till arbetslivet!
Man är taggad som fan men så går det inte RIKTIGT så bra som man föreställt sig.
Det blir ju som en bitch-slap rätt i nyllet.
läskigt.
http://brallan.bloggagratis.se
Artemis ryyyser...
22 januari 2009 13:11
Hmm ja va är det som händer då. Kan man undra. som en mardröm, huu. Att ta sig IGENOM. jag undrar alltid vad odm tänker. Får hålla mig ifrån att skrika: "va tänker ni nu när det verkar gå ut helvete här framme??? Vet ni att förra gången gick det skitbra. Va äre som händer här??" men då blev man väl utbruen med tvångströja. Jag tror det har me de där naturlagrna att göra. Kanske alkemi. Perhaps.
http://www.ansvar.bloggagratis.se
narnigrin
22 januari 2009 13:29
@Artemis: Du måste ju försöka det nån gång!! (dvs, hojta "Vad tänker ni nu när det går åt helvete härframme") Sen måste du berätta för oss alla vad för reaktion du fick. :D
Ärligt talat, om jag hade lite mer stake skulle jag lätt göra så under ett sugigt föredrag ... Jag undrar vad för miner man skulle få från de oh-so-politiskt-korrekta professorerna. Lite :-O till mans ...
http://blog.erikanilsson.eu
Bror
23 januari 2009 00:38
Anders har fått problem med bredbandet så bloggen kanske tar en paus ett par dagar. Det känns svårt.
I alla fall: föredrag som dör. Hu, om jag vet allt om sådana. Numera brukar jag köra demonstilen när jag märker att den vanliga stilen (jovialisk, men allvarlig) inte funkar. Det finns inget som får folk att sätta sig upp i stolarna som när de märker att föreläsaren är missnöjd med publiken, lustigt nog.
MA
23 januari 2009 01:29
Så bra att "Bror" förklarade varför det plötsligt blivit så tyst på bloggen. Det var bara datakrångel(!), och orolig moder som nästan stod med telefonluren i högsta hugg kan andas ut...Hoppas det ordnar sig snart! Kram Mamma
Mia
23 januari 2009 09:19
Puh. Bredbandstrubbel. Det går att leva med. Började nästan bli lite orolig att du tröttnat på att underhålla oss.
http://miahellstrom.driftig.nu
Anders
23 januari 2009 22:45
Julia - Deal med en kniv! Sen bakar vi nya lussekatter och frotterar varsamt varandras egon.
Sofia - jag pratar för lärare om att gå på teater med barn och unga inom ramen för skolan. Lite barnteaterhistoria, lite om vad som kännetecknar olika åldersgrupper, konkreta tips på förarbete och efterarbete. Det ÄR en bra föreläsning, faktiskt.
Lajnus - Återigen, jag är så sjukt nyfiken på vilken Linus du är. Dramatiken? Fikakommissionen?
Linus - grejen är att *inspirerande*, det kan man bara aspirera på att vara om ens kloka ord dröjer sig kvar och ger små puffar i en yrkesvardag. Det är mycket svårare än att vara rolig och smart. Tack för plusset! Fast din liknelse (puff puff) förbryllar mycket riktigt. Hur talande är döda matematiker?
Brallan - exakt så. Tur det bara var en enstaka försmak. När börjar du skarpt?
Artemis - Förstår precis. Framför allt det sista: "Vill bara påpeka att det här är en mycket EFTERFRÅGAD och UPPSKATTAD föreläsning som tyvärr har fått kramp just idag. FORCE MAJEUR förhelevete!"
Narnigrin - Jag lär mig aldrig stava till espri deskalje (och försöker därför skoja till det lite onomatopoetiskt, som synes), men lider svårt av det. Jag önskar ofta lite mera öga mot öga-stake jag med.
Broppan - Anfall är bästa försvar, så jävla grymt bra! Det ska jag pröva. Ärligt talat, det var ett par lärare som fan var som värsta högstadieungarna där. Satt längst bak och fnittrade, typ. Så gött att bara fnysa och fräsa nåt om "pinsamt låg nivå".
Mamma - det värsta är ju att det inte heller hade hjälpt. Hemtelefonen var ju lika död den... Nu är internet uppe med ny leverantör, men telefonen fungerar bara ytterligt fläckvis.
Mia - den dagen det blir aktuellt lovar jag att gnöla ordentligt om det innan jag gör slag i saken.
Tant Grön - Min bror och jag har väldigt lika humor. Och om du hörde min morsa när hon återberättar nåt vardagsabsurt hon varit med om (i tal eller skrift) så skulle du skratta på dig. Hon har grym tajming! För övrigt får du ha vilka favoriter du vill, så länge du hänger kvar här på sidan :-)
http://medenkniv.bloggagratis.se
Linus
26 januari 2009 17:07
Tal-ande, ja jag sa ju att det var dåligt...
Jakob
26 januari 2009 19:09
Föredrag o presentationer kan vara stressande på så olika sätt. Tillhör iofs dom som oftast tycker det är rätt kul men om man blitt skickad runt halva klotet för att på 12 minuter (inkl. frågor och plocka upp och ner dataprylarna) leverera resultaten från det senaste årets jobb kan helt andra stressfaktorer infinna sej, trust me ! Det kan vara intressant och hemskt på samma gång
Anders
26 januari 2009 23:12
Jakob - jag tycker också oftast att det är kul. Men när det inte är kul, då är det verkligen inte kul. Din tolvminutare låter lite som att rycka ett plåster, men med en sån startsträcka måste man hinna bygga upp en del prestationsångest kan jag tro.
http://medenkniv.bloggagratis.se
Linus
26 januari 2009 23:40
Förlåt...