Tant Grön

25 januari 2009 00:00

Amen hallå va! Är inte det där typiskt manligt så är vad? Jag känner iaf ingen kvinna vid sina sinnens fulla bruk som hoppas på ett fett ärr vid eventuell skada. Storgulliganen ramlade vid pulkaåkning häromdagen och fick ett hyfsat djupt jack vid ena ögonbrynet. Personalen ringde inte när detta hände för de tyckte inte att det var något som behövdes sys, men när jag hämtade barnen så gick funderingarna kring huruvida det behövdes tejpas. Min första tanke då var (givetvis) kommer det att bli ett ärr, hjälp!? Men såret var för länge sedan koagulerat och Storgulliganen blev smått hysterisk när ordet vårdcentral nämndes, varför? har ingen aning. Enda gången hon varit på en var vid 3-6 mån ålder, omöjligt att hon skulle minnas det, så vi gick hem istället. Nu är sårskorpan nästan borta och tack och lov ser det inte ut att bli något ärr.

Johan

25 januari 2009 00:22

Nåja du kan ju alltid berätta om den där brutna armen i orienteringsskogen. Var det inte du som skulle gå hem själv efter den lilla händelsen...med armen dinglande? Några ärr efter det?

Håkan (hakke)

25 januari 2009 00:22

"... en grizzlybjörn endast beväpnad med en smörkniv i lärkträ" - huvva en sån förskräcklig bild. Hur ska jag nu kunna sova?

Mia

25 januari 2009 07:10

"...efter att ha gått i en öppen diskmaskin". Vad sjutton gjorde du där inne?

Ola

25 januari 2009 07:33

Jag var i atacamaöknen en dryg vecka och eftersom det var så torrt (ja, det är ju en öken) lyckades få självsprickor i båda hälarna samtidigt. Det var ett helvete tills jag lyckades hitta ett apotek och lura ut vad fotfil heter på spanska (una lima del pie funkar). Om du använder fuktkräm för att lindra lite så är mitt tips att välja en utan parfym annars gör det ONT.

Förresten, kollade just, det har inte blivit några tuffa ärr...

fetkatt

25 januari 2009 11:17

Fy fan va roligt! : ) Speciellt Olas kommentar om fotkrämer med och utan parfymer!

Jag håller med dig Anders - SYNS det inte så fattar ingen hur jävulskt ont det gjorde. Klart man vill ha lite ärr! Dock inte i ansiktet (där har jag tre ärr efter mosade ögonbryn, samt två efter fastborrad titanställning, men de är alla bara sådär charmigt små så det är helt ok)...

En fd arbetskamrat har ett jätteärr över bröstet efter att en tjej misstagit honom (!) för sin förra pojkvän, som hon tydligen var förbannad på. Tjejen tryckte en kniv 2 ggr i hjärta och lungor på min arbetskamrat så han dog lite. Shit...
Där kan man också snacka ärr värt namnet!

fetkatt

25 januari 2009 11:20

Såg förresten på din undersökning att du är gift med 8,6% av dina läsare.

35 personer har svarat, vilket alltså betyder att du är gift med 3 personer. Är någon av dem V? Eller är samtliga 3 "roliga"? ELLER: ÄR du faktiskt mormon?

En mormon bar min resväska till centralen en gång och han var både söt och supertrevlig, så va fan, kanske vore nåt ändå...

Öhrn

25 januari 2009 18:19

Chicks dig scars....

Nämnde för övrigt det som argument efter att läkaren försökte få mig att inte ta bort ett födelsemärke som i tid och otid fick för sig att gå sönder när jag tränade med blodvite och avbrott från träningen som resultat. Mest underhållande var dock kommentarerna från läkaren om vilket stort ärr jag skulle få. På honom lät det som att han skulle karva bort en handbollstor tumör i ansiktet på mig…

Läkarpraktikanterna hade i alla fall vett att dra på mungiporna, tråkmånsen som skulle genomföra allt tittade oförstående på mig innan han satte sprutan med bedövning i näsan på mig....

Anders

25 januari 2009 22:33

Tant Grön - det kan nog anses som en del i typiskt manligt genus, ja. Hat troligen att göra med hur man ser på och har sett på ärr på män respektive kvinnor. Se dock fetkatts kommentar strax under din!

Ärr i ansiktet får väl ses som ett specialfall, trots allt. När jag gick i ettan på gymnasiet hade Den Ouppnåeligt Snygga i tredje ring emellertid ett ärr i pannan. I mitt ungdomliga prettopoetiska tillstånd gick jag runt och tänkte på ärret som "Den detalj som gjorde att hon inte var OUTHÄRDLIGT vacker". Håhå jaja, men nånstans finns en poäng: ärr ger karaktär.

Skönt att Storgulliganen klarade sig utan stygn. Ögonbryn är läskigt, ser alltid så illa ut fast det ju oftast är lugnt. Att ungen blir hysterisk över ordet vårdcentral kan säkert ha att göra med HUR det sägs. När Trollet (mycket mindre än din äldsta såklart!) var på akuten efter att ha slagit sig medvetslös så blev han skräckslagen för blodtrycksmanschetten. Direkt han såg den. Förmodligen utstrålade väl både sjuksköterskan och jag spänning och allvar.

Johan - "Var det inte du som skulle gå hem själv..." Öhm, nej. Det var det inte. Jag blev skickad tillbaka till skolan av en lärare som inte trodde på att jag hade gjort illa mig. Det var långt, prickarna dansade framför ögonen, armen dinglade som du säger och jag var väldigt rädd. Jag är fortfarande rasande på den där läraren.

Hakke - du får räkna mikrobloggar!

Mia - jaså du din lilla ordmärkerska. Det ska stå "gått in i en öppen diskmaskin", i betydelsen "gått på luckan som stack ut som en lömsk giljotin ut i rummet". Okej?

Ola - Ingen parfym, check. Kör på helfet Bepanthen. Och ärr på hälarna, KAN dom bli sådär stentuffa?

Fetkatt- din arbetskompis: ÅH FY HELVETE, det låter ju helt vansinnigt. Vad sa tjejen sen? "Asså, förlåt men han har PRECIS sån där jacka?" När det gäller giftemål så är det mer än jag vet i så fall. Hoppas lite på att både dom och mina sju (7) självutnämnda stalkare skojar. Annars blir det trångt i buskagen på gården. Och i 160-sängen.

Öhrn - handbollsstor tumör, hahahaha! Satt fördelsemärket på näsan, eller högg han sprutan där i vredesmod?

Öhrn

29 januari 2009 20:01

Födelsemärket satt på näsan. När jag plockade bort stygnen såg man inte ens att det var ett ärr... Det syns i vissa vinklar, men i övrigt kan man inte ana sig till att jag har något på ena sidan av näsan efter operationen. Det kändes mest som att läkarvården inte ville att jag skulle ta upp deras tid...

Anders

30 januari 2009 00:00

Öhrn - No battle scars for you, young warrior!