Det är inte ens en vecka kvar tills Trollet börjar skola in på förskolan. Helt galet. Och konstigt nog är det nästan som att han förbereder sig aktivt nu. Nya ord rasar på plats varenda dag (bara idag och igår till exempel måne, dagis, diska, kiwi, svamp och stövel) och det är nu nästan så man studsar när man hör honom chansa på gamla hederliga ba-ba! Vi fattar det mesta han säger, men ibland brister kommunikationen. Det tar Trollet än så länge med stoiskt tålamod. Han pekar och upprepar och pekar medan hans mor eller far trampar vatten med ansiktena förvridna av menlösa försök till uppmuntrande leenden. Oftast kommer vi på det. Än så länge har ingen tydlig frustration av typen Jag säger ju "Titta där är en häst". Hör upp, för faan! Är jag omgiven av idioter här eller? synts till.

Ännu häftigare är att han har börjat leka lite smått med pluralformer. Det är skillnad på bil och bila, kokke (kotte) och kokka. Det rör sig än så länge om några få begrepp han prövar det här med. Men det är enormt coolt att se honom peka bil i en pekbok, för att senare dra fram soffbordet till fönstret, klättra upp, iaktta rusningstrafiken och lojt konstatera bila.

En annan språklig grej som dykt upp från ingenstans igår och idag är begreppen den, dit och där. Där det tidigare kommit en pekning och ett bestämt hm! eller bara ett föremål i högsta hugg, kommer nu bestämda kommandon. -Var ska lådan stå, Trollet? - Där! Och när ungen kommer släpande på en bilderbok och med djupaste eftertryck säger Den! som om det vore det bästa som någonsin presenterats för en annan levande varelse i inbunden form, då pallar man faktiskt att traggla djuren i skogen ett varv till.

Under världens blötaste och halkigaste promenad idag anammade Trollet dessutom glatt den trötta klichébilden av Barnet, i det att han upptäckte att vattenpölar är kul som faan. Han nöjde sig dock med att plaska stillsamt fram och tillbaka (och fram och tillbaka och fram, snälla Trollet KOM NU, vi har varit ute i en halvtimme och fan inte kommit tjugo meter...), huka och spegla sig och - trots upprepade försök till pedagogiska förklaringar om sambandet mellan väta och kyla - klappa lite i pölen med vantarna. Något sånt där treårigt hoppande a la vettvilling blev det inte idag. Det kommer väl. Dessutom: overallen stod pall, stövlarna stod pall och Hestra-vantarna (tack Brallan!) släppte bara igenom litegrann längst ut. Ett gott betyg.

Jag släppte loss Blaikun i världen, och det återstår väl att se hur mycket till milstolpe det visar sig vara. Hittills vore det ju synd att prata om farsot... Dessutom slog jag besöksrekord på bloggen, med en kniv! 145 i skrivande stund!

 

Nina

27 januari 2009 07:16

Jag har ju ingen Rödbeta (än i alla fall), men attans vad jag vet att jag skulle fascineras av språkutvecklingen. Ja, jävlar!

http://www.igel.bloggagratis.se

 

ullrika

27 januari 2009 20:08

jajustdetja. också snart dagis. också nervös? eller skitcool?

din unge snackar i plural. och plaskar pölar. gah! you have nothing to worry about my friend! min unge rumphasar. och pratar iofs massor men för modligen bara så jag och mattias förstår? men hon är jefla söt! klarar man sig på det tror du?

http://akirllu.blogg.se

 

Anders

27 januari 2009 22:08

Igeln - Det är verkligen helt enormt. Bara att studera hans ansikte när han sitter och klurar ut hur nåt funkar, och stoltheten när han fattat rätt. Shit, hjärtat sväller! Rötbetan, vad fint! Ja, Snippe är rödhårig va? Du med, under svärtan?

Ullrika - Jag tror det blir svårt att börja dagis utan ordentliga pluralformen. Väldigt svårt.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Fetkatt

28 januari 2009 20:31

Alltså ursäkta alla småbarnsföräldrar i världen, men de flesta ungar är totalt ointressanta och kanske till och med fula.

Den HÄR lille killen däremot... Tja, SÖT är han ju helt klart, men han har även ett KRAFTIGT försprång på uppmärksamhetshimlen med en pappa som kan beskriva hans raska utvecklingssteg och påhitterier med humor, värme och ett stundom sprakande, underhållande språk!

Du kommenterade nån gång om min utdöda blogg, att jag kunde skriva om husdjur (ett totalt ointressant ämne för ALLA utom husse och matte), på ett roligt sätt.

Inser ju nu att du, Anders, har fått mig att läsa långa inlägg om någons BARN!!! Shit. Hade jag aldrig trott...

 

Anders

28 januari 2009 22:25

Fetkatt - det var sannerligen inget dåligt betyg. Tack! Min ambition har nog hela tiden varit att det här ska vara en blogg värd att besöka även om man ger faan i allt vad ungar heter. Å andsrasidan vet jag att det finns folk som läser "Med en kniv!" i första hand som en opretto småbarnsblogg. I aim to be a smörgåsbord.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...