Tendens är Med en kniv!:s personlighetsindex, en tattale liten konstnärssjäl i hårda kurvor och diagram. Somligt går upp, somligt går ner. Förståsigpåarna menar att tendensen alltid pekar uppåt över tid, men seriöst, vad grundar dom det på? 33 och ett halvt år? Vad är det för jävla empiri? Jag är orolig.

PÅ VÄG UPP:

-Separationsångest från Trollet.

-Användande av mysbyxor (vi snackar brant kurva här. Från noll till åtta timmar om dagen på knappt två veckor).

-Jobbet. (Riksteatern står som ett rytande lejon, berett att kasta sig över mig. På måndag smäller det.)

-Frustration över händelselösa helger (vi måste börja planera dom i förväg).

-Behov av en kväll helt för mig själv.

-Blaiku (fast där är väl kurvan inte riktigt lika brant...).

-Kvartalsbetalningarna till CSN (hur fan är det möjligt? Tjänade jag verkligen såpass i förfjol?)

-Antal bloggar jag följer på daglig basis (Smärtgränsen är nådd. Snart får jag sålla lite).

-Musiklyssnande. (Tack iPod)

-Pommes Frites. (Ingen aning)

OFÖRÄNDRAT:

-Framsteg i pjäser under arbete (fortsatt noll).

-Träningsuppehåll på grund av jävla förkylning.

-Antalet pengar jag måste betala till ComHem fast jag bad dom flyga och fara (bindingstidshelvete).

- Känslan av att dagarna går för fort och innehåller för lite.

-Skärholmen Centrum (Vid 33 års ålder har jag blivit en Mall rat).

PÅ VÄG NER:

- Vinterglädje. (Tack och hej nu)

-Ljudböcker (nu nära noll)

-Pizza (Har inte smakat lika bra sen det var det sista jag åt innan vinterkräksjukan)

- Mitt studielån (Och det känns ju bra. Fast det går inte jättefort precis).

-Facebook (Jag DRAR mig fan för att öppna min sida).

Osäkerhetsfaktor:

Var gör vi om Trollet är jättesjuk under sin inskolningsvecka på dagis?

Det är nästan sista chansen.

Är ungen frisk nog för Öppna Förskolan?

Jag väger avsked mot snormängd.