Alla inlägg under januari 2009

Av Anders - 27 januari 2009 12:08

Tendens är Med en kniv!:s personlighetsindex, en tattale liten konstnärssjäl i hårda kurvor och diagram. Somligt går upp, somligt går ner. Förståsigpåarna menar att tendensen alltid pekar uppåt över tid, men seriöst, vad grundar dom det på? 33 och ett halvt år? Vad är det för jävla empiri? Jag är orolig.


PÅ VÄG UPP:

-Separationsångest från Trollet.

-Användande av mysbyxor (vi snackar brant kurva här. Från noll till åtta timmar om dagen på knappt två veckor).

-Jobbet. (Riksteatern står som ett rytande lejon, berett att kasta sig över mig. På måndag smäller det.)

-Frustration över händelselösa helger (vi måste börja planera dom i förväg).

-Behov av en kväll helt för mig själv.

-Blaiku (fast där är väl kurvan inte riktigt lika brant...).

-Kvartalsbetalningarna till CSN (hur fan är det möjligt? Tjänade jag verkligen såpass i förfjol?)

-Antal bloggar jag följer på daglig basis (Smärtgränsen är nådd. Snart får jag sålla lite).

-Musiklyssnande. (Tack iPod)

-Pommes Frites. (Ingen aning)


OFÖRÄNDRAT:

-Framsteg i pjäser under arbete (fortsatt noll).

-Träningsuppehåll på grund av jävla förkylning.

-Antalet pengar jag måste betala till ComHem fast jag bad dom flyga och fara (bindingstidshelvete).

- Känslan av att dagarna går för fort och innehåller för lite.

-Skärholmen Centrum (Vid 33 års ålder har jag blivit en Mall rat).


PÅ VÄG NER:

- Vinterglädje. (Tack och hej nu)

-Ljudböcker (nu nära noll)

-Pizza (Har inte smakat lika bra sen det var det sista jag åt innan vinterkräksjukan)

- Mitt studielån (Och det känns ju bra. Fast det går inte jättefort precis).

-Facebook (Jag DRAR mig fan för att öppna min sida).


Osäkerhetsfaktor:

Var gör vi om Trollet är jättesjuk under sin inskolningsvecka på dagis?




Av Anders - 27 januari 2009 10:03

Det är nästan sista chansen.

Är ungen frisk nog för Öppna Förskolan?

Jag väger avsked mot snormängd.

Av Anders - 26 januari 2009 22:53

Som bergsgeten på säkra fötter 

- det är märkligt hur bekväm jag blivit

med lömska legodrivor på hallgolvet

Av Anders - 26 januari 2009 22:22

Det är inte ens en vecka kvar tills Trollet börjar skola in på förskolan. Helt galet. Och konstigt nog är det nästan som att han förbereder sig aktivt nu. Nya ord rasar på plats varenda dag (bara idag och igår till exempel måne, dagis, diska, kiwi, svamp och stövel) och det är nu nästan så man studsar när man hör honom chansa på gamla hederliga ba-ba! Vi fattar det mesta han säger, men ibland brister kommunikationen. Det tar Trollet än så länge med stoiskt tålamod. Han pekar och upprepar och pekar medan hans mor eller far trampar vatten med ansiktena förvridna av menlösa försök till uppmuntrande leenden. Oftast kommer vi på det. Än så länge har ingen tydlig frustration av typen Jag säger ju "Titta där är en häst". Hör upp, för faan! Är jag omgiven av idioter här eller? synts till.


Ännu häftigare är att han har börjat leka lite smått med pluralformer. Det är skillnad på bil och bila, kokke (kotte) och kokka. Det rör sig än så länge om några få begrepp han prövar det här med. Men det är enormt coolt att se honom peka bil i en pekbok, för att senare dra fram soffbordet till fönstret, klättra upp, iaktta rusningstrafiken och lojt konstatera bila.


En annan språklig grej som dykt upp från ingenstans igår och idag är begreppen den, dit och där. Där det tidigare kommit en pekning och ett bestämt hm! eller bara ett föremål i högsta hugg, kommer nu bestämda kommandon. -Var ska lådan stå, Trollet? - Där! Och när ungen kommer släpande på en bilderbok och med djupaste eftertryck säger Den! som om det vore det bästa som någonsin presenterats för en annan levande varelse i inbunden form, då pallar man faktiskt att traggla djuren i skogen ett varv till.


Under världens blötaste och halkigaste promenad idag anammade Trollet dessutom glatt den trötta klichébilden av Barnet, i det att han upptäckte att vattenpölar är kul som faan. Han nöjde sig dock med att plaska stillsamt fram och tillbaka (och fram och tillbaka och fram, snälla Trollet KOM NU, vi har varit ute i en halvtimme och fan inte kommit tjugo meter...), huka och spegla sig och - trots upprepade försök till pedagogiska förklaringar om sambandet mellan väta och kyla - klappa lite i pölen med vantarna. Något sånt där treårigt hoppande a la vettvilling blev det inte idag. Det kommer väl. Dessutom: overallen stod pall, stövlarna stod pall och Hestra-vantarna (tack Brallan!) släppte bara igenom litegrann längst ut. Ett gott betyg.


Jag släppte loss Blaikun i världen, och det återstår väl att se hur mycket till milstolpe det visar sig vara. Hittills vore det ju synd att prata om farsot... Dessutom slog jag besöksrekord på bloggen, med en kniv! 145 i skrivande stund!

Av Anders - 26 januari 2009 21:53

Man läser böcker. Man läser käcka magasin. Man diskuterar tills timmen blir sen. Man går på profylaxkurs och skriver förlossningsplan. Man pratar med kloka människor ur äldre generationer. Man pratar med alla vänner som kan tänkas ha nåt att komma med. Man pratar med Försäkringskassan. Man räknar och vrider och vänder och rannsakar. Men en del saker kan man helt enkelt inte förutse förrän man står till armhålorna i dom.


Jag, numera gammal i gården, säker i sadeln, stadig på sjöbenen, luttrad, garvad och läderartad, bjussar här på tre såna empiriska insikter - den senaste så ny som från i eftermiddags. Kom sen inte och påstå att jag inte bryr mig om er!


Det finns ingenting som heter "favoriträtter" hos ett litet barn. Dom "säkra kort" jag försöker med ratas ofta bryskt. Det som i förrgår gick ner grabbnävsvis går nu inte ens att tvinga över underläppen. Medan banan (som han ju haaatar konstigt nog!) plötsligt är det godaste som finns, gröt är toppen och kall kokt broccoli är inte dumt det heller. Tumregeln är: ligger det på tallriken är det troligen fel. Att försöka jobba utifrån kontinuerliga mönster är att skjuta sig i foten med en rostig musköt. Tänk kvantmekanik och fraktaler.


Det är fullt möjligt att få hudförhårdnader på knäna. Jag spenderar i runda slängar en tredjedel av min vakna tid på knä - borstar tänder, leker med klossar eller lego, samlar ihop klossar eller lego, kryper och jagar, kryper och jagas, läser bilderböcker eller kastar bollar omkring mig. Knappt ett och ett halvt år senare är spåren tydliga. Det går att riva vitlök på mina knäskålar.


Dina ytterkläder ser ut som att du sover under en gran nånstans (NY!) I det grisväder som råder under stora delar av året här i kalla nord kan du kallt räkna med att nån sån period kommer att inträffa när din knatte är ny på fötterna. Trollet tycker numera att det är astrist att sitta i vagnen, men trillar alltsomoftast på rumpan i sitt djärva upptäckande av närmiljön. Eller måste lyftas för att det kommer en hund eller en moped eller ett gäng raska stavgångare. Eller ska sättas i vagnen fast han inte vill, när det tagit fyrtiofem minuter att gå tvärsöver gården och affären snart stänger. I samtliga dessa fall kan du kallt räkna med ett par geggiga stövlar som trampar rytmiskt mot din rock, medan ett par vattenpölskladdiga vantar klappar eller slår dig på kragen. Alltså, min ser förjävlig ut.

Av Anders - 26 januari 2009 12:36

Huskorset behövde ingen betänketid alls innan hon hittade ett lämpligt namn för den strama kortbloggsvariant som jag presenterade igår. Från och med nu heter det alltså Blaiku. Och innan ni börjar googla kan jag meddela att det finns en blogg som heter så (med inlägg i haikuform, senast uppdaterad 2004) och lite annat plock. Men såväl mitt som Huskorsets inlägg fanns med som träff typ fem och sex av dryga trehundra, timmen efter att hon myntade termen. Det tycker jag är ett starkt mandat för att högljutt knö sig till ett tolkningsföreträde.


Min andra blaiku, på ett kärt Med en kniv!-tema:


Det är nästan svindlande vackert

Att känna hur universum kommer i balans

Idag sa jag upp ComHemjävlarna

Av Anders - 25 januari 2009 23:14

Förkylning på Trollet. Förkylning på Loppan. Förkylning på mig. Skitväder. Självspricka. Sömnrubbningar. Matvägran. Sjukgnäll. Feber. Bredbandstrubbel. Klaustrofobi. Spänningshuvudvärk. Jobbångest. Social stiltje. Tid för mig själv endast på toaletten, fem minuter här och där.


Man måste våga kalla en skithelg för skithelg. Det här var en sån.



Av Anders - 25 januari 2009 22:41

Hakke har idag börjat nosa på mikrobloggning. Och jag tyckte det verkade jävligt intressant först, som ett verktyg för att emellanåt pressa ner mina svullna litanior till rimlig nivå. Inlägg på max 140 tecken är kanske exakt vad doktorn ordinerar?


Sen följde jag en länk och insåg att alltihop tycks handla om att minutuppdatera sina vänner så fort man äter en smörgås eller är lös i magen. Som tröttsamma statusrapporten i Facebook, fast mera påträngande vad det verkar. Prenumerera på miljarder mikrobloggar, håll koll på exakt vad varenda människa du nånsin träffat gör I DETTA ÖGONBLICK! Nämen oj, hon den där som gick i min mellanstadieklass (påstår hon, jag kan inte för mitt liv minnas människan, men man kan ju inte neka när hon ville byta URL heller) har tvättdag idag! Det var som fan  med en kniv! Jag begriper inte nyttan ELLER nöjet, muttrar ludditiskt och reaktionärt. Och uppfinner en egen variant istället.


Jag tänkte kalla det blogghaiku eller haikublogg eller prosahaiku, men googlingar gav vid handen att dessa begrepp är upptagna av andra fenomen. Men så här tänker jag mig att det ska fungera:

-En haiku består av (högst) sjutton stavelser. Det är lite väl lite för ett inlägg på en så jordnära och pladdrig blogg som min. Jag byter alltså stavelser mot ord. 

- I övrigt tänkte jag följa haikuns mest välkända struktur och låta inläggen bestå av tre rader. En första rad med fem ord, en andra med sju, samt en sista med fem.

-Precis som en haiku ska ett sånt här inlägg fånga ett ögonblick i två bilder.  Dessa ska sammanföras på ett sätt som speglar den stora och den lilla världen.

-För att undvika löpsedelsvenska får ett sånt här inlägg dessutom bara innehålla ETT för ändamålet uppfunnet sammansatt ord. Max en nakenchock eller bantningsterror per inlägg således.


Jag har försökt hitta ett bra namn, som sagt. Tills vidare kallar jag det för 575-blogg, men det låter ju inte så kul. Tar gärna emot förslag! Och lämnar såklart ännu hellre stafettpinnen vidare. Kanske är det starten på en ny folkrörelse i bloggsfären? Kanske har yours truly en släng av hybris?


Här är i alla fall första 575-inlägget:


Gråvädersmorgon vid köksbordet. Vi söker

ett ärende att hänga upp dagen på.

Plötsligt behöver Trollet en bultbräda.


Det är kul! Vem vill pröva?


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14
15
16 17 18
19 20 21
22
23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards