Sigtuna.

Jaha, och hur var det där då? Det var mysigt. Det var litet. Det var genomförda gammeldagsvibbar. Det var också en tripp nerför Memory Lane. Jag konfirmerades nämligen i Sigtuna och har knappt varit där sen dess. (Vi snackar förra årtusendet här. Vi snackar vit sladderkostym med midjekort kavaj och upprullade ärmar.) Givetvis var jag tvungen att titta in i kyrkan, och strax innanför dörren stod tamefan just det kors jag i egenskap av lång, stilig och lättövertalad ålades att bära längst fram i ledet. Lite kul, lite skumt.

Att vi tittade in i kyrkan var väl rätt symptomatiskt. Hela stan vibrerar nämligen av medelidskristendom. Det går inte att kasta en äppelskrott utan att träffa en kyrkoruin från Sankt Olofs dagar.

(Exempelbild.Titta noga så ser ni Loppans äppelskrott en bit upp på väggen)

Det är fint överallt i stan, på ett pittoreskt vis. Låga trähus, en vacker sjö (när vi var där komplett med skridskoåkande barn och isracing längre ut på fjärden). Puttigt skulle jag vilja påstå. Inte så punk, nej. Och här nånstans börjar det kännas som en stad att besöka, men kanske inte bo i. I alla fall inte just nu. Det är för musealt. Affärsgatan är helt inriktad på hyfsat välbärgad turism - hantverk, medeltid, konst. Jag kan bara föreställa mig hur dom lokala trettonåringarna känner inför att stans klädbutiker kör hårt på tunikor i Arn-stil för tolvhundra spänn, medan närmaste H&M  ligger i Uppsala. (Samtidigt kan jag tänka mig att det är en stad som sjuder av liv och partaj på sommaren).

Summa summarum: Sigtuna känns som en stad för övre medelklass med barn som flyttat hemifrån. Inte för oss. Sen har vi verkligen inte råd heller. Men det låtsas vi att det är en helt annan sak.

 

Anders

1 februari 2009 23:19

Det bor en trollkvinna i Sigtuna, en häxa, ett rå, ett någonting som har klarat all den katolska kristendom staden doftar av och fortfarande kan sprida sin onda svartkonst från en snofsig villa i stan.

Hon är psykolog och jobbar med gruppdynamiska övningar. När jag pluggade på DI skickades hela klassen till henne för en omgång. Vi åkte dit som en trygg glad grupp barn på väg till kolmården, tog in stan och lät oss så bjudas in i hennes kula. När vi lämnade den, gjorde vi det som frostiga istappar från en hängränna, kalla, vassa och sköra, men framför allt: en och en.

Så don´t do Sigtuna mannen, do något annat, typ Kungsör eller Västerås.

http://grynnan.wordpress.com

 

Therese

1 februari 2009 23:26

Gudars så jag letade efter äppelskrotten, och jag blev helt nöjd när jag hittade den! :) Härlig blogg, jag följer den slaviskt!

http://kamtroll.blogg.se

 

Ola

2 februari 2009 08:38

Jag hittar inte äppelskrotten, och jag har letat. Tyvärr spillde jag mycket tid i onödan eftersom jag läste fel först och trodde att det stod "en bit upp på vägen" :( Börjar tro att det inte finns någon äppelskrott.

 

Anders

2 februari 2009 22:12

Anders Sparring (väl?) - Vi hade också gruppdynamiska övningar, fast i en skrubb på Konstfack. Vi var uppdelade i halvklasser. Vår klass blev värsta lilla drillade sekten, smidig och inkännande och überfungerande (under den tid kursen varade då), andra halvan verkar ha reagerat ungefär som ni, kris och panik och kyla. Känns lite obehagligt hit and miss hela fältet, tycker jag...

Tager warning och lägger skumma psykologer i Sigtunas negativa vågskål. Välkommen hit, förresten!

Therese - Åh, tack så mycket! Varmt välkommen hit. Grums, det är ju nästan hemma det! Väldigt skickligt att hitta äppelskrotten, fast det är klart att när man väl upptäckt den så är det ju uppenbart.

Ola - du måste slappna av. TÄNK som skrotten, VAR skrotten, se inte på bilden, se GENOM den.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...