Hej jag heter Anders, och jag är en shopaholic.

Jag har aldrig formulerat det förut, ens för mig själv, men det är bara att konstatera. Jag blir tillfredsställd av att köpa grejer. Värre, att komma hem med någonting nyinköpt i en liten påse ger den dagen en känsla av syfte och mening. Att ta sig någonstans för att köpa nånting aldrig så onödigt är en utflykt, och det är med lätta steg jag trampar iväg - även dom regniga skitdagar då en "vanlig" promenad (med vagnen till exempel) hade känts halvt oöverstiglig. Hej jag heter Anders, och jag är kapitalismens våta dröm.

Fast kanske inte ändå, för mitt beroende låter sig stillas med närmast patetiskt små medel.

Böcker är mitt största gift, som alla som känner mig vet. Och visserligen älskar jag att skamlöst köpa nyutgivna, doftande, inbundna böcker till fullpris. Men jag får nästan samma kick av en pocket. Myrorna i Skärholmen är min oas. Dom har en grym bokavdelning med massor av olästa och nyutkomna böcker till spottstyverpriser. (Varför? Ingen aning. Får folk i Skärholmen osedvanligt mycket böcker dom inte gillar i julklapp? Bor det ett kluster osentimentala litteraturkritiker i grannskapet? Plundrar dom Akademibokhandelns centrallager på nätterna? Hästar som jag får slängt efter mig tittar jag inte i munnen.) Tre böcker för en spänn styck på en biblioteksgallring duger fint det också.

Jag är således shopaholismens motsvarighet till en (hypotetisk) alkis som blir precis lagom tankad på lättöl. Billig i drift, snygg och proper, levern i trim som på en tolvåring. Och visst kan han ta en grisbläcka på bänken på torget nån gång ibland (hej iPod, hej DVD-boxar), men på det stora hela sippar han nöjt och städat på sin kylskåpssvala Pripps blå två komma tjufem. Men ta den ifrån honom - då blir det inte snyggt.

Det här är min senaste fix. Gogo's Crazy Bones. Jag köpte första påsen i frustration under en av mina många misslyckade expeditioner i jakt på en märkesbultbräda åt Trollet. Klassisk framme-vid-kassan-produkt och egentligen förmodligen inriktad på tjatstarka tioåringar (Man ska visst kunna spela med dom på nåt vis). Men bara jag såg paketet kände jag pötsligt att jag måste ta en provsipp. Och när jag öppnade och höll min första trio små plastgubbar i handen så insåg jag ju hur rätt jag hade. Jamen, kolla på dom! Dom är ju knäckande coola för fan! Tre stycken (slumpvis mixade i ogenomskinlig påse, det finns fem jätteovanliga, you know the drill) kostar tjugofem buck. Och kom nu inte dragande med nåt jävla jidder om tillverkningskostnad. Det här är livskvalitet.

Jag har inte samlat på nånting sen jag var...tja, typ målgruppen för sånt här. Men herregud, ni fattar väl att jag måste ha alla åttio?

Vårt dagis kör med den där nya snabba inskolningen. Istället för en två- eller treveckors process där föräldrar och barn tränar på längre och längre bortavaro, så är den här fem dagar lång. Vi är gradvis med under längre och längre del av dagisdagen, så att allt ska vara bekant. Och fokus ligger på att göra barnet hemma och bekvämt med personal och barngrupp (och vice versa). Som förälder är det ens uppgift att finnas med, men hålla sig i bakgrunden. Att vara en grundtrygghet, men att låta personalen sköta saker och ting om läget inte är alldeles förtvivlat.

Så idag har Trollet och jag övat på att ta ett par stora kliv ifrån varandra. Det är en märklig känsla att inte vara den som omedelbart stegar fram när han trillar på rumpan och inte tar sig upp i storstövlarna. Eller att stå kvar och vinka lite på håll när han kollar sig omkring och säger: "Pappa? Pappa?". Hej hej, jag är härborta. Gå och lek med dom andra barnen.  

Men Trollet har funnit sig väl tillrätta. Inga tårar alls so far. Han och "hans" fröken har klickat, det finns redan ett förtroende där. Och när han under samlingen reste sig, gick fram på stadiga ben och satte sitt foto på vilka är här idag-tavlan, då var jag larvigt stolt och rörd.

Jag gör mig inga illusioner om att det kommer att bli lätt nästa vecka, när vi ska lämna honom på riktigt. Men hittills är det här väldigt mycket lättare än jag hade befarat. Peppar peppar und so weiter.