Okej, jag har nu prövat på några dagar som yrkesarbetande bloggare. Och bortsett från den uppenbara fokussplittring en vardag framför datorn innebär (samma mekanism som fick en att för sig själv hävda att facebook handlade om nätverkande under den där första förförelsefasen. Ni minns den ljuva tiden när man glatt la en timme om dagen på att ta reda på vilken massmördare eller grönsak man var), och bortsett från att det nu inte finns någon tid att skriva dom där mitt på dagen-inläggen, så infinner sig ytterligare ett problem.

När jag tidigare haft fler idéer till inlägg än jag hunnit blogga ur mig innan dom tappat spänsten, så är det nu lite tunt. Inte tomt, inte alls, men inget självklart överflöd av vinklar och episoder. Lite tunt, som sagt. Och ska vi vara ärliga så har ju inte inläggen som handlat om jobbet varit mina vassaste, precis.

Med andra ord är en pappaledigvardag med en knappt sjutton månader gammal batting intressantare än en position mitt i den kreativa smältdegel som är världens största teater.

Eller också är det bara jag som inte hittat ett sätt att blogga om månadsmöten, mailbombning från Teater MedEnDåresEnvishet eller tygprovsbesök från kontorsinredningsfirman, helt enkelt.

Herregud: Am I going Dilbert?

 

Huskorset

7 februari 2009 01:47

Välkommen i klubben.
Det är samma sak som om man köpt ett nytt badrumsskåp, det handlar om att veta exakt hur stor plats tandborsten tar och om att bestämma om plåstren verkligen förtjänar en plats där eller om de kanske borde vara i städskåpet.
Fattaru?

(jaa, jag har druckit lite vin)

http://huskorsetshemligaliv.blogspot.com

 

Anders

7 februari 2009 11:21

Öhm, inte riktigt. Men det låter bra!

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Anders

7 februari 2009 12:08

Huskorset igen - JO, nu fattar jag! Jamen precis. Kan man verkligen borsta med samma borste framför ett magentafärgat retroskåp som det där stålborstade Gustavsberg man gjorde sig av med?

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

ullrika

7 februari 2009 12:23

näförfan! ingen dilbert här inte. än?!

välkommen till verkligheten. så här är det att va bloggande arbetande småbarnsförälder. känner att jag inte behöver förklara mitt klena egna blogginläggande. all energi läggs ju på att läsa andras, och kommenter. så kommer jag på att "attans, jag måste skriva nåt själv också" och trots att jag ibland har hundra idéer blir det bara ett eller ett par alster om dan.

do fatta va? vih ha dä jääkla jåbbig!

tjo och krams!
ps. idag sa Maali "kakken" och pekade på grå liten Schweppes som kom promenerande mot oss mitt i pottningen. jag utgår från att det var ett medvetet grammatiskt val ;D

http://akirllu.blogg.se

 

Anders

7 februari 2009 16:04

Ullrika - Jag tycker lite tvärtom. Svårt att hinna med alla bloggar man vant sig vid att ha örnkoll på. Jag kommenterar mindre nu, och det känns lite trist.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

narnigrin

10 februari 2009 17:55

Facebook? From what I've heard, it's an excellent tool for not-working.

http://blog.erikanilsson.eu

 

Anders

10 februari 2009 21:15

Narnigrin - på mitt jobb var Facebook-chatten en period det effektivaste sättet att snabbt meddela sig med medarbetare. Fast det höll inte i sig många veckor.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...