...så skulle en definition på Tappa hela jävla sugen kunna lyda såhär:

Den överväldigande känsla som tsunamilikt slår över dig när du skrivit ett långt och ohyggligt välformulerat inlägg om hur boken Svensk Maffia obehagligt nog slår an samma strängar hos dig som fick dig lära dig alla indianstammar och deras territorier som åttaåring, samt hur du tycker det är både obegripligt och (innerst inne) lite lite fränt att killen längst till vänster på omslaget faktiskt är nån du kände en gång, och sedan inser att sidan loggade ur dig på grund av inaktivitet redan när du åt middag - med följden att knapptryckningen "Skicka" skickar inlägget rätt ut i ingen-jävla-ting. Borta. Hejdå. Med en kniv.

Det blir ingen recension av Svensk Maffia här. Nånsin. Så det så. Världen är jättedum och nu går jag och lägger mig.

Skulle vara jordnära och snärtigt!

Ändå drar det mot stjärnögd poesi. Ligger

körsbärsblomjävlar implicit i formen eller?

Världen fryser för ett ögonblick

Nollställd ser han på mig, ansiktet outgrundligt

Så ler han brett: "Pappa."

Jag dricker mitt kaffe ur

en "Världens Bästa Pappa"-mugg idag. Det finns dagar då

det hade känts mindre passande.