Det blev en fin helg i Göteborg på nästan alla sätt. Den slutade lite ledsamt, men det rådde ju ingen av våra underbara vänner för (och det är allt jag tänker blogga om det). Tack Doktor Uffejävel och (framförallt) Tessan för finfin fest på fredagskvällen. Tack Ola och Mia för värdskap, frullar, sällskap och skoj. Tack svärmor och svärfar för att ni satt barnvakt så Loppan och jag kunde gå på premiär bägge två. Tack Mixon och Anna för att ni dök upp och överraskade. Tack Lisa N för att du är så grym. Tack Linka för rödvin och eftersnack. Och tack Samboliten med familj för skönt barnkaosig lunch på söndag.

Jajaja, men hur var det då????

Jag, som aldrig bangat att klampa rakt i en kliché, brukar säga att en pjäs är som ens barn (det kändes lättare att säga det innan jag själv fick barn, inom parentes sagt). Man föder den, man pysslar om den, man lär den stå och gå och tala och dansa. Man bråkar med den när den är i trotsåldern och inte vil bli ett jävla skit. Och sen skickar man iväg den till skolan, kammad och fin, och hoppas att dom andra barnen ska vara snälla mot den.

Men i en sån analogi så skickas en pjäs som spelas för första gången till en skola med täta utvecklingssamtal, många föräldramöten och lärare som varit med sen dopet. En andrauppsättning däremot är mera som att skicka sitt barn till nån slags rävhård brittisk internatskola. En sån där där man lämnar honom med väska i hand framför elevhemmet och kör iväg, hejhej vi ses till jul, var duktig nu. Man utbyter möjligen kortare meddelanden med husfrun om att battingen reder sig väl och inte blivit alltför galgad under nollningsperioden. Och sen dyker man upp till julavslutningen och sätter sig med rynkad panna för att lyssna till latinska muntan. Och blir glad för att knodden, fast han ser annorlunda ut i håret och har lagt sig till med en del manér, tycks lycklig och oförvägen och populär bland sina kamrater.

Så kändes det på premiären i lördags. En väldigt annorlunda föreställning än Riksteaterns uruppsättning, men lika bra. Finfin ensemble med uppenbar värme för materialet, enkel och effektiv regi, ett plastigt rum som jag egentligen först i efterhand fattade hur bra det var. Och en pjäs som faktiskt hör till det mest spelbara jag har skrivit, tror jag.

(Sen är det dessutom en kioskvältare med hela spelperioden utsåld i förväg, OCH en fet kritikersuccé åtminstone såhär långt. Men det tänker jag inte hålla på och orda om. Skryt ligger inte för mig. Ni får väl googla.)

Finlirande, nyansrika, inget-jidder-Josefin Neldén som Dafne. (Bilden är en pressbild och tagen av Ulrich Hildebrand.)

 

Mia

24 februari 2009 08:13

Det var mysigt att dig/er här och fantastiskt roligt att få gå på premiär. Klockrent. Ni är välkomna att äta frukost här precis när ni vill.

http://www.menmia.se

 

Nina

24 februari 2009 22:41

Här ska googlas.

http://www.igel.bloggagratis.se

 

Anders

24 februari 2009 22:47

Mia- mitt anti-spam-ord var "najs" och det täcker in sakernas tillstånd väl. Hoppas vi ses snart igen!

Igeln - du kan börja med gårdagens DN om du har den :-)

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Johan

24 februari 2009 23:23

Fantastiskt Anders...här kommer en länk till GPs recension: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=478790

 

narnigrin

24 februari 2009 23:34

Den där pjäs--barn-analogin är ju rätt träffande; det är det som är grejen med klyschor i många fall. Måste även säga att jag gillar hur du envetet släpade med dig den analogin ända till sista stycket, med föräldramöten, internatskolor osv.

PS. Nu, med internatskolejämförelser och allt, så ber du ju nästan om att jag och lastbilsmamma ska brevväxla bland kommentarerna. Jag kan nästan se mammas kommentar: "Jadu, där hade du så rätt minsann, när vår Erika åkte till Storbritannien så ... *15 min senare* ... men sen gick ju allt så bra ändå, hon är så duktig i skolan och har t.o.m _kompisar_! *gasp*" (Hej, mamma!)

http://blog.erikanilsson.eu

 

narnigrin

25 februari 2009 00:05

Har nu läst recensionen som Johan postade adress till. Nu vill jag se den pjäsen ju.

http://blog.erikanilsson.eu

 

Mia

25 februari 2009 07:57

Oh vilka fina recensioner pjäsen får. "Grattis de som har biljett" skriver GP. Grattis Mia som redan har sett den säger jag :)

http://www.menmia.se

 

Bror

25 februari 2009 14:17

Grattis till det fina mottagandet!

 

Anders

25 februari 2009 21:55

Johan - Tack för länken!

Narnigrin - Men inte går du väl på nån såndär hemsk där man får sova utomhus i blöt nattskjorta och får stryk med Ye olde Cricket Bat och sånt där? Pjäsen är fin. Glad att du blir sugen.

Mia - Skönt att du är på benen igen. Korv!

Bror - Kram! Vi hörs snart.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Bloggblad

26 februari 2009 15:10

Oj, succé alltså... jag trodde det skulle sluta ledsamt? Grattis!

Nästa lördag ska hela mellanstadiet (3 klasser) på en av mina skolor, spela hälften av en barnmusikal jag skrivit. (Jorden runt, heter den, men vi kliver av på halva vägen) Det känns som bäddat för katastrof eftersom 1)jag är där rätt sällan, 2)de andra lärarna tror att jag fixar allt ändå på avstånd... 3) eleverna inte får tid att öva... 4)de läser inte på repliker och övar sånger om inte jag är med...
"Det ordnar sig" säger de andra tre lärarna ideligen - och reser bort på övningsdagarna... (Men - det är inte jag som bett att de ska sätta upp den, de har tiggt och bett mig om att få göra det.)

Jag får väl blogga om resultatet, som säkert kommer att ordna sig om dansgruppen kan hålla sams och inte gråta bort övningarna - mer än konsult har jag aldrig lovat att vara... och jag gör sällan mer än det jag lovar (om jag inte får himla bra betalt)

Ack ja.

http://www.bloggblad.blogspot.com

 

Igeln

26 februari 2009 17:10

jag letade fram rätt DN ur högen och hittade recensionen och blev komplett stolt! Haha, herregud, nu har du fått en stalkerbloggare på halsen som tror att hon känner dig på riktigt... Hursomhelst, grattis till fina omdömen, det känns som en pjäs jag skulle vilja se, gärna kanske tillsammans med några av mina elever.

http://www.igel.bloggagratis.se

 

Anders

26 februari 2009 22:54

Bloggblad - Är det nåt jag vet om teater, så är det att det inte hjälper att gå omkring och säga att "det ordnar sig". särskilt inte, skulle jag vilja påstå, med ett gäng mellanstadiekids. Det var ena dumma lärare.

Igeln - Men shit vad gullig du är! Åk snålskjuts på min mallighet hur mycket du bara vill!

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...