Klockan är sex. På bilden syns det tydligt hur orättvist jävla tidigt det är. Det lyser i ett enda fönster och hon som bor där är bergis mjölkbonde. Alla får sova utom jag!

Vid sju har Loppan klivit upp. Hon har kommit på att det är betydligt mera praktiskt att sminka sig INNAN Trollet vaknar. Vi har för övrigt samma favortiplats vid bordet, så det är smidigt att vi ligger i ofas vid frukosten.

Klockan tio i åtta. Hej Bruket. Såhär dags är jag oftast ensam på plan 5. Jag får rätt mycket gjort första timmen.

Vid nio börjar dom som inte håller på och saxar och trixar med dagishämtning. Här är kollegiatet på dramaturgiatet Gustav, pigg och nyter. På min skärm skymtar dagens första reff. Det tristaste med mitt jobb är att en så stor del handlar om att göra folk besvikna.

En timme senare har kameran förflyttat sig lite neråt och till vänster. This is my desk dårå. Where the magic happens. Det syns inte här, men Gustav och jag har möte. Vi går igenom inkomna idéer, framför varsin dator.

Klockan 11 sitter jag på genomdrag av "Pär Aron Borgs fantastiska äventyr" med Tyst Teater, vår teckenspråkliga ensemble. Dom har haft en del bekymmer med synkningen av textningen och jag har fått släcka lite bränder där sista veckan. Kändes viktigt att vara där för att faktiskt se hur föreställningen blir också. (Fotot är en pressbild)

Kvart över 12. I Hallis centrum kan man äta mat från jordens alla hörn (om man tänker sig att hörnen är tre till antalet). Idag blev det japanskt. Fast dom som har sushidisken är italienare, tror jag.

Halv två. Efter genomgång av Pär Aron Borg-genomdraget med regissören sätter jag mig i dramaturgiatets enda bekväma fåtölj med en mugg automatkaffe och dagens sista feta projektbeskrivning. Living the dream.

Kvart över två. "Entrrrévåning" säger Lena Ph. Nu är det helg.

Tio över tre. Busshaveri på hemvägen gör mig lite sen till dagishämtningen. Här är barnvagnsparkeringen. Om en minut kommer jag mötas av ett Troll som ler stort och säger "pappa!" Fina grejer.

Klockan fyra. I parkleken tar vi upp den gamla favoritleken "Jag låtsas att jag tappar pappas vante i farten och skrattar så jag tjuter när han kallar mig för skurk och försöker plocka upp den utan att bli pågungad". Den gillar vi båda två. Som en oväntad bonus stektes det fattiga riddare över öppen eld med anledning av sportlovet. Matkrångelungen åt två och en halv riddare i ett nafs, sylt upp över öronen, och gjorde sin pappa lycklig.

Kö på Konsum vid fem. Om ni undrat hur tålamod ser ut, så är det såhär.

En av dom saker vi ska försöka ändra på för att få Trollet att äta bättre är att lägga middagen tidigare. Det betyder att jag måste börja laga den innan Loppan kommit hem. Det betyder i sin tur att Trollet gärna ska involveras i matlagningen, så han inte blir sjukt uttråkad. Här river han sallad och är så jävla duktig att man blir lipfärdig. Klockan är tio över sex.

Sen behövde Loppan köpa med sig ströbröd, så det blev middag vid sju i alla fall...Gick bra idag med, två riktigt bra middagar i rad nu! Plus fattiga riddare då. Ja, vi har också muminmuggar, precis som alla andra. Min vän Anna Grön kallar dom "en skriande kulturell medelklass-signal" och jag är rädd att hon har alldeles rätt.

Vid åtta har ett jättetrött Troll redan hunnit äta middag, peta i sig vällingen, tvättas och få på sig pyjamas. Så var det bara detta med lilla disken innan fredagsfriden sänker sig...

Vid nio får jag dispens från sista diskrycket. Mår sådär, är ganska säker på att förkylningen har satt sig på bihålorna. Lägger mig på sängen med bok och lite godis. Och slocknar som ett ljus i en timme.

Vid tio är jag dock uppe och jinglar igen, fast trött. Vi ska se ett avsnitt av Lost, tänker vi. Är det bara jag, eller ser jag inte lite ut som nåt av John Bauer här?

Shit pommfritt! Kate har tjålat Aaron! Vi är skakade. Och slitna. Och rätt coola på nåt vis.