Alla inlägg under februari 2009

Av Anders - 5 februari 2009 12:15

Andra dagen tillbaka på jobbet

och någonting i mig är faktiskt annorlunda.

"Vi tar ett promenadmöte istället".

Av Anders - 4 februari 2009 13:48

Jag snuddade ju i Sigtunainlägget vid min konfirmation. Johan var där, och var vänlig nog att skicka mig nedanstående bild som rätt väl illustrerar att jag minns helt korrekt vad gäller min utstyrsel.


Vi ser här i samma bild exempel på två vitt skilda epoker. Men där korset känns skönt tidlöst i sin lätt filigransinspirerade design, så ger ju den för åttiotalets allmoge så typiska dräkten mest en känsla av att historien är en jävla kökkenmödding man borde förtränga. Notera också det under den här epoken allorstädes närvarande videokamera-objektivet till vänster i bild. Att locket hänger och dinglar undertill är extremt typiskt för den här perioden.


(Gossen på bilden har för övrigt aldrig varit ihop med nån tjej. Han har bara kysst två. Ett av dessa kysstillfällen var på resan till Kanalöarna som föregick den här konfirmationen och troligen är huvudsyftet till att han genomgår den. Kyssen var en kyss i singular och inträffade på bussen hem, idiotiskt nog. Han är ganska rädd att att han aldrig kommer att få kyssa nån igen. Knulla ska vi inte prata om.


Om man hade presenterat honom för hans skitsnygga fru och underbare lille son som arton och ett halvt år senare kommer att besöka den här platsen i sällskap med en framtida version av honom så hade han troligen trott att det var ett grymt skämt. Detta sagt inom perentes.)





Av Anders - 4 februari 2009 13:35

Jag är så trött att jag håller på att börja lipa. Det var en närmast heroisk insats att jag inte somnade medan jag tappert försökte få Trollet att gå med på sovstundskonceptet under inskolningen idag. Han var klarvaken, såklart. Vadå, i grupp? Och vad är det här för konstiga filtar? Nämen jag tar och går omkring lite här i rummet istället, det är väl okej eller?


Vi måste måste måste börja lägga om våra vanor här hemma. Det håller inte att gå och lägga sig vid framåt ett längre. (Det har det inte gjort på väldigt länge om man ska vara petig. Men nu är det fan allvar). Jag ska i jösse namn gå upp vid sex på morgnarna från och med nästa vecka. Det är ju för fan Bonde-Sverige!

Av Anders - 3 februari 2009 21:53

Hej jag heter Anders, och jag är en shopaholic.


Jag har aldrig formulerat det förut, ens för mig själv, men det är bara att konstatera. Jag blir tillfredsställd av att köpa grejer. Värre, att komma hem med någonting nyinköpt i en liten påse ger den dagen en känsla av syfte och mening. Att ta sig någonstans för att köpa nånting aldrig så onödigt är en utflykt, och det är med lätta steg jag trampar iväg - även dom regniga skitdagar då en "vanlig" promenad (med vagnen till exempel) hade känts halvt oöverstiglig. Hej jag heter Anders, och jag är kapitalismens våta dröm.


Fast kanske inte ändå, för mitt beroende låter sig stillas med närmast patetiskt små medel.


Böcker är mitt största gift, som alla som känner mig vet. Och visserligen älskar jag att skamlöst köpa nyutgivna, doftande, inbundna böcker till fullpris. Men jag får nästan samma kick av en pocket. Myrorna i Skärholmen är min oas. Dom har en grym bokavdelning med massor av olästa och nyutkomna böcker till spottstyverpriser. (Varför? Ingen aning. Får folk i Skärholmen osedvanligt mycket böcker dom inte gillar i julklapp? Bor det ett kluster osentimentala litteraturkritiker i grannskapet? Plundrar dom Akademibokhandelns centrallager på nätterna? Hästar som jag får slängt efter mig tittar jag inte i munnen.) Tre böcker för en spänn styck på en biblioteksgallring duger fint det också.


Jag är således shopaholismens motsvarighet till en (hypotetisk) alkis som blir precis lagom tankad på lättöl. Billig i drift, snygg och proper, levern i trim som på en tolvåring. Och visst kan han ta en grisbläcka på bänken på torget nån gång ibland (hej iPod, hej DVD-boxar), men på det stora hela sippar han nöjt och städat på sin kylskåpssvala Pripps blå två komma tjufem. Men ta den ifrån honom - då blir det inte snyggt.



Det här är min senaste fix. Gogo's Crazy Bones. Jag köpte första påsen i frustration under en av mina många misslyckade expeditioner i jakt på en märkesbultbräda åt Trollet. Klassisk framme-vid-kassan-produkt och egentligen förmodligen inriktad på tjatstarka tioåringar (Man ska visst kunna spela med dom på nåt vis). Men bara jag såg paketet kände jag pötsligt att jag måste ta en provsipp. Och när jag öppnade och höll min första trio små plastgubbar i handen så insåg jag ju hur rätt jag hade. Jamen, kolla på dom! Dom är ju knäckande coola för fan! Tre stycken (slumpvis mixade i ogenomskinlig påse, det finns fem jätteovanliga, you know the drill) kostar tjugofem buck. Och kom nu inte dragande med nåt jävla jidder om tillverkningskostnad. Det här är livskvalitet.


Jag har inte samlat på nånting sen jag var...tja, typ målgruppen för sånt här. Men herregud, ni fattar väl att jag måste ha alla åttio?


Av Anders - 3 februari 2009 21:35

Vårt dagis kör med den där nya snabba inskolningen. Istället för en två- eller treveckors process där föräldrar och barn tränar på längre och längre bortavaro, så är den här fem dagar lång. Vi är gradvis med under längre och längre del av dagisdagen, så att allt ska vara bekant. Och fokus ligger på att göra barnet hemma och bekvämt med personal och barngrupp (och vice versa). Som förälder är det ens uppgift att finnas med, men hålla sig i bakgrunden. Att vara en grundtrygghet, men att låta personalen sköta saker och ting om läget inte är alldeles förtvivlat.


Så idag har Trollet och jag övat på att ta ett par stora kliv ifrån varandra. Det är en märklig känsla att inte vara den som omedelbart stegar fram när han trillar på rumpan och inte tar sig upp i storstövlarna. Eller att stå kvar och vinka lite på håll när han kollar sig omkring och säger: "Pappa? Pappa?". Hej hej, jag är härborta. Gå och lek med dom andra barnen.  


Men Trollet har funnit sig väl tillrätta. Inga tårar alls so far. Han och "hans" fröken har klickat, det finns redan ett förtroende där. Och när han under samlingen reste sig, gick fram på stadiga ben och satte sitt foto på vilka är här idag-tavlan, då var jag larvigt stolt och rörd.


Jag gör mig inga illusioner om att det kommer att bli lätt nästa vecka, när vi ska lämna honom på riktigt. Men hittills är det här väldigt mycket lättare än jag hade befarat. Peppar peppar und so weiter.

Av Anders - 2 februari 2009 22:30

Om jag verkligen ska rannsaka mig själv så hade jag nog lite räknat med att folk desperat skulle hänga vid mina rockärmar redan i entrén. Du är tillbaka, Herren ske lov och pris! Vi drunknar här! Kan inte du ta en titt på dom här sexton inkomna förslagen och presentera dom lite kort på uppdragsledarmötet imorgon? Kan vi ta ett lunchmöte idag, jag har tvåtusen grejer som-


Istället fick jag höra Men gud, är du tillbaka redan? Har tiden gått SÅ fort? ungefär femtio gånger. Bruket stod kvar, vi har en repertoar såväl i vår som i höst, ligger lite efter med reff och förprojekteringar men inte värre än vanligt i vår underbemannade vardag, dom uppe på plan sex byter kontor med varann igen i sin årligt återkommande Hela Havet Stormar-lek, och folk verkade genuint glada att se mig. Det var fint.


Vi har fått en ny chef, som kommer att vara lite lättare att få tag på. Känns bra. Dom har rensat brutalt i Brukets möteskultur. Känns fantastiskt. (tror utan överdrift att jag satt i elva jävla återkommande möten när det var som värst. Ungefär samma personer satt med i nästan allihop). En hel del människor har slutat. Betydligt färre har tillkommit. Mindre av dina och mina skattepengar i plånboken. Hårda nypor och mindre risktagande. Och dom där externa medlen som regeringen tyckte vi skulle snyta ur örat, dom har ju inte varit så lättframtrollade precis. (Borgarna raljerar ofta över vänsterns klamrande vid staten som lösningen på alla problem. Dom har å andra sidan sina entrepenörer. Skapa en öppning för nånting vafan som helst, då kommer entrepenörerna direkt vettu! "VA? Har det blivit skattefritt med flytande honung!? Nu jävlar nyanställer jag sexti pers!" ) Dom som jobbar med externfinansiering har det inte skitkul just nu: Sponsra en turné på bygdegårdar i Norrland? Ja nu varslade vi ju hundrafemti pers i november, så vad tror du själv?


Sen har jag mest lyssnat och försökt slå i mig enorma mängder information (jamen just det, det är så här det känns att ha tänkt sig trött vi halv fyra på eftermiddagen!) å ena sidan. Och meckat i ordning min skrivplats och re-aktiverat mail-konton och fixat jobbtelefon och nyckelkort och sånt därnt å andra sidan.


Det var inte helt utan tillfredsställelse, trots allt, som jag hängde upp mina dramaturg-blåbyxor och ställde mig att köa vid stämpelklockan vid fem. Jag gillar mitt jobb. Skönt att kunna säga det idag med.

Av Anders - 2 februari 2009 22:28

Jag kom hem från jobbet.

Möttes av dånande dödsmetall bakom stängd pojkrumsdörr.

(Idag började han på dagis.)

Av Anders - 1 februari 2009 23:21

Som vanligt ställer jag mobilväckarklockan,

men stannar plötsligt upp och inser skillnaden.

Imorgon ska den väcka MIG.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20
21
22
23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards