Igår formulerade jag för mig själv nåt som jag faktiskt tror är ett genuint attitydproblem, eller nån slags störning: Jag tycker sömn är slöseri med tid. Alltså inte som en pose, nämen jag behöver nästan ingen sömn faktiskt, par timmar och en kopp kaffe och jag är good to go bah, utan på ett mycket djupare plan. Innerst inne ser jag sömn bara som ett nödvändigt ont.
Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att få lätt ångest av att sova för länge på morgonen. Även under mina allra partajigaste tidiga tjugoår gick en gräns vid tolv. Vaknade jag senare än så kändes det som att dagen hade glidit mig ur händerna, omöjlig att komma ikapp, vilket gjorde mig sjukt stressad. Enda undantaget var om jag verkligen, uttalat hade gett mig själv tillåtelse att sova längre än till tolv. Och då menar jag verkligen ha stirrat mig själv i batikögonen i badrumsspegeln vid halv sju på morgonen och högt sagt: Imorgon, eller ja, idag om man ska vara ärlig, då är det okej om du sover lite längre än till tolv, grabben. Då blev det uthärdligt, även om det inte kändes helt bra. (Numera är sovmorgnar på det sättet nånting helt teoretiskt, naturligtvis.)
Skräcken för den bortsovna morgonen har förstås också en hel del med Luthersk arbetsmoral och Bondesverige och grejer att göra. Men min sömnaversion gäller i precis lika hög grad i andra änden. Jag får nämligen också dåligt samvete om jag går och lägger mig tidigt. Alltid, men särskilt om Loppan sitter uppe. Förlåt älskling, men jag tror jag måste gå och lägga mig. Som om jag sviker både henne och mig själv genom att inte vara vaken lika länge som hon. Som om jag inte tar tillvara på dom rika möjligheter småtimmarna innebär. Så jag sitter nästan alltid uppe längre än jag egentligen orkar istället, bloggar eller läser eller mailar eller ser på TV, väl medveten om att jag kommer att vara så sjukt jävla trött imorgon.
Trött? Jag!? AB-SO-LUT inte! Pigg piggelin pigg pigg! Festen är inte över!
När jag nån gång ändå pratar om att krypa till kojs tidigt, så är det aldrig sömnen jag menar. Jag ser istället framför mig hur jag ska ligga och läsa i flera timmar. Och jag blir sjukt besviken och arg på mig själv när jag somnat från boken när jag nu hade tid att läsa för en gångs skull. Detsamma gäller också till exempel tupplurar på tåg (när det är så mysigt att läsa eller lösa ett korsord!) eller eftermiddagslurar i soffan (det blir man bara tröttare av ändå).
När jag tänker närmare på saken så är nog ett av huvudskälen till att jag förde noggrann drömbok under många år just att kunna känna att den där tiden då jag måste sova ändå togs tillvara på nåt sätt. Att det fanns nåt kvar, att den inte bara var förslösad.
Jag har inget emot sömnen som sådan. Jag sover oftast gott, har lätt att både somna och somna om. Det är skönt att vara utsövd. Jag önskar bara att det var nåt jag kunde njuta av utan dåligt samvete och som jag kunde unna mig i den utsträckning jag faktiskt behöver det. För nu är det som att jag har bestämt att det där, det är inte så jävla noga, det tar vi i sista hand. Och ärligt talat, det kan väl inte vara riktigt normalt eller? Finns det nåt namn för sånt här? Är jag narkorektiker?
ullrika
3 mars 2009 00:53
we work in different ways. jag kan sova alltid. utan dåligt samvete. eller rättare sagt, som småbarnsförälder rättar jag till; jag HADE KUNNAT sova alltid. utan dåligt samvete.
:)
http://akirllu.blogg.se
Johan
3 mars 2009 03:51
Tja, det verkar ju vara en hel del som kör grejen med att inte sova som en form av elitism. Här på jobbet har vi en kille som jobbar dagtid, går hem till frun och barnet vid sextiden, kommer tillbaka till jobbet runt 22-23, tar sig sen en "overnighter" till 04, går hem och sover de berömda "ett par timmar" för att sen vara tillbaka runt 9-10. Och på något sätt hålls det högt i vårt samhälle att inte sova...ju kortare desto bättre verkar det som. Hur många referenser i litteratur och film finns det inte till olika ledare etc där det hävdas att "han sov bara 4 timmar per natt". Hur sant det är vet jag inte och jag undrar vart gränsen går när det börjar bli negativt istället...3 timmar?, 1 timme?, ingen sömn alls?
Jag däremot behöver mina 7.5-8 timmar för att må bra och vara pigg. Tycker det är precis lagom och inte sjukligt i nån riktning. Sen inser jag ju att en småbarnsförälder kanske inte lyckas skrapa ihop så mycket under viss perioder. Och själv har jag slutat oroa mig för när på dygnet min sömn förläggs.
Anders, gjorde inte du ett "inte sova i tre dygn"-experiement i gymnasiet eller var det någon annan.
Linus
3 mars 2009 06:46
Själv har jag sjukt svårt att komma i säng, jag kan däremot sova länge på morgonen så inga problem där inte. Det blir helt enkelt bara strul när man som idag ska upp halv sju och har sovit fem timmar.
Alibit som du kan använda dig av för att sova med gott samvete är att man tydligen förkortar sitt liv si och så mycket genom att sova för lite, så du går förmodligen iaf plus minus noll på att sova lite längre:)
Mia
3 mars 2009 09:21
Lite roligt är det att jag var upp en sväng vid halvtre i natt, slog på datorn och läste det här inlägget. Tänkte då att "nä jag vill inte verka helt störd och kommentera mitt i natten". Risken är också övervägande att jag endast hade lyckats producera en kommentar av varianten "gruff blubb gulp".
Nu avslöjar jag ju mig ändå. Well. Jag skulle behöva lite av din inställning till sömn. Själv är jag alltid stressad över att jag inte ska hinna sova tillräckligt. Som i natt till exempel. Jag mådde skit.
http://www.menmia.se
Bror
3 mars 2009 11:35
Bra inlägg. Jag är nog lite som Linus och Mia - jag sover gott, men kommer oftast i säng alldeles för sent och har ågren över när jag, teoretiskt sett, borde gå upp. Innerst inne tycker jag (pinsamt nog) att det är slöseri med liv och lite töntigt att lägga sig innan tolv, har inte gjort det på år och dar. "Behöver varva ner", intalar jag mig, och fastnar framför skum midnatts-TV. I de fall jag lyckas komma upp när klockan ringer är jag rätt förstörd. Sömnforskarna har ganska solid evidens för att vi får nedsatt funktion vid mindre än cirka 7.5 timmars sömn. Föreställningen att vissa, av naturen eller genom träning, kan klara sig fullgott på bara några timmars sömn hävdar de är en myt.
fetkatt
3 mars 2009 18:44
Ja, men visst är sömn slöseri med liv! Shit, va mycket vi sover! en tredjedel av dygnet som bara "plopp!" Snopet det...
Jag blir störd i huvet om jag sover för lite. Och det blev DU också har jag för mig, efter vad du berättade om den där 3-dygsnprylen? Satt inte Ola där förresten och försökte hålla dig vaken med hjälp av godis och skräckfilm?
Jag känner en som sover 3-4 tim/natt och är pigg som en jävla lärka. Varje dag. Hans fru vittnar om att han glider fram vid frukost med en miljard idéer som han funderat på under natten, när vi andra måste sova för att orka gå till jobbet dan efter. Hans fru ber honom va tyst, för hon vill bara äta sin frukost i fred...
Brallan
3 mars 2009 20:05
Den där paniken känner jag såväl igen.
Jag skulle så gärna vilja vara en av dom lyckliga som klappar sig på bröstet å påstår att dom bara behöver 4 timmars sömn. I själva verket behöver jag 8, MINST.
Å det är ett riktigt slöseri, med en kniv.
http://brallan.bloggagratis.se
Anders
3 mars 2009 22:20
Ullrika - Låter väldigt grundtryggt. Och skönt!
Johan - visst har du rätt i att brist på sömn, och ännu mera ett hävdat litet behov av sömn, är nåt folk ofta koketterar med. Att man slarvar med den grundfunktionen finns det en samsyn kring att det är helt okej, på ett sätt som hade varit otänkbart vad gäller t.ex mat. "Nämen jag äter bara ett lätt mål om dagen, räcker för mig serru!" Det hänger väl ihop med att det är fint att vara stressad, för det visar att man tar sitt jobb på allvar. Jag brukade funka okej på mindre sömn i veckorna under förutsättning att jag fick sova ut på helgen. Den förutsättningen är ju väldigt bortsa nu av uppenbara skäl. Vi brukar ta en sovmorgon var på helgerna med det blir liksom inte samma sak när det är lek och stoj utanför dörren. Sanningen är att jag också behöver 7-8 timmar, som alla andra i stort sett. Men så mycket sover jag max en natt i veckan. Och det beror intepå att Trollet stökar på nätterna, han sover oftast alldeles utmärkt.
60 timmar var det jag var vaken som specialarbete på gymnasiet. Inspirationen kom från några på din skola om jag inte minns fel.
Linus - vår cykel ser väldigt likadan ut, tror jag (gäller för övrigt även Bror). Förutom att jag alltså tycker sömn är ett nödvändigt ont (innerst inne, alltså) så ÄR jag en utpräglad kvällsmänniska.
Mia - jag blir ju mest väldigt smickrad över att du tycker att det är värt att titta in på just min blogg när du är ute och vargtimmesurfar.
Bror - Som sagt, vi har en rätt lika rytm, vilket ju oftast blir uppenbart när vi ses. Jag tror dock, som sagt, inte alls att jag skulle vara nån som går runt och reder mig på alldeles för lite sömn. Ibland funderar jag på hur HELVETES skarp jag hade varit om jag hade gått runt och varit utsövd jämt ;-)
Isabelle - Varmt välkommen hit! Fick googla preparatet i fråga, och vill nog hävda att jag behöver en attitydförändring snarare än hjälpmedel att hålla mig vaken ännu mer. Titeln på din blogg är ju för övrigt en händelse som liknar en tanke. Har varit inne på den förut (via Julias plejs), men aldrig tänkt på att den heter som den heter.
Fetkatt - Det var ett helt gäng som vallade mig under mina experiment-dygn. Heidi var med i stort sett hela vägen (tog en sovmorgon första morgonen, när jag var iväg och skrev högskoleprovet, som en ideal början...), Ola, Larsa, Carlsson och ett gäng till turades om att agera vakenkontrollanter. Skräckfilm funkade skitdåligt för övrigt. Så fort klippen blev snabba och korta stängde hjärnan av som ett ljus.
Brallan - Där har du hela problematiken i ett nötskal, ja. Samt en snärtig slutkläm!
http://medenkniv.bloggagratis.se
Bloggblad
3 mars 2009 22:54
När jag var tonåring sov jag till 15.30 en gång, utan att vara sjuk eller onykter. Det var rätt konstigt... hann bara upp så var det mörkt.
Numera skäms jag lite lätt när jag smyger ut vid 11-snåret och hämtar tidningen och möter grannar som redan varit och storhandlat.
http://www.bloggblad.blogspot.com
Huskorset
3 mars 2009 23:35
Våra ongar är nu sex och tre år.
Om man inte sköter om sin sömn någorlunda när man har små barn BLIR MAN GALEN.
NÅGON ANNAN.
FEL PERSON!
Gud vad skönt att få det ur sig. ;)
Känn dig varnad. Med värme - men dock - varnad.
http://huskorsetshemligaliv.blogspot.com
Frida
4 mars 2009 09:53
Åh. Jag har ångest ibland när jag sover för länge på helgerna OM jag har massa grejer att ta tag i. Och jag ställer alltid (nästan) klockan, men ibland ganska sent. Som idag, 9.30 (börjar 14.45) Men annars älskar jag att sova. Det är det bästa jag vet. Jag kan sitta på bussen till/från KS och planera att yes, i kväll hinner jag kanske gå och lägga mig innan 22, då får jag sova åtta timmar! Eller yes, på fredag är det hemmakväll, då ska jag bara ta det lugnt och sen SOVA skitlänge! Och så blir jag varm och lugn inombords. Mitt värsta är ju att inte få sova. Stressen när jag inser att jag, om jag somnar NU, bara får fem och en halv timmes sömn, panik, panik. Jag ser det nog som en investering, att om jag få sova ut på nätterna så är jag så himla mycket mer tillfreds under dagarna. Sova på bussen/tåget har jag precis lärt mig, men oftast har jag alltid nåt seminarium som jag borde förbereda på bussen så det är lite dumt att jag lärt mig.
http://vad-frida-sa.bloggagratis.se
Linus
4 mars 2009 22:28
Just det Anders, det här är den bästa titeln på ett inlägg hittills, med hästlängder:)
Bror
5 mars 2009 15:17
Minns någon Seinfeldt-avsnittet där Kramer beslutar sig för att minimera sovandet för att bli världens äldsta människa räknat i upplevd tid? Kul idé. Synd att vi har däggdjursfysiken mot oss.
Anders
5 mars 2009 21:53
Huskorset - Alltås detta är ju inget nytt fenomen i min värld. Klart jag har känt av den oändliga tröttheten som övergår i irritation.
Ullrika - Nu är du paranoid. Jag tycker ett förhållande till sömn som väl använd tid låter skönt. Som i SKÖNT.
Frida - På bussar ska man också läsa. Allt handlar om att läsa, vid närmare eftertanke. Närå. Fast jag tycker det är läskigt att sova på bussen. Jag tror alltid att jag ska missa att kliva av.
Linus - Nämen! Där ser man. Tackar tackar.
Broppan - Sömn går väl beyond däggdjur? Eller? Visst sover väl fugglar och fiskar? Och insekter på insekters vis.
http://medenkniv.bloggagratis.se
