Trollet fortsätter att äta bra. Positionerna är framflyttade. Ganska hyfsat betyder nåt annat än för ett par veckor sen. Och med smörklick i vällingen och en kaka i farten då och då ovanpå det vore det väl fan om han inte ska ha lagt på sig lite tills den där artonmånaderskontrollen nästnästa vecka.

På vardagspremiärsidan haglar det av nya ord (bara språkcentrum måste bränna en tredjedel av vad kantten får i sig, för helvete vad det går undan. Fortfarande!). Nytillskott dom sista dagarna är bland annat tjock, smal, ensam, spola (om toaletten, nytt favortipyssel), svart, randig och mycket. Men sånt där är vi så blasé med nu, så det blir inga inlägg i sig inte. Idag knäckte han däremot hur han skulle dricka ur en mugg (alltså en med dubbla öron, men utan pip) utan att spilla. Och det var inget snack om att det var en milstolpe i hans värld (våra förtjusta hejarop hjälpte säkert till en del också). Mejja, mejja och dricka upp under stor koncentration och sen mejja igen. Hävdar jag att han balade i sig en liter till middagen så överdriver jag, men beydligt mindre än man kan tro...

Jag har spenderat dagen sittande på kuddar på golvet i en lokal kallad Infernot och diskuterat hur projekt- och effektmålen i en förstudie av ett projekt syftande till att på lång sikt underlätta för volontärarbete inom vår teater kan presenteras i form av ett visusaliserat arbetsstrukturschema. Jorå, jag går mitt livs första projektutbildning. Och det är faktiskt helt okej, inte minst när jag inser att jag faktiskt sitter på överraskande bra kunskaper och överblick om hur den här stora kolossen till teater faktiskt fungerar och vart den är på väg. Jag är nog rentav Nån Man Kan Vända Sig Till, fan. Vem hade trott det?