Det blir inte bloggat nåt större ikväll. Kommentarer på kommentarer får också vänta tills imorgon. Snälla, gråt inte. Ni visste att det skulle komma sådana här dagar också.

Ni förstår, jag läser (i ordets absolut mest generösa betydelse) en 838 sidor tjock roman. Och senbloggare som jag är, blir jag i allmänhet helt hjälplös när jag väl kommer i säng. Jag slocknar. Kronblom och Gregor Samsa, Aesops hare och jag, ni minns. Således har jag efter en knapp månad kommit 32 sidor. Trea tvåa.

Det är lite bära eller brista-läge nu. Och jag har en känsla av att boken är bra och vill inte ge upp. Jag tänker göra ett försök att komma åtminstone tio sidor till ikväll, få nåt jävla hum om vad det handlar om och hur det är skrivet. Önska mig lycka till.

(Den överspände bokslyngeln i mig känner sig nödgad att göra tillägget att jag faktiskt också läst en annan bok parallellt. En lite mindre klossig, som varit lite lättare att läsa på tunnelbanan till och från jobbet. Och den har jag faktiskt läst ut under tiden, bara så ni vet piper han. Han är lite patetisk på det viset.)