Studiesociala kommittén slår glatt spikar

i kistan för både tvärvetenskap och riktningsbyten.

Inte en endaste kravall härutanför.

OJ, vad Trollet tycker han är frän när han dricker ur sin mugg utan att spilla en droppe! Vi snackar belåtet leende med en inte så liten dos av självgodhet. Mallig med en kniv, knatten.

Ikväll fick vi dock anledning att rannsaka oss lite kring hur vi berömmer honom. Både Loppan och jag har länge utan att närmare tänka på det använt utropet Vilken kille! när han gjort nåt bra. Kille har då förstås utgjort en neutral del av utsagan, på samma sätt som unge i Vilken unge! eller en i Vilken en! Det är ju snarare vilken som är det positivt laddade ordet här, det som signalerar att här pratar vi om nån som är speciell inom sin kategori!

Fast när Trollet ikväll plötsligt själv tar sig an uttrycket, sätter ner muggen med ett flin och belåtet suckar Kille! så uppstår en betydelseförskjutning. Eller, inte än så länge. Än så länge är det ju mest sjukt gulligt, för i hans värld betecknar kille förmodligen någon som är en jävel på att dricka ur muggar. Men när kille i en framtid får nån betydelse ur en ren könsaspekt för knodden, så kan det förstås inte användas i ett uttryck där det kan uppfattas som ett entydigt positivt berömord i sig självt. Det vore en rätt dålig start. Vi biter oss således lite i tungan.

Detta med uppfostran och värdegrund - det är en del att tänka på, folkens.